Rupert Sheldrake

Rupert Sheldrake
Rupert Sheldrake, 2008
FöddAlfred Rupert Sheldrake
28 juni 1942 (84 år)
Storbritannien Newark-on-Trent, England, Storbritannien
NationalitetBrittisk
Medborgare iStorbritannien
UtbildningPhD i biokemi vid Cambridge University, Filosofi och vetenskapshistoria vid Harvard University, MA i Naturvetenskap vid Cambridge University och Clare College, Cambridge
Utbildad vidClare College
Universitetet i Cambridge, filosofie doktor
SysselsättningBiolog, biokemist, parapsykolog, författare, filosof
ArbetsgivareTrinity College
Institute of Noetic Sciences
International Crops Research Institute for the Semi-Arid Tropics
Schumacher College
Känd förForskning på växthormoner, apoptos, morfisk resonansteori, intuition, telepatiska fenomen, och för dialoger mellan naturvetenskap, filosofi, religion och spiritualitet
Influerad avHenri Bergson, Charles Darwin, Bede Griffiths, Thomas Kuhn, Alfred North Whitehead, Johann Wolfgang von Goethe, med flera
MakaJill Purce
BarnMerlin Sheldrake (f. 1987)
Cosmo Sheldrake (f. 1989)
Webbplatssheldrake.org
Redigera Wikidata

Rupert Alfred Sheldrake, född 28 juni 1942 i Newark-on-Trent i England i Storbritannien, är en brittisk växtbiolog, biokemist, författare, föredragshållare och debattör. Han har författat över 80 publikationer, 16 böcker (sju av dem tillsammans med andra renommerade forskare och författare såsom kaosforskaren och matematikern Ralph Abraham, teologen Matthew Fox, barnboksförfattarinnan Kate Banks och vetenskapsförfattaren och skeptikern Michael Shermer), bidragit med många essäer i ett flertal andra böcker, tidskrifter, tv- och radioprogram, samt ljud- och videolänkar på internet.

Sheldrake är känd för främst två saker:

Biografi

Rupert Sheldrake studerade 1960–1963 naturvetenskap vid Clare College och universitetet i Cambridge i England, där han vid sin slutexaminering 1963 erhöll Cambridge University Botany-priset. 1963–1964 erhöll han Frank Knox-stipendiet för att studera filosofi och vetenskapshistoria vid Harvard University i Massachusetts, USA. Därefter återvände han till universitetet i Cambridge i England för att påbörja en forskarutbildning i växtbiokemi och disputerade 1967 med avhandlingen The Production of Hormones in Higher Plants.

1967–1974 forskade Sheldrake vidare vid avdelningen för biokemi och cellbiologi vid universitetet i Cambridge, där han också blev studierektor. Under denna tid forskade han både på utvecklingsbiologi och apoptos hos högre växter i England, såväl som på tropiska växter vid University of Malaysia i Kuala Lumpur. 1974–1978 var han institutsledare vid International Crops Research Institute for the Semi-Arid Tropics (ICRISAT), Hyderabad, Indien, där han utförde omfattande studier i Indien och Mellanöstern, som bland annat ledde till förbättrade skördestrategier för bönderna i dessa områden. 1978–1979 tog han ett sabbatsår hos Ashrama, hos den brittiske benediktinmunken Bede Griffiths (Alan Richard Griffiths), en välkänd brittisk religionsförmedlare mellan kristendom och hinduism, och började att skriva om sina observationer och nya spekulationer kring utvecklingsbiologi. 1980–1985 var Sheldrake växtkonsult hos ICRISAT, Hyderabad, Indien.

Från och med 1986 och framåt har Sheldrake verkat som gästprofessor, gästforskare eller forskningsledare vid en rad olika universitet och alternativa lärosäten, såsom John F. Kennedy University i Orinda, California, Institute of Noetic Sciences i San Francisco, California, Universiteten i Sydney, Melbourne och Tasmania i Australien, och Universitetet i Auckland, Nya Zeeland, Schumacher College i Dartington, Devon, Temenos Academy i London, Woods Hole Oceanographic Institution i Cape Cod, Graduate Institute i Connecticut, USA Massachusetts, USA, Wisdom University i Oakland, California, och Trinity College i Cambridge (som Perrott-Warrick Senior Researcher).

