Arda eller Eä är den fiktiva värld där Tolkiens romaner utspelar sig. Arda är i själva verket vår egen värld i ett mytiskt förflutet, tusentals år innan de första kända civilisationerna.
Fiktiv etymologi
Ordet arda är quenya och betyder "kungadömet", med syftning på Manwes styre över världen, förlänat av Ilúvatar.
Eä kommer från quenya och betyder att vara. Eä är nämligen världen "som är", till skillnad från allting utanför Eä (till exempel Ilúvatars tidlösa hallar) som inte har någon materiell form. "Eä" var det ord som Ilúvatar uttalade då han skapade universum.
Geografi
Schematisk bild av kontinenterna i Arda. Beleriand, Midgårds västra del, dränktes i havet i slutet av första åldern. Númenor existerade bara under andra åldern. I slutet av andra åldern flyttades Aman bort från världen.
Vid början av solens första ålder fanns fyra kontinenter på jorden: i väster Aman, där Valinor låg, i öster 'Solens murar', i mitten Midgård, och söder om Midgård de 'Mörka länderna'. I solens andra ålder uppreste valar kontinenten Númenor väster om Midgård.
Sammanfattning av Ardas historia
Guden Ilúvatar skapar ainur och låter dem sjunga. Han skapar sedan världen Arda och låter några ainur stiga ner till den. Dessa bosätter sig på kontinenten Aman i västra Arda. (Beskrivet i "Ainulindalë" och "Valaquenta" i Silmarillion.)
Alverna föds i östra Midgård. Några av dem färdas till Aman och några stannar i Midgård.
Människorna och dvärgarna föds. Den onda ainun Melkorbesegras i Beleriand (Midgårds västra del), varefter detta dränks i havet. (Beskrivet i "Quenta Silmarillion" i Silmarillion.)
Sauron inleder krig mot de fria folken och dessa beslutar sig för att förstöra ringen och därigenom besegra Sauron, vilket de lyckas med. Aragorn blir kung i Gondor och alverna lämnar Midgård för Aman. (Beskrivet i Sagan om ringen.)
Schematisk bild av kontinenterna i Arda. Beleriand, Midgårds västra del, dränktes i havet i slutet av den första åldern. Númenor existerade bara under den andra åldern. I slutet av den andra åldern flyttades Aman bort från världen.
Almaren var den ö där valar först bosatte sig när de kom till Arda.
Taniquetil var det berg där Manwë bodde.
Adurant var den sjätte och sydligaste bifloden till floden Gelion.
Amon Rûdh (sindarin för Skalliga kullen) var en stenkulle söder om Brethil i västra Beleriand under den första åldern.
Ard-galen (sindarin för Gröna regionen), senare känt som Anfauglith, var en vidsträckt grön slätt som låg norr om höglandet Dorthonion och söder om Morgoths fästning Angband i Järnbergen under den första åldern.
Dorthonion ("landet av furu") även Taur-nu-Fuin var ett högland norra Beleriand söder om Ard-galens slätter, som gränsade till Melkors fäste Thangorodrim.
Gelion var Beleriands största flod och hade sina källor i Ered Luin.
Gondolin var en stad och land.
Himlad var ett land i nordöstra Beleriand mellan floderna Celon och Aros som i norr gränsade till Lothlann där Himring låg.
Lammoth var en region som låg nordväst om Drengist och mellan Ered Lómin och Belegaer strand (Stora sjön).
Tol Galen var en ö i floden Adurant (den sydligaste av floden Gelions bifloder).
Vinyamar var en stad i Nevrast där Turgon härskade innan han flyttade till Gondolin tillsammans med sitt folk.
Argonath är ett storslaget monument bestående av två pelare som avbildar Isildur och Anárion stående på var sida av floden Anduin vid den norra vägen upp till Nen Nithoel.
Calenardhon är ett stort område med slätter och böljande kullar norr om Vita bergen och väster om Anórien.
Caradhras, även kallat Rödhornspasset, är en av de mäktigaste bergstopparna i Dimmiga bergen.
Carrock är en stenig ö i de övre delarna av floden Anduin och ligger norr om Lothlorien.
Edhellond är en uråldrig hamn och bosättning av alviskt ursprung i landet Gondor, strax söder om korsningen av floderna Morthond och Ringló.
