 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Inka (Sapa inka) var titeln på Inkarikets härskare. Inkan var solens son, titeln var ärftlig och styrelseskicket kan betecknas som absolut monarki, av teokratisk karaktär.
Inkariket eller Tawantinsuyo fanns till under en relativt kort period, cirka 300 år. Under den tiden skedde en gradvis utvidgning och Inkariket hade sin största utbredning då de spanska conquistadorerna anlände 1532. Under Inkarikets höjdpunkt sträckte det sig från Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia till Chile och Argentina, det vill säga det var mer än 4 000 km långt och täckte ett territorium på mer än 3 miljoner kvadratkilometer.
När spanjorerna kom hade den siste store inkan Huayna Cápac dött och en strid höll just på att blossa upp mellan inkans två söner, halvbröderna Atahualpa och Huáscar.
Inkafolket saknade skriftspråk så det vi vet om Inkarikets historia är det som hade bevarats i muntlig tradition och som nedtecknades av spanjorerna. Ju längre bak i tiden man kommer desto osäkrare blir tidsbestämning och annat. De första inkorna räknas därför till de mytiska inkorna, och från och med den nionde inkan Pachacuti talar man om de historiska inkorna, se nedan.
För att bli inka måste arvtagaren krönas av Inkarikets överstepräst Willac Umu. Vid conquistadorernas ankomst 1532 var Atahualpa den som i Inkariket de facto upprätthöll funktionen som inka. Det var han som hyllades som inka efter att han hade besegrat brodern Huáscar, och det var också han som mötte spanjorerna i egenskap av inkafolkets högste härskare. Atahualpa blev dock aldrig krönt till inka. På den officiella listan över krönta inkor, den så kallade capaccuna, förekommer därför inte Atahualpa. Till ny inka utsåg sedan spanjorerna Atahualpas halvbror Manco Inca, men inte heller han räknas dit.
Inkan bar olika insignier som markerade hans höga position, bland annat en kunglig borla – mascapaichan. Mascapaichan var tillverkad av fint rött tyg och försedd med guldfransar. Inkan bar också en huvudbonad, llauto som var ett färgat band som lindades runt inkans huvud, och corequenque-fjädrar (fjädrar i svart och vitt som fästes under inkans llauto). Inkan hade också liksom den övriga noblessen öronprydnader av metall (guld) orejeras som fästes i stora hål i örsnibbarna. Som tecken på sin makt hade inkan en käpp av guld med fjädrar topayauri samt champi som var en yxa av guld.
Även några av de sista inkorna i Vilcabamba fick den kungliga borlan på sina huvuden, dock skedde det genom spanjorernas försorg, och de (Manco Inca m fl) räknas därför inte heller de till capaccuna-listan.
Inkarikets härskare innefattar tretton inkor. Den officiella förteckningen kallas capaccuna och indelas i två faser: De mytiska inkorna och de historiska inkorna. En sammanställning av inkorna – 13 till antalet om man räknar in Atahualpa – är i denna lista följande:
(c:a 1200–1438)
8 Hatun Topa (också kallad Huiracocha)
(expansionsfasen 1438–1532)
9 Pachacuti (1438–71)
10 Topa Inca Yupanqui (1471–93)
11 Huayna Cápac (1493–1525)
12 Huáscar (1525–32)
13 Atahualpa (1532–33)