Ryttling

Ryttling eller ryttlande är en flygförmåga hos vissa fåglar att "stå stilla" i luften. Det gör att de kraftfullt, men inte nödvändigtvis snabbt, kan flaxa upp och ned med vingarna samtidigt som de reser upp kroppen något. Detta resulterar i att fågelns huvud befinner sig över ungefär samma punkt relativt marken över tid. Att ryttla är mycket energikrävande för fågeln och kräver även lyftkraft via vind.

Tekniken nyttjas exempelvis av flera tärnor, kungsfiskare och rovfåglar vid födosök, oftast i öppna landskap eller över vatten. En teknik vid födosök är att fågeln ryttlar högt uppe i skyn, för att sedan sänka sig en bit, och till slut blixtsnabbt dyka och försöka fånga bytet.

Av rovfåglar är falkar kända för att ryttla, där tornfalken är mycket vanlig att ses ryttla under sina födosök, även i hård vind kan den stå blickstilla i upp till en minut. Ormvråk och fjällvråk är också kända för att ryttla.

Andra arter ryttlar istället på lägre höjd och dyker direkt efter bytet. Vissa fåglar, som sånglärka, ryttlar under sin spelflykt, och en del små tättingar som mesar och flugsnappare kan ibland ses ryttla under födosöket. Även kolibrier står stilla i luften när de suger nektar ur blommor, även om de använder sig av en helt annan flygteknik; ibland beskrivs också denna flygteknik som ryttling. Även fjärilen större dagsvärmare ägnar sig åt ryttling när den suger nektar ur en blomma.

Referenser