| Rostmes Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Mesar Paridae |
| Släkte | Titor Poecile |
| Art | Rostmes P. rufescens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Poecile rufescens | |
| Auktor | (Townsend 1837 |
| Utbredning | |
| Synonymer | |
| |
Underarten barlowi | |
Rostmes (Poecile rufescens) är en tätting i familjen mesar som förekommer i västra Nordamerika.
Rostmesen är en liten till medelstor (11,5-12,5 cm) tita med typiskt för släktet svart hjässa, svart haklapp och vit kind. Fjäderdräkten är relativt mörk med mörkgrå vingar och stjärt och mörkt rödbrun rygg. Färgen på undersidan varierar, från rödbrunt på flankerna i norr till mer gråbrunt i söder. Den vita kindfläcken är relativt smal.
Lätena är generellt ljusare än andra amerikanska titor. Sången består av en accelererande serie.
Rostmes delas upp i tre underarter med följande utbredning:
Arten är närmast släkt med kanadames och lappmes.
Rostmesen placerade tidigare i det stora messläktet Parus. Data från jämförande studier av DNA och morfologi visade att en uppdelning av släktet bättre beskriver mesfåglarnas släktskap varför de flesta auktoriteter idag behandlar Poecile som ett distinkt släkte.
Rostmesen hittas i täta och fuktiga barrskogar med douglasgran, tall, amerikansk sekvoja, coloradogran och cedertuja. Den förekommer också ses i vissa lövskogar, framför allt med i pil- eller alstånd utmed vattendrag och ibland i ekskogskanter. Rostmesen besöker ofta fågelmatningar i stadsnära miljöer, men lever till största delen av insekter och andra ryggradslösa djur.
Fågeln häckar från mitten av mars till slutet av juni. Boet hackas ut ur en rutten trädstam eller stubbe eller placeras i ett gammalt hackspettshål. Den lägger en till två kullar med ett till elva ägg som ruvas i tolv till 18 dagar. Ungarna är flygga 18–21 dagar efter kläckning.

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).
|