| Robert Kajanus | |
.jpg) Robert Kajanus 1897 | |
| Levnad | |
|---|---|
| Född | 2 december 1856 Helsingfors |
| Död | 6 juli 1933 (76 år) Helsingfors |
| Begravd | Sandudds begravningsplats |
| Tonsättare | |
| Epok/stil | Romantik |
| Instrument | Fiol |
Robert Kajanus, född 2 december 1856 i Helsingfors, död 6 juli 1933 i Helsingfors, var en finländsk tonsättare och dirigent. Hans modersmål var svenska.
Robert Kajanus var den mest framstående finländska tonsättaren före Jean Sibelius. Hans musik tog inspiration från folklegenderna om det finska folket. Han studerade musikteori för Richard Faltin och violin för Gustaf Niemann i Helsingfors, samt dirigering för Hans Richter, Carl Reinecke och Salomon Jadassohn i Leipzig och Johan Svendsen i Paris.
Han var verksam i Dresden under åren omedelbart efter examen och återvände 1882 till Helsingfors där han grundade Finlands första permanenta orkester Helsingfors stadsorkester, Finlands nationalorkester. Han satte snabbt en mycket hög standard för orkestern så att de med trovärdighet skulle kunna uppföra några av de mest välkända mästerverken från Wienklassicistisk och romantisk tid. Kajanus dirigerade Finlands Filharmoniska Orkester i 50 år, under vilka han bland annat 1888 för första gången i Finland uppförde Ludwig van Beethovens Symfoni nr 9.
Kajanus fick musikdirekörsposten vid Helsingfors universitet 1897 och behöll denna utnämning i 29 år. Han hade stort inflytande över musikutbildning i Finland under denna tid. Han grundade även den Nordiska Musikfestivalen 1919 och mottog en utmärkelse inom Franska Hederslegionen.
Kajanus var far till harpisten Lilly Kajanus-Blenner (1885-1963) och Aino Kajanus-Mangström (1888-1951) och violinisten Kaj Kajanus (1908-1994). Bland barnbarnen kan nämnas den prisbelönta finsk-norska skulptören Johanna Kajanus. Ett av barnbarnsbarnen är popmusikern Georg Kajanus.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.
Kajanus komponerade mer än 200 verk, varibland Aino och Finska rapsodier fortfarande är populära. Han skapade även orkestrala arrangemang för den finska nationalsången Vårt land (finska Maamme).
Kajanus hade en stark inverkan på Jean Sibelius karriär. Han ansågs vara en auktoritet då det gällde tolkning av Sibelius musik och de var goda vänner. Denna vänskap sattes dock på prov 1898 då Sibelius utnämndes till en universitetsbefattning som Kajanus själv kandiderade för. Kajanus överklagade och beslutet reverserades. De två blev dock vänner igen i tid för orkesterns turné genom Europa 1900 där de bland annat spelade vid Exposition Universelle 1900 på inbjudan från Frankrikes regering.