| Sir Rutherford Alcock | |
 Alcock omkring 1876–1884. | |
| Född | 25 maj 1809 Westminster, London |
|---|---|
| Död | 2 november 1897 (88 år) London |
| Nationalitet |  Storbritannien |
| Yrke/uppdrag | Läkare, diplomat |
| Utmärkelser | Bathorden |
Rutherford Alcock, född 25 maj 1809 i Westminster i London, död 2 november 1897 i London, var en brittisk diplomat och orientalist. Han är mest känd för att spelat en nyckelroll i brittisk utrikespolitik i Kina (Qingdynastin) och Japan under mitten av 1800-talet.
Alcock anställdes 1832 som fältläkare vid brittiska hjälpkåren i Portugal och 1836 vid den marinbrigad, som deltog i karlistkrigen i Spanien. 1844 blev Alcock brittisk konsul i Fuzhou, en av de 1842 för européer öppnade kinesiska fördragshamnarna och han förflyttades halvtannat år senare till samma post i Shanghai, där han bland annat gjorde stora insatser för anläggandet av den brittiska koncessionen.
År 1858 blev Alcock Storbritanniens förste minister och generalkonsul i Japan och utsattes 1861 för en främlingsfientlig attack vid den brittiska legationen i Edo. Han var också delaktig i händelser som 1864 ledde till bombarderingen av Shimonoseki-sundet och handelsfördragens slutliga bekräftelse. 1865–1871 var han brittisk minister i Peking och högste uppsyningsman över den engelska handeln i Kina.
Alcock väckte tidigt engelsmännens intresse för den japanska konsten främst genom sina arbeten The Capital of the Tycoon (2 band 1863) och Art and Art Industries in Japan (1878).
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Alcock, Sir Rutherford, 1904–1926.
|