| Ralltrana Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tran- och rallfåglar Gruiformes |
| Familj | Ralltranor Aramidae Bonaparte, 1849 |
| Släkte | Aramus Vieillot, 1816 |
| Art | Ralltrana A. guarauna |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aramus guarauna | |
| Auktor | Linné, 1766 |
| Utbredning | |
Underarten pictus | |
Ralltrana (Aramus guarauna) är en ibisliknande fågel, med närmare släktskap med tranorna. Den typiska näbben är lång och nedåtböjd med en vass, något vriden spets. Näbben är anpassad för att dra ut sniglar ur deras skal. Ralltranan är så pass unik att den placeras som ensam art inom familjen Aramidae och släktet Aramus.
Ralltranan är en 56–71 cm lång fågel med lång hals och en lång och något nedböjd, tvåfärgad näbb. Fjäderdräkten är mestadels sotbrun, på huvud och mantel riktligt streckad i vitt. Nordliga fåglar är generellt mindre och har vita fläckar även vingarna. De långa benen är svarta. Flykten är flaxig med kvicka vingrörelser uppåt.

Ralltranans läte är ett riktigt vildmarksljud, ett spöklikt skri eller ylande med skallrande övertoner som huvudsakligen hörs nattetid. I engelsk litteratur återges det som "ca-rra-ouu", "ca-ca-rraoo" eller "kha-kha-kha".
Fågeln återfinns i träskmarker i Västindien, Sydamerika och södra Florida, USA. Den delas in i fyra underarter i två grupper:
Ralltranan förekommer lokalt och försynt i sumpskogar eller bevuxna våtmarker. Där syns den ofta långsamt ensam patrullera grunt vatten på jakt efter sniglar, mestadels äppelsnäckor av släktet Pomacea, men även andra vattenlevnade sniglar och musslor.
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).
Fågelns vetenskapliga artnamn guarauna kommer från tupíspråkets namn på en våtmarkslevande fågel.
|