Sammetsand

	Sammetsand; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Andfåglar; Anseriformes
Familj	Änder; Anatidae
Släkte	Netta
Art	Sammetsand; N. erythrophthalma
Vetenskapligt namn
	§ Netta erythrophthalma
Auktor	(Wied, 1832)
Utbredning
Synonymer
	Sydlig brunand

Sammetsand (Netta erythrophthalma) är en andfågel med en ovanlig utbredning i både Afrika och Sydamerika. Artens bestånd anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

Sammetsanden är en relativt stor (48-51 centimeter) och mörk dykand. Hanen är glänsande mörkbrun med ljusare, kastanjebruna flanker, blekblå näbb och starkt röda ögon. Honan är mörkbrun med en blek fläck vid näbbroten och en blek halvmåne från bakom ögat ner till halsen. I flykten syns ett tydligt vitt vingband som sträcker sig ända ut till handpennorna. I jämförelse med brunand är den mörkare, och den är större än både vigg och vitögd dykand. Hanen yttrar en gnällande läte, honan ett kvackande.

Utbredning och systematik

Sammetsanden har en ovanlig utbredning med förekomst dels i norra Sydamerika, dels lokalt i Afrika söder om Sahara. Den delas upp i två underarter med följande utbredning:

Netta erythrophthalma erythrophthalma – förekommer i norra Sydamerika
Netta erythrophthalma brunnea – förekommer lokalt i Afrika från Sudan och Etiopien till Sydafrika

Den är delvis flyttfågel och förflyttar sig både lokalt och stora avstånd i södra Afrika. Den tros samla sig i de centrala delarna av utbredningsområdet i Afrika (Zambia, Tanzania) för att häcka. Tillfälligt har den påträffats i Israel.

Arten är troligen inte nära släkt med de övriga i Netta utan snarare systerart till Aythya-änderna.

Levnadssätt

Vistelseort

Fågeln förekommer i de flesta sötvattensmiljöer med riklig undervattensvegetation, ibland även i bräckt vatten, från havsnivån till 2.400 meter över havet i Östafrika. Nyligen har den setts kolonisera av människan skapade dammar och risfält i Sydamerika, men ses mycket sällan på land. Den undviker generellt floder, forsar, väldigt grunda tillfälliga dammar och översvämmade områden.

Föda

Sammetsanden livnär sig främst av vegetabilier, framför allt frön men också rötter och växtdelar, men också smådjur som skalbaggar, sniglar, myror, halvvingar och kräftdjur. Fågeln födosöker under dagen, ibland även nattetid, och är mest aktiv tidiga morgnar och kvällar.

Häckning

Under häckningstid påträffas fågeln oftast i par eller smågrupper. Den häckar vanligtvis mot slutet av regnsäsongen. Boet göms väl i papyrus eller vass precis ovanför vattenlinjen eller i gräs en bit bort. Bon har också påträffats på dammväggar, i gamla jordsvinbon och i andra sjöfåglars använda bon.

Utanför häckningstid

Efter häckning samlas sammetsänder i större grupper, med flockar på flera hundra och upp till 5 000 påträffade. De riktigt stora ansamlingarna ses under torrsäsongen. I Sydafrika ruggar fåglarna och blir flygoförmögna en månad mellan augusti och september. Under den tiden samlas de ofta ute på öppet vatten.

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).

Namn

Fågeln kallades på svenska tidigare sydlig brunand men fick nytt namn eftersom den inte är särskilt nära släkt med brunanden.

Noter

1 2 Birdlife International 2025 Netta erythrophthalma . Från: IUCN 2025. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2025.1. Läst 1 november 2025.
↑ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
1 2 Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
1 2 3 4 Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.
1 2 Scott, D. A.; Rose, P. M. 1996. Atlas of Anatidae populations in Africa and western Eurasia. Wetlands International, Wageningen, Netherlands.
↑ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
↑ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2017). Southern Pochard (Netta erythrophthalma). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/52900 2017-04-05).
1 2 Madge, S.; Burn, H. 1988. Wildfowl. Christopher Helm, London.
1 2 3 Kear, J. 2005. Ducks, geese and swans volume 2: species accounts (Cairina to Mergus). Oxford University Press, Oxford, U.K.
1 2 3 4 5 6 Brown, L.H., Urban, E.K. and Newman, K. 1982. The Birds of Africa, Volume I. Academic Press, London.
1 2 3 4 5 Johnsgard, P.A. 1978. Ducks, geese and swans of the World. University of Nebraska Press, Lincoln and London.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör sammetsand.
Bilder & media
Wikispecies har information om Netta erythrophthalma.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] 1 2 Birdlife International 2025 Netta erythrophthalma . Från: IUCN 2025. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2025.1. Läst 1 november 2025.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] 1 2 Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[africa-4] 1 2 3 4 Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.

[scott-5] 1 2 Scott, D. A.; Rose, P. M. 1996. Atlas of Anatidae populations in Africa and western Eurasia. Wetlands International, Wageningen, Netherlands.

[Mitchell-6] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6

[7] Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2017). Southern Pochard (Netta erythrophthalma). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/52900 2017-04-05).

[m-8] 1 2 Madge, S.; Burn, H. 1988. Wildfowl. Christopher Helm, London.

[k-9] 1 2 3 Kear, J. 2005. Ducks, geese and swans volume 2: species accounts (Cairina to Mergus). Oxford University Press, Oxford, U.K.

[b-10] 1 2 3 4 5 6 Brown, L.H., Urban, E.K. and Newman, K. 1982. The Birds of Africa, Volume I. Academic Press, London.

[j-11] 1 2 3 4 5 Johnsgard, P.A. 1978. Ducks, geese and swans of the World. University of Nebraska Press, Lincoln and London.

Systematik
Sammetsand Status i världen: Livskraftig (lc)

Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Andfåglar Anseriformes
Familj	Änder Anatidae
Släkte	Netta
Art	Sammetsand N. erythrophthalma
Vetenskapligt namn
§ Netta erythrophthalma
Auktor	(Wied, 1832)
Utbredning

Synonymer
Sydlig brunand