Författarskap och alternativa forskningsgärningar

1981 publicerade Sheldrake sin första bok New Science of Life: The Hypothesis of Formative Causation. I denna bok lägger han fram sina teorier om morfogenetiska fält och morfisk resonans för att belysa en fråga som har gäckat utvecklingsbiologerna sedan länge, nämligen vad som styr processerna för bildning av olika strukturer, från molekyler till organismer. Med hjälp av ett koncept från utvecklingsbiologin (morfogenetiska fält) som hade föreslagits redan i början på 1920-talet av Hans Spemann, Alexander Gurwitsch och Paul Alfred Weiss, utvecklade Sheldrake detta koncept vidare och lade då fram hypotesen att nedärvning inte enbart kan bero på gener, utan skulle kunna bero på både gener och morfisk resonans. Sheldrake föreslog att detta nya koncept ger därmed en större möjlighet att utvidga vår förståelse för nedärvning och utveckling av såväl biologiska som icke-biologiska system (till exempel kristaller). Denna bok blev kraftigt omdebatterad. Flera vetenskapliga kretsar kallade den för pseudovetenskaplig, att evidens för teorin saknas, och att den motsägs av genetiska och embryologiska rön. Trots detta blev boken väl mottagen i flera kretsar och den har översatts till flera olika språk, inklusive svenska. Efter utgåvan av sin första bok år 1981 har Sheldrake vidareutvecklat sina hypoteser kring morfisk resonans och andra nedärftlighetsmekanismer i olika typer av system (från enstaka molekyler, enstaka individer hos olika arter, till kollektiva flockar hos djur och människor). Dessa studier sammanfattades 1988 i boken The Presence of the Past: Morphic Resonance and the Habits of Nature. Under de påföljande åren utvidgade Sheldrake dessa teorier genom studier av en rad oförklarade fenomen hos djur och människor (bland annat det så kallade sjätte sinnet), till exempel telepatiska egenskaper hos hundar och andra djur, hur de kan hitta hem, varna för utbrott av sjukdomar, olycksfall och naturkatastrofer såsom jordbävningar. Sheldrake studerade liknande fenomen också hos människor, såsom känslan av att bli betraktad, telepati mellan mödrar och barn, vid telefonsamtal, email, med mera. Dessa studier utfördes i olika länder såsom till exempel i England, USA, Kanada, Holland, Tyskland, Schweiz samt också i Sverige. Dessa resultat har sammanfattats i en databas med över 15 000 olika fallstudier, och utvidgas fortlöpande med nya exempel och nya undersökningsmetoder, inklusive med online tester via internet, som dokumenteras i olika facktidskrifter.

Enligt Sheldrake kan många av dessa observationer inte förklaras enbart med dagens konventionella, naturvetenskapliga teorier. Han föreslår då att bland annat hypotesen om morfisk resonans skulle kunna öppna åtminstone vissa nya möjligheter till att forska vidare kring dessa fenomen. Dessa resultat och hypoteser har publicerats dels i en rad vetenskapliga publikationer, dels i tre böcker: bestsellern Dogs That Know When Their Owners Are Coming Home (1999, nyutgåva 2011), The Sense of Being Stared At (2003, nyutgåva 2012), och en bok för barn, Boy’s Best Friend (2015) tillsammans med den kända amerikanska barnboksförfattaren Kate Banks. Sheldrake föreslår att här finns det en stor potential för intressant forskning som också kan få en stor, praktisk betydelse, till exempel som en kompletterande och billig metod för förutsägelser av naturkatastrofer. Han hävdar att även om detta tema är tabu-belagt så är det inte ovetenskapligt i sig att undersöka dessa fenomen, huvudsaken är att det utförs under strikta vetenskapliga betingelser.

Engagemang kring tvärvetenskapliga diskussioner och paradigmskiften

Sheldrake har också engagerat sig i motsättningarna mellan naturvetenskap, humaniora såsom filosofi och religion, och okonventionella och kontroversiella teman såsom spiritualitet och mystik, och hur man kan möjliggöra konstruktiva dialoger mellan dessa. Tillsammans med renommerade antropologer, biologer, filosofer, fysiker, journalister, kaos-teoretiker, läkare, matematiker, neurologer, media program-ledare, psykoanalytiker, religionsfilosofer, skådespelare och teologer (till exempel Ralph Abraham, Marc Andrus, David Bohm, Russell Brand, Deepak Chopra, Richard Dawkins, Daniel Dennett, Hans Peter Dürr, Freeman Dyson, Matthew Fox, Jane Goodall, Stephen Jay Gould, Stanislav Grof, Krishnamurti, Terence McKenna, Dean Radin, Oliver Sacks, Stephen Toulmin, Mark Vernon och Andrew Weil) har han fört ett flertal tvärvetenskapliga dialoger i media och på olika forskningsinstitutioner och läroanstalter om vetenskapens roll och framtid, kreativitet, intelligens, intuition, medvetande, religion och spiritualitet. Detta ledde till publicering av ett flertal böcker såsom The Rebirth of Nature: The Greening of Science and God (1990), Seven Experiments that Could Change the World: A Do-It-Yourself Guide to Revolutionary Science (1994), Natural Grace: Dialogues on Science and Spirituality (1996), The Physics of Angels (1996), Chaos, Creativity and Cosmic Consciousness (2001), och The Evolutionary Mind (2005).

