
Sara Recabarren, född april 1977, är en svensk journalist och författare.
Sara Recabarren är en prisbelönt svensk journalist och författare, född i Iran och baserad i Stockholm. Hon arbetar både med skrivande samt med tv-dokumentärer, serier och granskningar. Hon har bland annat varit redaktör för Kalla fakta i TV4 och vice ordförande i Föreningen Grävande Journalister.
År 2012 avslöjade Recabarren att djurhållningen på Parken Zoo i Eskilstuna var under all kritik. Döda utrotningshotade djur som sades ha fått nya hem förvarades i själva verket huller om buller med rovdjurens foder.
Hon vann 2015 TV-priset Kristallen i kategorin "årets granskning" för reportaget "Slav i Sverige". Reportaget handlade om den hänsynslösa exploatering som sker i Sverige av de mest utsatta EU-migranterna.
Vid New York Festivals 2017 belönades reportaget "Mitt barn är en IS-soldat" med silver i kategorin social issues och brons i kategorin current affairs. Recabarren var reporter och Phil Poysti fotograf och redigerare. I reportaget berättade en svensk anhörig öppet om hur hennes systerdotter rekryterades till IS i Syrien och Irak.
År 2016 gjorde hon ett avslöjande reportage om Falcon Funds-härvan som kallats Sveriges största ekobrottshärva. Avslöjandet ledde till att Pensionsmyndigheten kastade ut skandalfonderna ur sin plattform.
År 2019 reste hon till Arktis för att göra reportaget "Resan till världens ände" som handlar om exploateringen av Arktis och Sveriges roll. Arktis är den plats på jorden där klimatförändringarna sker snabbast. Trots det har en fossilgas-anläggning byggts på Jamalhalvön med stöd av Sverige. Reportaget handlar om konsekvenserna av Sveriges roll i projektet.
År 2019 gav Sara Recabarren ut boken Insidan: SD-kvinnorna och partiet. Boken är en fristående fortsättning på ett Kalla fakta-reportage där hon granskade Sverigedemokraternas partikultur. I boken har hon intervjuat fyra kvinnliga politiker från Sverigedemokraterna, där tre av dem när de påpekat felaktigheter blivit bortmanövrerade och fått utstå grova tillmälen och anonyma hot från partianhängare.
År 2024 gav hon ut Irans döttrar. Boken är delvis självbiografisk där hon belyser hur livet för Irans kvinnor förändrades efter revolutionen 1979.
Samma år gav hon i samarbete med sina barns pappa Luis Recabarren ut boken El día que mis padres desaparecieron (Dagen då mina föräldrar försvann). Boken berättar om hur Luis Recabarren drygt två år gammal kidnappades i Chile tillsammans med sina föräldrar som senare "försvann" medan pojken övergavs utanför ett familjehem. Boken är en hjärtskärande berättelse om en uppväxt, men också en reflektion över de bestående effekterna av våld, förlust och sorg samt konstens och gemenskapens helande kraft.
År 2025 gav hon i samarbete med Johan Floderus ut Gisslan i Iran: Mina 790 dagar i fångenskap, som beskriver Floderus tid som dödsdömd i iranskt fängelse.
|