Polynia

Polynia
	Narval i en polynia vid Baffinbukten. Beskrivning: En isvak vid havet som förblir öppen på vintern.; Bildas: Av vindar och havsströmmar, eller av varmt vatten som stiger till ytan.; Etymologi: Från ryskans полынья, polynja.;

Polynia (från ryskans полынья, polynja), eller polynya, är en vak i havsis, som förblir öppen på vintern tack vare starka havsströmmar.

Under de senaste årtiondena har flera tillfälliga polynior varat ett antal vintrar. Till exempel Weddells polynia som varade 1974–1976.

Den största permanenta polynian är Pikialasorsuaq, grönländska som brukar översättas “Nordliga polynian”, engelska North Water Polynya (NOW). Den ligger mellan Grönland och Kanada i norra Baffinbukten. Den har en yta av ungefär 85 000 km² och är en fristad för narval, vitval, valross och grönlandsval.

Polynian bildas på huvudsakligen två sätt:

Vid en kust eller i lä av en ö, där vind eller strömmar för bort nybildad is.
Genom att varmt vatten förs upp till ytan.

Referenser

↑ W.J. Stringer och J.E. Groves (1991 =sid=164-171). ”Arkiverade kopian” (på engelska). Arctic (Geophysical Institute, University of Alaska Fairbanks) 44. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171012205432/http://pubs.aina.ucalgary.ca/arctic/Arctic44-S-164.pdf. Läst 2 april 2017.
↑ ”Weddell Polynya” (på engelska). NASA. 1999. http://www.atmosp.physics.utoronto.ca/ANTARCTIC/weddell_polynya.html. Läst 2 april 2017.
↑ ”Inuit led Pikialasorsuaq Commission to Study the Important Northwater Polyna” (på engelska). Arkiverad från originalet den 10 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170510111400/http://inuit.org/our-work/projects/2016-the-pikialasorsuaq-commission/. Läst 2 april 2017.
↑ M Dunbar (1969). ”The geographical position of the North Water” (på engelska). Arctic 22: sid. 438–441. doi:10.14430/arctic3235. https://archive.org/details/sim_arctic_1969-12_22_4/page/438.
↑ ”Polynia”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/polynia. Läst 2 april 2017.

[Stringer-1] W.J. Stringer och J.E. Groves (1991 =sid=164-171). ”Arkiverade kopian” (på engelska). Arctic (Geophysical Institute, University of Alaska Fairbanks) 44. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171012205432/http://pubs.aina.ucalgary.ca/arctic/Arctic44-S-164.pdf. Läst 2 april 2017.

[Toronto-2] ”Weddell Polynya” (på engelska). NASA. 1999. http://www.atmosp.physics.utoronto.ca/ANTARCTIC/weddell_polynya.html. Läst 2 april 2017.

[inuit.org-3] ”Inuit led Pikialasorsuaq Commission to Study the Important Northwater Polyna” (på engelska). Arkiverad från originalet den 10 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170510111400/http://inuit.org/our-work/projects/2016-the-pikialasorsuaq-commission/. Läst 2 april 2017.

[Dunbar-4] M Dunbar (1969). ”The geographical position of the North Water” (på engelska). Arctic 22: sid. 438–441. doi:10.14430/arctic3235. https://archive.org/details/sim_arctic_1969-12_22_4/page/438.

[NE-5] ”Polynia”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/polynia. Läst 2 april 2017.