Trots förödande kritik från vissa konventionella vetenskapliga kretsar och journalister, erhöll Sheldrake och hans kolleger positiv kritik och flera utmärkelser från flera andra fackkretsar (inklusive naturvetare, medicinare, psykologer, new age-förespråkare, samt till och med tidigare skeptiker). Sheldrake har trots all kontroversialism blivit inbjuden som föreläsare, kursledare, gästforskare eller gästprofessor hos över 30 olika universitet, forskningsinstitutioner, politiska instanser, skolor och vuxenutbildningssamfund i England och i över 20 andra länder (till exempel Amsterdam University, Cambridge University, Ecole des Beaux-Arts i Paris, Imperial College i London, New York University, Woods Hole Oceanographic Institution i USA, Niels Bohr-institutet vid Köpenhamns universitet, Oxford University i England, Vienna University i Österrike, US Congressional Clearing House, Unesco Colloquium i Venedig, Cortona week vid Eidgenössische Technische Hochschule (ETH) i Schweiz., Wisdom University, Oakland i USA, Trinity College, Institute of Noetic Sciences i California i USA, Schumacher College och Dartington i Devon, England).

År 2012 publicerade Sheldrake boken The Science Delusion (i USA, Science Set Free), som utgör en sammanfattning och vidare utveckling av hans tidigare teorier och analyser av västvärldens naturvetenskapliga historia och dagens läge. Med utgångspunkt från detta presenterar han tio grundläggande teser som de flesta vetenskapsmän idag tar för givna trots bristen på bevis, och som därmed kan utgöra hinder för en vidare utveckling av naturvetenskapen. Boken har blivit mycket uppmärksammad i många länder och blev bland annat nominerad som årets bok av den brittiska organisationen British Scientific and Medical Network, England. År 2013 blev Sheldrake utnämnd till en av de 100 mest inflytelserika tänkare och visionärer av Gottlieb Duttweiler Institut i Schweiz.

År 2016 publicerades boken Arguing Science - A Dialogue on the Future of Science and Spirit, som är producerad tillsammans med den välkände amerikanske vetenskapsförfattaren och grundaren av The Sceptics Society, Michael Shermer. Principiellt sett representerar författarna motsatta åsikter om flera teman, såsom huruvida vetenskapen måste förbli i grunden materiell och ateistisk, eller inte för att därmed möjliggöra en mera holistisk framtida utveckling. Även om denna fråga lämnas öppen för läsaren att bedöma, så avslutas debatten med att det viktigaste i den vetenskapliga historiska processen är att olika hypoteser får framföras och diskuteras av olika parter i samhället.

Mellan åren 2017 och 2019 har Sheldrake publicerat två böcker kring temat vetenskap och spiritualitet under vår moderna tid: del 1: Science and Spiritual Practices - Transformative experiences and their effects on our bodies, brains and health (2017), del 2: Ways to go beyond and Why They Work - Spiritual Practices in a Scientific Age (2019). I dessa böcker undersöker Sheldrake dels vilken betydelse olika typer av kontemplativa tekniker såsom meditation, tacksamhet, ritualer, böner, sakral musik och pilgrimsfärder kan ha för människans välbefinnande och spiritualitet, dels vilken betydelse alldagliga fenomen såsom sport, husdjur och fasta kan ha för människans utveckling och spiritualitet.

Internationella utmärkelser

Medlemskap i vetenskapliga organisationer

Fellow of the Royal Society of Arts; Fellow of the Zoological Society; Fellow of the Cambridge Philosophical Society; Member of the Society for Experimental Biology; Member of the Society for Scientific Exploration; Member of the Scientific and Medical Network; Member of the Society for Psychical Research; Member of the Parapsychological Association; Member of the British Association for the Advancement of Science.

