| Poppeltandvinge | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Fjärilar Lepidoptera |
| Familj | Tandspinnare Notodontidae |
| Släkte | Notodonta |
| Art | Poppeltandvinge Notodonta tritophus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Notodonta tritophus | |
| Auktor | (Denis & Schiffermüller, 1775) |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Poppeltandvinge (Notodonta tritophus) är en fjäril som beskrevs 1775 av Michael Denis och Ignaz Schiffermüller. Arten ingår i släktet Notodonta och familjen tandspinnare.
Poppeltandvinge är som imago en ganska stor och kraftig fjäril. Hanen har ett vingspann på 43–51 mm och honan, som dessutom brukar ha något bredare och rundare vingar har ett spann på 50–58 mm. Antennerna är bruna, hos hanen dubbelt kamtandade medan honans är trådformiga med mycket kort sågtandning.
I Norden finns två genetiskt betingade färgformer, en brun som dominerar i Sverige och en gul som är vanligast i Finland men även förekommer i Sverige. Avkomman får samma färg som honan. Den gula formen i öster har beskrivits som underarten tiefi, men dess taxonomiska ställning är inte helt klarlagd. Den bruna formen har svartaktigt huvud och mellankropp samt brun bakkropp med svartgrå bakände. Framvingarna är kolabruna med svart pudring, särskilt innanför den inre tvärlinjen och utanför den smala diskfläcken, som ofta har tydligt gula kanter. Bakvingarna är rent vita med en tydlig svart fläck vid bakhörnet. Hos den gula formen är mellankroppen ljusare, ofta med gula eller vita hår, bakkroppen ljusare brun- eller gråtonad och framvingarna vitgula till citrongula. Utbreddningen på den svarta pudringen varierar – ibland täcker den större delen av framvingen, men mer sällsynt förekommer nästan enfärgat grågula eller crèmevita individer.
Ägget är tillplattat och halvklotformigt med matt vit färg, ibland svagt grönaktigt. Den fullvuxna larven blir 40–50 mm, är kraftig och nästan enfärgat sandbrun till ockrabrun, ibland med gråvioletta toner. Den har tydliga ryggpucklar på segment 5–7, där den främsta är längst, samt en eller två svagt markerade ljusare sidolinjer. Puppan är 20–24 mm lång, kraftig, starkt glänsande och mörkt violettbrun till svartbrun, med en kort cremaster försedd med 8–10 fina, parvis böjda hakar.
Poppeltandvinge förekommer från norra delen av Iberiska halvön genom stora delar av Mellaneuropa – i Alperna på höjder upp till cirka 1 500 meter över havet – samt vidare över Medelhavsområdet. Den förekommer också i Turkiet, Iran och Baltikum, och österut genom Ryssland till Altaj i Sibirien.
Catalogue of Life delar upp Poppeltandvinge i tre underarter:
Poppeltandvinge förekommer lokalt i södra och mellersta Sverige, så långt norrut som Vänerns norra strand i väster och Gästrikland i öster. Längre norrut förekommer den sporadiskt och kan saknas flera år. De nordligaste fynden är från före 1960 i södra Gästrikland och södra Dalarna. I Sverige dominerar den bruna formen, men den gula formen (tiefi) förekommer ibland på samma lokaler.
I Danmark förekommer endast enstaka fynd, främst från Bornholm och Falster-Lolland samt i nordöstra Jylland. I Norge finns arten lokalt och kan periodvis vara ganska vanlig i de varma sydöstra delarna. I Finland förekommer den lokalt och sparsamt upp till cirka 62–63° N, men saknas även där i vissa till synes lämpliga miljöer. Antalet individer varierar kraftigt mellan olika år.
Poppeltandvinge lever i ljusa lövskogar, bryn och dungar med inslag av asp, även i poppelalléer och parker i tätorter. Arten är lokaltrogen och sällan sedd utanför sitt habitat, men bestånden varierar kraftigt mellan åren och kan periodvis saknas. Fjärilen flyger från skymning till ungefär midnatt och lockas till ljus, där honor ofta utgör en ovanligt stor andel. Den har huvudsakligen en generation från slutet av maj eller början av juni till början av juli, med en möjlig partiell andra generation under sensommaren. I norra Mellaneuropa förekommer oftast två generationer.
Honan lägger 150–200 ägg på bladens undersidor. Larven lever främst på asp, men även på popplar och mer sällan på björk och vide. Den uppehåller sig ofta på låga buskar i solvarma lägen och håller som äldre larv kroppen i en karakteristisk S-form längs bladkanter och kvistar. Förpuppningen sker i en gles kokong på eller strax under marken, och puppan övervintrar innan kläckning följande år.
|