| Sara Seager | |
| Sara Seager, 26 maj 2016. | |
| Född | 21 juli 1971 (55 år) Toronto, Kanada |
|---|---|
| Medborgare i | USA och Kanada |
| Utbildad vid | University of Toronto, medicine kandidat Harvard University, filosofie doktor |
| Sysselsättning | universitetslärare, fysiker, biolog |
| Arbetsgivare | Massachusetts Institute of Technology (2007–) |
| Utmärkelser | |
| Helen B. Warner-priset i astronomi (2007) AAAS Fellow (2011) Nature's 10 (2011) Sackler Prize i fysik (2012) MacArthur Fellows Program (2013) Officer av Kanadaorden (2020) Magellanic Premium (2021) Kavlipriset i astrofysik (2024) | |
| Webbplats | länk |
| Redigera Wikidata | |
Sara Seager, född 21 juli 1971 i Toronto i Ontario, är en kanadensisk-amerikansk astronom och planetforskare. Hon är professor vid Massachusetts Institute of Technology och känd för sitt arbete på exoplaneter och deras atmosfärer.
Seager är judinna. Hennes far David Seager som tappade håret när han var 19 år gammal, var en pionjär och en av världens ledande inom hårtransplantation och grundare av Seager Hair Transplant Center i Toronto.
Sara Seager avlade 1994 sin kandidatexamen i matematik och fysik vid University of Toronto, med stöd av ett NSERC University Undergraduate Student Research Award. 1999 avlade hon doktorsexamen i astronomi vid Harvard University. Hennes doktorsavhandling, där hon handleddes av Dimitar Sasselov, utvecklade teoretiska modeller av atmosfärer på exoplaneter.
Seager innehade mellan 1999 och 2002 en postdoktoral forskartjänst vid Institute for Advanced Study och var fram till 2006 senior forskare vid Carnegie Institution of Washington. Vid Massachusetts Institute of Technology inledde hon i januari 2007 en verksamhet som docent i både fysik och planetvetenskap, fick i juli samma år en fast anställning och utnämndes i juli 2010 till professor. Hon innehade 2020 professuren "Class of 1941".
Sara Seager valdes år 2020 till Legacy Fellow av American Astronomical Society.
Seager är gift med Charles Darrow, och de har två söner från hennes första äktenskap. Hennes första make, Michael Wevrick, dog 2011 av cancer.
Seagers forskning har främst inriktats på upptäckten och analysen av exoplaneter. I synnerhet är hennes arbete fokuserat kring till synes sällsynta jordartsmetaller. Hennes jakt på en exoplanet som liknar jorden har lett till att NASA kallat henne "en astronomins Indiana Jones". Seager har, i en animation av en modell av exoplaneten Gliese 581 c, använt termen gasdvärg för en superjordlik planet med hög massa som huvudsakligen består av väte och helium. Termen gasdvärg har även använts för att referera till planeter mindre än gasjättar, med kompakta väte- och heliumatmosfärer. Tillsammans med Marc Kuchner har Seager förutspått existensen av kolplaneter.
Seager har varit ordförande för NASA:s Science and Technology Definition-team för ett föreslaget uppdrag, Starshade, med syfte att skjuta upp en fritt svävande skiva. Denna skulle användas till att blockera ljuset från en avlägsen stjärna så att ett teleskop kan fånga upp det mycket svagare ljuset från en medföljande exoplanet belägen i stjärnans beboeliga zon.
Sedan 2020 har Sara koncentrerat sig på arbete relaterat till Venus. Det gäller mer konkret den möjliga upptäckten av fosfin, en biosignaturgas, i planetens övre atmosfär.
Seager har utvecklat en parallell version av Drake-ekvationen för att uppskatta antalet beboeliga planeter i Vintergatan. Istället för utomjordingar med radioteknik har Seager reviderat ekvationen till att enbart fokusera på förekomsten av det utomjordiska liv som kan observeras från jorden. Ekvationen har inriktats på sökandet efter planeter med biosignaturgaser, gaser som produceras av liv och som kan ackumuleras i en planets atmosfär till nivåer som kan observeras med fjärrstyrda rymdteleskop.
där:
Seager var huvudforskare för rymdsonden Asteria (Arcsecond Space Telescope Enabling Research in Astrophysics), en 6-U-kubsatellit utformad för att utföra precisionsfotometri i syfte att upptäcka exoplaneter; detta var ett samarbetsprojekt mellan MIT och NASA:s Jet Propulsion Laboratory. Asteria sköts upp i låg omloppsbana runt jorden, från den internationella rymdstationen, den 20 november 2017 och fungerade framgångsrikt fram till dess omloppsbanas sönderfall den 24 april 2020.
År 2020 ledde Seager ett arbetslag som föreslog ett uppdrag med namnet Venus Life Finder, med en liten rymdfarkost för att undersöka möjligheten av liv i Venus atmosfär. Det privatfinansierade rymdprojektet inkluderar en uppskjutning av Rocket Lab via Electron-raketen, med ett planerat uppskjutningsdatum sommaren 2026.
Sara Seager har blivit uppmärksammad för sin forskning av Popular Science, Discover Magazine, Nature och TIME Magazine.
Seager har tilldelats Sacklerpriset (2012) för "analys av atmosfärerna och den inre sammansättningen hos planeter utanför vårt solsystem", Helen B. Warner-priset från American Astronomical Society (2007) för att ha utvecklat "grundläggande tekniker för att förstå, analysera och hitta atmosfärerna hos planeter utanför vårt solsystem" och Harvard Book Prize in Astronomy (2004). Hon utsågs 2012 till fellow i American Association for the Advancement of Science och valdes 2013 in i Royal Astronomical Society of Canada som hedersmedlem. År 2013 tilldelades Seager en MacArthur Fellowship för sitt teoretiska arbete med att upptäcka kemiska signaturer i exoplaneters atmosfärer och med att utveckla konstnadseffektiva rymdobservatorier för studiet av planetpassager. Hon valdes år 2018 in i American Philosophical Society. Seager var 2018 Elizabeth R. Laird-föreläsare vid Memorial University of Newfoundland. Den 19 augusti 2020 medverkade Seager i Lex Fridman Podcast (#116).
År 2020 utnämndes Seager till Officer of the Order of Canada. Hon vann 2020 Los Angeles Times-priset för vetenskap och teknologi, för boken The Smallest Lights in the Universe. Hon var hedersstudent vid sitt alma mater, University of Toronto, under Spring 2023 Convocation. År 2024 tilldelades Seager Kavlipriset i astrofysik.
Asteroiden 9279 Seager är uppkallad efter henne.
|