Familj

Sheldrake bor i London med sin fru Jill Purce som är författare, redaktör, sång- och övertonsexpert och terapeut för familjekonstellationer De har två söner.

Bibliografi

Med Ralph Abraham och Terence McKenna:

Med Matthew Fox:

Med Kate Banks:

Med Michael Shermer:

Övriga publikationer och media-uppträdanden:

Mer än 80 vetenskapliga och tekniska artiklar, ett flertal icke-tekniska artiklar i allmänna tidskrifter såsom New Scientist, The Spectator, Resurgence, The Ecologist, The Guardian, The Times, The Sunday Times, The Sunday Telegraph med mera. Flera uppträdanden på tv i England (BBC, ITV), i USA (ABC, CBS, CNN, Discovery Channel), Kanada, Australien, Österrike, Frankrike,Tyskland, Holland, Spanien och Sverige. Flertal uppträdanden på radio i England, Österrike, Kanada, Frankrike, Tyskland, Holland, Nya Zeeland, Spanien, Sverige, Schweiz och USA. Flertal ljud- och videolänkar på internet.

Källor

  1. ↑ läs online, www.sheldrake.org , läst: 30 maj 2021.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 abART, abART person-ID: 125920, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 3 4 Sheldrake, Rupert. ”CV of Rupert Sheldrake, Ph.D.”. www.sheldrake.org. http://www.sheldrake.org/about-rupert-sheldrake/cv. Läst 10 oktober 2016.
  4. 1 2 Sheldrake, Rupert. ”audios”. www.sheldrake.org. http://www.sheldrake.org/audios. Läst 10 oktober 2016.
  5. 1 2 Sheldrake, Rupert. ”videos”. www.sheldrake.org. http://www.sheldrake.org/videos. Läst 10 oktober 2016.
  6. ↑ Sheldrake, A. R.; Nobthcote, D. H.. ”Production of Auxin by Detached Leaves” (på engelska). Nature 217 (5124): sid. 195–195. doi:10.1038/217195a0. http://www.nature.com/nature/journal/v217/n5124/abs/217195a0.html. Läst 10 oktober 2016.
  7. ↑ Sheldrake, A. R.. ”Polar Auxin Transport in Leaves of Monocotyledons” (på engelska). Nature 238 (5363): sid. 352–353. doi:10.1038/238352a0. http://www.nature.com/nature/journal/v238/n5363/abs/238352a0.html. Läst 10 oktober 2016.
  8. ↑ Sheldrake, A. R.. ”The ageing, growth and death of cells” (på engelska). Nature 250 (5465): sid. 381–385. doi:10.1038/250381a0. http://www.nature.com/nature/journal/v250/n5465/abs/250381a0.html. Läst 10 oktober 2016.
  9. 1 2 ”ICRISAT” (på amerikansk engelska). ICRISAT. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181030222847/https://www.icrisat.org/. Läst 10 oktober 2016.
  10. ↑ Gardner, M. (1988). The New Age: notes of a fringe-watcher. Prometheus books. ISBN 9781615925773. http://books.google.com/books?id=2ECKIASfKa8C&lpg=PA1&pg=PA112. ”Almost all scientists who have looked into Sheldrake's theory consider it balderdash.”
  11. ↑ Sharma, Ruchir (2012). Breakout Nations: In Pursuit of the Next Economic Miracles. WW Norton & Company. ISBN 9780393083835. https://archive.org/details/breakoutnationsi0000shar. ”Despite Sheldrake's legitimate scientific credentials, his peers have roundly dismissed his theory as pseudoscience.”
  12. ↑ Samuel, L. R. (2011). Supernatural America: A Cultural History: A Cultural History. ABC-CLIO. ISBN 9780313398995. http://books.google.com/books?id=Tg4RNh0XREgC&pg=PA163#v=onepage&q&f=false. ”...most biologists considered Sheldrake's theory of morphic resonance hogwash...”
  13. 1 2 Wolpert, Lewis (11 januari 1984). ”A matter of fact or fancy?: SECOND OPINION”. The Guardian: s. 11.
  14. ↑ Maddox, John (24 september 1981). ”A book for burning?”. Nature 293 (5830): sid. 245–246. doi:10.1038/293245b0. Bibcode: 1981Natur.293R.245.. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924082319/http://www.project-reason.org/images/uploads/contest/Maddox1981.pdf. Läst 3 juni 2014. ”...Sheldrake's argument is in no sense a scientific argument but is an exercise in pseudo-science.”. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924082319/http://www.project-reason.org/images/uploads/contest/Maddox1981.pdf. Läst 3 juni 2014.
