Samarskit

Samarskit
KategoriOxidmineral
GruppSamarskitgruppen
Strunz klassificering04.DB.25
Kemisk formel(Y,Fe3+Fe2+U,Th,Ca)2(Nb,Ta)2O8
FärgSvart med brunaktiga skiftningar
FörekomstsättKristaller med pyramidala avslutningar, vanligen granulerad eller massiv
KristallstrukturY=ortorombiska, Yb=monoklina
Spaltning{010} otydlig
BrottMussliga fragment
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)5–6
Ljusbrytningn=2,1–2,2 för Y; >2,1 för Yb
TransparensOpak, fragment genomskinliga
StreckfärgRödbrun
Densitet5–5,69 för Y; 7,03 för Yb
Radioaktivitet> 70 Bq/gram

Samarskit var beteckningen på ett nioboxidmineral som numera är uppdelat i ett med yttrium och järn och ett annat med ytterbium. Utöver det nominella innehållet kan mineralen innehålla tantal, uran, cerium och andra sällsynta jordartsmetaller.

Etymologi och historia

Mineralet har namn efter den ryske bergsmannen V. E. Samarskij-Bychovets (1803-1870). Sedan år 2019 är mineralet uppdelat i: samarskit-(Y) med kemisk formel YFe3+Nb2O8 (tidigare Y,Fe3+,Fe2+,U,Th,Ca)2(Nb,Ta)2O8) och samarskit-(Yb) med formel YbNbO4.

Förekomst och användning

Samarskit förekommer i granit med sällsynta jordartsmetaller och med andra sällsynta mineral. Det uppträder tillsammans med columbit, zirkon, monazit, uraninit, aeschynit, magnetit, albit, topas, beryll, muskovit och biotit.

Mineralet förekommer i bland annat Ural och North Carolina, USA, samt sällsynt i Norge. Kolsva fältspatsgruva är en känd svensk fyndort för mineralet. Mineralet har använts för tillverkning av glödnät i Auerbrännare.