Robert Cohan

Martha Graham och den tidiga karriären

Cohan genomförde militärtjänst under andra världskriget innan han utbildade sig vid Martha Graham School of Contemporary Dance i New York. Han anslöt sig till Martha Graham Dance Company hösten 1946 och blev snart solist samt Grahams danspartner. År 1957 lämnade han kompaniet för att bilda en egen mindre dansgrupp och inledde därmed sin långvariga verksamhet som koreograf. År 1962 återvände han till Martha Graham Dance Company inför dess Europaturné och blev därefter, tillsammans med Bertram Ross, medkonstnärlig ledare för kompaniet.

Verksamhet i Storbritannien

År 1967 blev Cohan, på inbjudan av Robin Howard, den första konstnärliga ledaren för Contemporary Dance Trust i London. Han blev samtidigt grundande konstnärlig ledare för The Place, London Contemporary Dance School och London Contemporary Dance Theatre. Han ledde London Contemporary Dance Theatre i 22 år och skapade under denna tid ett stort antal verk för kompaniet, ofta i samarbete med tonsättare och scenografer.

Cohan fick en central roll i utvecklingen av den samtida dansen i Storbritannien. Han var en av pionjärerna inom undervisningen i samtida dansteknik i landet och arbetade genom undervisning och residensverksamhet för att sprida dansformen utanför London. För London Contemporary Dance Theatre skapade han under 1970- och 1980-talen verk som Stages, No Man's Land, Stabat Mater, Forest, Class, Dances of Love and Death, Ceremony, Interrogations, Agora, Phantasmagoria och Video Life.

BBC Television beställde A Mass for Man, som sändes 1985, och sände även Cohan-verk som Waterless Method of Swimming Instruction, Cell, Forest, Stabat Mater och Nympheas.

Batsheva Dance Company

Cohan hade en långvarig relation till Batsheva Dance Company. Under sina år i London och New York samarbetade han med kompaniet, satte upp egna verk med dess dansare och skapade nya koreografier för det. Bland hans verk för Batsheva finns Luna Park, The Pass (A Rehearsal of Evil) och Celebrants från 1964, Tent of Visions från 1965, Eclipse och Cell från 1974, Hunter of Angels och Nympheas från 1980, Forest från 1981, Diary från 1982, Common Prayer från 1983 samt Chaconne och Danzon Cubano från 1985.

Cohan formgav även scenkostymer och ljussättning för vissa av sina verk för kompaniet. Mellan 1980 och 1990 var han Batshevas konstnärliga rådgivare.

Pedagogisk verksamhet

Cohan undervisade bland annat vid Martha Graham School of Contemporary Dance, Juilliard School, Harvard University, Radcliffe College och University of Rochester i USA samt vid York University i Toronto och Simon Fraser University i Kanada. I Storbritannien och övriga Europa undervisade han vid flera institutioner. Han ledde även internationella kurser för professionella koreografer och tonsättare, bland annat International Course for Professional Choreographers and Composers, som han ledde vid sex tillfällen.

Senare verksamhet

Från 1989 arbetade Cohan som frilansande koreograf och skapade bland annat baletter för Scottish Ballet samt för kompanier i Tyskland och Italien.

Efter flera år i Frankrike återvände Cohan till Storbritannien 2013. Därefter återuppsatte han flera av sina verk och undervisade bland annat vid Middlesex University och Rambert School. Samma år inledde han ett nära samarbete med Yorke Dance Project, för vilket han skapade sex nya verk. Ett av de senare verken var Communion, som visades på Royal Opera House i London 2019.

Cohan samarbetade även med Yolande Yorke-Edgell inom Cohan Collective, som grundades 2015 tillsammans med tonsättaren Eleanor Alberga och utvecklades till ett treårigt program för professionell utveckling och samarbete mellan koreografer och tonsättare.

I början av 2020, vid 95 års ålder, började Cohan skapa Afternoon Conversations with Dancers för Yorke Dance Project och gästartister. Arbetet genomfördes huvudsakligen genom videomöten under covid-19-pandemin och blev hans sista koreografiska projekt. Cohan avled i sitt hem i norra London i januari 2021.