| ||
 S/S Rhea, troligen 1930-talet | ||
| Allmänt | ||
|---|---|---|
| Tidigare namn | Transit No 6 | |
| Andra namn | Saltdal, Meisfjord | |
| Typklass/Konstruktion | Ångfartyg | |
| Skeppstyp | Passagerarfartyg | |
| Systerfartyg | S/S Transit No 5 | |
| Registernummer | 543 | |
| Historik | ||
| Byggnadsvarv | Motala Warf, Norrköping | |
| Nybyggnadsnr. | 356 | |
| Levererad | 1884 | |
| Utrangerad | 1976 | |
| Tekniska data | ||
| Längd | 53,44 meter | |
| Bredd | 7,63 meter | |
| Djupgående | 4,1 meter | |
| Bruttodräktighet | 616 ton registerton | |
| Nettodräktighet | 455 ton registerton | |
| Maskin | Motala Verkstad tvåcylindrig kompoundångmaskin Från 1904 Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm. Det var en trippelexpansionsångmaskin 120 hk 480 ihk (från 1904) | |
| Maximal hastighet | 10,5 knop (från 1904) | |
_cropped.jpg)
S/S Rhea var ett svenskt - och senare norskt - passagerarfartyg, som levererades 1884 som S/S Transit No 6 av Motala Warf i Norrköping till André Oscar Wallenbergs Ångbåtsbolaget Transit i Stockholm.
Hon övertogs 1886 av Rederi AB Svea och döptes om till Rhea. Hon ombyggdes, förlängdes från 50,6 till 53,44 meter och moderniserades 1904 och fick då en ny trippelexpansionsångmaskin och nya ångpannor. Rhea trafikerade 1884-1935 traden Stockholm-Västervik-Oskarshamn-Kalmar-Karlskrona-Ronneby-Karlshamn-Ystad-Trelleborg-Malmö-Landskrona-Helsingborg-Göteborg. Hon trafikerade från 1936-1938 traden Västerås-Stockholm-Södertälje och sedan runt södra Sverige till Göteborg och 1939-1943 Stockholm-Sundsvall-Härnösand-Örnsköldsvik-Nordmaling-Sikeå-Skelleftehamn.
Vid invigningen den 25 oktober 1916 av 1916 års slussled i Trollhätte kanal ledde Rhea, med bland andra Gustav V ombord, en konvoj på tre fartyg med inbjudna gäster från Lilla Edet till Trollhättan och var det första fartyget som seglade i den nya slussleden. De övriga två i konvojen var Göta kanalbolagets S/S Ceres och ångslupen S/S Ingeborg från Göteborg.
S/S Rhea lades upp 1944, men rekvirerades samma år av Marinförvaltningen. I september 1945 såldes hon till Det Nordlandske Dampskibsselskab i Bodø i Norge och omdöptes till DS Saltdal. Hon sattes in i linjetrafik mellan Trondheim, Bodø och Saltdal och var också reservfartyg på Hurtigruten 1945-1950.
Mellan 1957 och 1961 var DS Saltdal förrådsfartyg vid kaj i Trondheim med namnet Meisfjord och var senare skolfartyg under några år. Efter att ha varit upplagd i Grimstad, skrotades hon 1976.