| Rose Macaulay | |
| | |
| Född | 1 augusti 1881 eller 1 april 1881 Rugby, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 30 oktober 1958 London |
| Medborgare i | Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | Somerville College Oxford High School |
| Sysselsättning | författare |
| Partner | Gerald O'Donovan |
| Föräldrar | George Campbell Macaulay Grace Mary Conybeare |
| Utmärkelser | |
| James Tait Black Memorial Prize (1956) Dame Commander av Brittiska imperieorden | |
| Redigera Wikidata | |
Emilie Rose Macaulay, född 1 augusti 1881 i Rugby i Warwickshire, död 30 oktober 1958, var en brittisk författare.
Macaulay utbildade sig vid Oxford High School för flickor och studerade modern historia vid Somerville College vid Oxford University.
Hon började skriva sin första roman efter att ha lämnat Somerville. Hon skrev också resehandböcker om bland annat medelhavsländerna. I sitt arbete påverkades Macaulay av Virginia Woolf och Anatole France.
Under första världskriget arbetade Macaulay i brittiska propagandaministeriet, efter en tid som sjuksköterska och senare som tjänsteman i krigsministeriet. Hon hade en romantisk affär med Gerald O'Donovan, författare och före detta jesuitpräst, från 1918 fram till hans död 1942
Under mellankrigstiden stödde hon den pacifistiska Peace Pledge Union. Hon avgick från PPU men återkom till sin pacifism 1940. Hennes bostad i London blev helt förstörd under de tyska bombningarna i blitzen, och hon blev tvungen att bygga upp sitt liv och bibliotek från grunden, vilket framgår av den halvbiografiska novellen, Miss Anstruther's Letters, som publicerades år 1942.
Macaulay var aldrig en enkel troende i " Mere Christianity" och hennes skrifter avslöjar en mer komplex, mystisk känsla för det gudomliga. Hon återvände inte till den anglikanska kyrkan förrän 1953 och hon hade tidigare varit en ivrig sekulär. Även om religiösa teman genomsyrar hennes romaner, behandlade hon före sin omvändelse ofta kristendomen satiriskt, till exempel i Going Abroad och Världen My Wilderness.
Macaulay förvärvade sig genom sina satiriska människoskildringar präglade av kvicket, skärpa i uppfattningen och en delvis ganska bitter humor en plats som ett av de främsta namnen inom sin författargeneration.
Bland hennes romaner märks
Macaulay har även skrivit essayer (Casual commentaries, 1925) och vers (två samlingar, 1914 och 1919).
|