  15. ↑ Rose, S. (mars 1992). ”So-called "Formative Causation". A Hypothesis Disconfirmed. Response to Rupert Sheldrake” (PDF). Riv. Biol./Biol. Forum 85: sid. 445–453. Arkiverad från originalet den 2014-04-06. https://web.archive.org/web/20140406211539/http://mres.gmu.edu/pmwiki/uploads/Main/Rose1992.pdf. ”Along with parapsychology, corn circles, creationism, ley-lines and "deep ecology", "formative causation", or "morphic resonance" has many of the characteristics of such pseudosciences...”. Arkiverad 6 april 2014 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 april 2014. https://web.archive.org/web/20140406211539/http://mres.gmu.edu/pmwiki/uploads/Main/Rose1992.pdf. Läst 3 juni 2014.
  16. ↑ de Pracontal, M. (1986). L'imposture scientifique en dix leçons. Editions La Découverte
  17. ↑ Jones, David (4 juli 1988). ”Books: Captain Morphic – Review of 'THE PRESENCE OF THE PAST' By Rupert Sheldrake”. The Times.
  18. ↑ Coyne, Jerry A. (8 November 2013). ”Pseudoscientist Rupert Sheldrake Is Not Being Persecuted, And Is Not Like Galileo”. The New Republic. http://www.newrepublic.com/article/115533/rupert-sheldrake-fools-bbc-deepak-chopra.
  19. 1 2 Hood, Bruce M (2009). Supersense: Why we believe in the unbelievable. HarperOne. sid. 232. ISBN 9780061867934. http://books.google.com/books?id=_ijERHh6DFUC&pg=PA232. ”"The trouble is that, whereas electric and magnetic fields are easily measurable and obey laws, morphic resonance remains elusive and has no demonstrable laws. No other area of science would accept such lawless, weak evidence as proof, which is why the majority of the scientific community has generally dismissed this theory and the evidence."”
  20. 1 2 Blackmore, Susan (4 februari 2009). ”An idea with resonance: More than anything, Sheldrake's continuing popularity is rooted in our need to believe”. The Guardian. http://www.theguardian.com/commentisfree/2009/feb/04/morphic-paranormal-science-sheldrake.
  21. 1 2 Rutherford, Adam (6 februari 2009). ”A book for ignoring: Sheldrake persists in his claims, despite the fact that there's no evidence for them. This is bad science”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/commentisfree/belief/2009/feb/05/evolution. Läst 13 juli 2013.
  22. 1 2 Shermer, Michael. ”Rupert's Resonance”. Scientific American. http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=ruperts-resonance. Läst 13 juli 2013.
  23. 1 2 Rose, Steven (13 april 1988). ”Some facts that just don't resonate: Second opinion”. The Guardian: s. 27.
  24. ↑ Sheldrake, Rupert. ”participate”. www.sheldrake.org. http://www.sheldrake.org/participate. Läst 13 oktober 2016.
  25. ↑ ”Lista över publikationer”. http://www.sheldrake.org/about-rupert-sheldrake/cv. Läst 21 november 2016.
  26. ↑ Horgan, John. ”Scientific American Blog Network”. https://blogs.scientificamerican.com/cross-check/scientific-heretic-rupert-sheldrake-on-morphic-fields-psychic-dogs-and-other-mysteries/. Läst 10 oktober 2016.
  27. 1 2 3 ”Scientific and Medical Network” (på brittisk engelska). Scientific and Medical Network. https://explore.scimednet.org/. Läst 10 oktober 2016.
  28. ↑ ”24 Heures sur la Terre - 5 & 6 Décembre 2014” (på franska). 24 Heures sur la Terre - 5 & 6 Décembre 2014. http://www.sciencefrontieres.com/. Läst 10 oktober 2016.
  29. ↑ ”Biologist Sheldrake Gets Doshi Bridgebuilder Award”. India Journal. http://www.indiajournal.com/people/biologist-sheldrake-gets-doshi-bridgebuilder-award. Läst 10 oktober 2016.
  30. ↑ Purce, Jill. ”Jill Purce - The Healing Voice”. www.healingvoice.com. http://www.healingvoice.com/. Läst 10 oktober 2016.

Externa länkar