| Raelene Frances | |
| Raelene Frances, 2021. | |
| Född | 25 maj 1955 (71 år) Collie, Australien |
|---|---|
| Medborgare i | Australien |
| Utbildad vid | Monash University |
| Sysselsättning | Historiker |
| Arbetsgivare | University of Auckland Australian National University (2017–) |
| Make | Bruce Scates |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the Academy of the Social Sciences in Australia (2011) Medlem i Australienorden (2020) | |
| Redigera Wikidata | |
Raelene "Rae" Frances, född Anderson 1955 i Western Australia, är en australisk historiker. Hon har arbetat som akademiker vid Australian National University och har under karriären forskat med fokus på kvinnohistoria, med eller utan koppling till sexbranschen. Hon är även känd för sina insatser inom forskning runt arbetsfrågor, samhälle, etniska och religiösa frågor.
Frances föddes i den mindre orten Collie söder om Perth i Western Australia. Hon avslutade 1972 sina studier vid det lokala senior high school (motsvarande svenskt gymnasium), varefter hon vann ett stipendium i historia.
Därefter avlade Frances 1978 kandidatexamen vid University of Western Australia. Två år senare kom masterexamen, med en avhandling betitlad Prostitution in Perth and Fremantle and on the Eastern Goldfields, 1895–1939.
De fortsatta studierna skedde vid Monash University i Melbourne. Där avlade Frances 1989 filosofie doktorsexamen via en avhandling med titeln The Politics of Work: Case Studies of Three Victorian Industries, 1880–1939, vilken även kom att omarbetas till hennes första bok.
Frances arbetade mellan 1980 och 1986 som timanställd lärare/föreläsare vid flera australiska universitet. Hon verkade åren 1987–1988 som föreläsare vid Murdoch University i Perth, varefter hon flyttade till Nya Zeeland och under tre års tid hade motsvarande roll på University of Auckland.
1992 antog Frances en akademisk tjänst vid University of New South Wales. Där steg hon under de kommande åren i graderna och erhöll till slut posten som dekan för universitetets historiska fakultet. Mellan 1987 och 1999 delade hon alla sina akademiska utnämningar med sin partner, Bruce Scates.
2007 antog Frances en tjänst som dekan över humaniorafakultuteten och professor i historia vid Monash University. Där stannade hon fram till 2017, då hon tackade ja till motsvarande tjänst vid Australian National University i Canberra.
Utöver sin universitetsposter har Rae Frances ingått i en mängd råd och styrelser vid olika australiska kulturinstitutioner, inklusive sedan 2010 vid National Museum of Australia. Mellan 2002 och 2004 satt hon i styrelsen för Australian Historical Association, och åren 2003–2007 presiderade hon över Australian Society for the Study of Labour History. Mellan 2000 och 2004 var hon ledamot av styret vid University of New South Wales.
Under sin karriär har Frances författat ett antal verk med koppling till ämnen som arbetets historia, kvinnohistoria och de historiska relationerna mellan aboriginer och européer, liksom historia runt religiösa eller andra grupper genom den australiska historien. Frances har även varit redaktör eller medredaktör för flera essäkollektioner om Australiens och Nya Zeelands historia.
1993 publicerades The Politics of Work, där undertiteln syftar på hur kön och arbete spelade roll i delstaten Victoria mellan åren 1880 och 1939. Samma år samarbetade Frances med Scates på den snarlikt betitlade volymen Women at Work in Australia from the Gold Rushes to World War II. Scates och Frances fortsatte sitt författarsamarbete 1997 med Women and the Great War, där kvinnornas situation under första världskriget var i fokus. Frances har även i andra sammanhang skrivit om Ettie Rout och andra kvinnor från den eran.
2007 kom Selling Sex, en bok om prostitutionens ofta svårforskade historia. Frances intresse för ämnet har även visats i föreläsningar och texter som hon arbetat med genom årens lopp. 2003 höll hon en årlig föreläsning vid History Council betitlad 'White slaves' and White Australia, där hon beskrev hur prostitution och sexarbete behandlats som ett problem av det australiska samhället i både då- och nutid. Hon har vid både den föreläsningen och senare använt kontroverserna runt statyn Joy som exempel på det sena 1900-talets syn på både prostitution och historia som begrepp.
Frances är gift med Bruce Scates, även han historiker. De två har samarbetat i skrivandet på ett antal böcker och akademiska artiklar. Frances och Scates har två vuxna barn.
|