
Portus Itius, eller Itius Portus, var under Romarriket en hamn vid Engelska kanalen, men dess exakta läge är inte känt. Huvudkandidater har varit Saint-Omer (Sithiu), Wissant och Boulogne (vanligen kallad Gesoriacum, och senare Bononia), men en uppgrundad lagun på Flanderns kust nära Calais anses numera också vara en möjlighet.
Julius Caesar har vid två olika tillfällen nedtecknat att han använde skepp "ad portum Itium" för att skeppa trupper för Caesars invasioner av Britannien år 54 före Kristus.
Förr i tiden ansågs allmänt att Caesar första gången embarkerade till Britannien vid Boulogne. Det antogs också att Ceasar använde Boulogne vid den andra överskeppningen, men historikern T. Rice Holmes (1855-1933) framlade 1909 argument för att den platsen snarare vore Wissant, 6,4 kilometer öster om Cap Gris-Nez. Huvudargumentet var att Julius Caesar, efter att ha förstått att han inte kunde avsegla från den lilla hamnen i Boulogne med ens 80 fartyg på en gång, beslöt att han för 800 skepp måste välja en annan hamn. År 1944 analyserade historikern Albert Grenier den dåtida invasionssituationen mot vad man då visste om vind, väder, tidvatten och uppgrundning vid Engelska kanalen och drog slutsatsen att Ceasars embarkeringshamnar borde ha varit Saint-Omer. På den engelska sidan av kanalen fanns flera platser som tjänade som hamnar under den romerska eran, men dessa ligger nu långt innanför strandlinjen på grund av uppgrundning.
Caligulas avbrutna invasion av Britannien omkring 40 efter Kristus hade troligen Boulogne som utskeppningshamn. Det antas att den romerska fyr, som en gång stod där, byggdes av honom.
Boulogne anses också som utskeppningshamnen vid den romerska erövringen av Britannien som skedde år 43 efter Kristus, fastän den enda efterlämnade beskrivningen av invasionen, den av Cassius Dio, inte uttryckligen anger hamnen. Kejsaren Claudius följde senare efter med förstärkningar, och Suetonius berättar att han seglade från Gesoriacum.