Svanödlor

Ej att förväxla med Plesiosaurus, Plesiosauroider eller Fisködlor.
Svanödlor
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: jura - krita
Plesiosaurus dolichodeirus teckning.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningSvanödlor
Plesiosaurier
Plesiosauria
Vetenskapligt namn
§ Plesiosauria
AuktorDe Blainville, 1835
Överfamiljer
Hitta fler artiklar om djur med

Svanödlor eller plesiosaurier (vetenskapligt namn: Plesiosauria) är en stor grupp (klad eller ordning) utdöda marina reptiler som levde under större delen av mesozoikum (från cirka 203 miljoner år sedan) och fram till K/T-utdöendet för 65,5 miljoner år sedan.

För framdrift hade svanödlor två fenpar liksom havssköldpaddor. De simmade genom att slå med det ena paret så att det andra pressades uppåt av strömmarna.

Etymologi

Namnet svanödla är unikt till Norden, jämför danska och norska: svaneøgler, isländska: svaneðlur samt finska: joutsenliskot (”svanödlor”), och uppkom efter att flertalet tillhörande arter hade långa halsar likt en svan (”svanhalsad ödla”) för att fånga fisk med. ”Svanödla” är belagt i svenskan sedan 1861 enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien.

Det vetenskapliga namnet Plesiosauria samt den svenska böjningen plesiosaurier kommer av klassisk grekiska: πλησίος + σαυρος, plesios + saurus, för ”nära till ödla”, ungefär i betydelsen nästan ödla eller angränsande till ödla. ”Plesiosaurie” är belagt i svenskan sedan 1874 enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien.

Utseende

De största exemplaren var 15 meter långa. Svansen var däremot kort. Svanödlor förekom i alla världshav. De hade fiskar, fisködlor och bläckfiskar som föda. I magsäcken hittades stenliknande föremål. Det är oklart om de förbättrade ämnesomsättningen eller om de utgjorde barlast.

I motsats till nu levande däggdjur som har 7 halskotor hade svanödlor 17 till 75 halskotor. Arterna hade förmåga att röra halsen åt sidan upp till 180 grader men inte till vertikala rörelser. Undersökningar tyder på att de höll halsen rakt framåt när de simmade.

Utveckling och utrotning

Svanödlorna utvecklades i slutet av trias för cirka 203 miljoner år sedan. Storleken på arterna varierade från Elasmosaurus som kunde bli ända upp till 13 meter till Cryptoclidus som bara blev tre meter lång.

Svanödlorna dog ut samtidigt med dinosaurierna vid kritaperiodens slut i och med krita–tertiär-utdöendet.

Underordningar

Svanödlor indelas traditionellt i två underordningar: de långhalsade “plesiosauroiderna” (Plesiosauroidea) och de korthalsade “pliosaurierna” (Pliosauroidea). Halsmåttet är bara en tumregel och långhalsar och korthalsar förekommer inom båda underordningarna.

Evolutionsträd

Släktet atychodracon, ursprungligen hörande släktet plesiosaurus, men senare flyttad till släktet rhomaleosaurier (Rhomaleosauridae).

Notera att den evolutionära indelningen kan variera efter nya fynd och forskning, samt mellan olika forskare, med undergrupper som flyttas upp och om i ordningen. Nedan är en generell sammanställning.

Kända svanödlor från Norden

Nedan följer en lista på kända svanödlesläkten vars fossil har hittats i länder i Norden: