Sara Seager

Sara Seager
Sara Seager, 26 maj 2016.
Född21 juli 1971 (55 år)
Toronto, Kanada
Medborgare iUSA och Kanada
Utbildad vidUniversity of Toronto, medicine kandidat
Harvard University, filosofie doktor
Sysselsättninguniversitetslärare, fysiker, biolog
ArbetsgivareMassachusetts Institute of Technology (2007–)
Utmärkelser
Helen B. Warner-priset i astronomi (2007)
AAAS Fellow (2011)
Nature's 10 (2011)
Sackler Prize i fysik (2012)
MacArthur Fellows Program (2013)
Officer av Kanadaorden (2020)
Magellanic Premium (2021)
Kavlipriset i astrofysik (2024)
Webbplatslänk
Redigera Wikidata

Sara Seager, född 21 juli 1971 i Toronto i Ontario, är en kanadensisk-amerikansk astronom och planetforskare. Hon är professor vid Massachusetts Institute of Technology och känd för sitt arbete på exoplaneter och deras atmosfärer.

Biografi

Bakgrund och studier

Seager är judinna. Hennes far David Seager som tappade håret när han var 19 år gammal, var en pionjär och en av världens ledande inom hårtransplantation och grundare av Seager Hair Transplant Center i Toronto.

Sara Seager avlade 1994 sin kandidatexamen i matematik och fysik vid University of Toronto, med stöd av ett NSERC University Undergraduate Student Research Award. 1999 avlade hon doktorsexamen i astronomi vid Harvard University. Hennes doktorsavhandling, där hon handleddes av Dimitar Sasselov, utvecklade teoretiska modeller av atmosfärer på exoplaneter.

Akademisk karriär och familj

Seager innehade mellan 1999 och 2002 en postdoktoral forskartjänst vid Institute for Advanced Study och var fram till 2006 senior forskare vid Carnegie Institution of Washington. Vid Massachusetts Institute of Technology inledde hon i januari 2007 en verksamhet som docent i både fysik och planetvetenskap, fick i juli samma år en fast anställning och utnämndes i juli 2010 till professor. Hon innehade 2020 professuren "Class of 1941".

Sara Seager valdes år 2020 till Legacy Fellow av American Astronomical Society.

Seager är gift med Charles Darrow, och de har två söner från hennes första äktenskap. Hennes första make, Michael Wevrick, dog 2011 av cancer.

Akademisk forskning

Seager talar om exoplaneter (1 timma och 20 minuter lång video).

Seagers forskning har främst inriktats på upptäckten och analysen av exoplaneter. I synnerhet är hennes arbete fokuserat kring till synes sällsynta jordartsmetaller. Hennes jakt på en exoplanet som liknar jorden har lett till att NASA kallat henne "en astronomins Indiana Jones". Seager har, i en animation av en modell av exoplaneten Gliese 581 c, använt termen gasdvärg för en superjordlik planet med hög massa som huvudsakligen består av väte och helium. Termen gasdvärg har även använts för att referera till planeter mindre än gasjättar, med kompakta väte- och heliumatmosfärer. Tillsammans med Marc Kuchner har Seager förutspått existensen av kolplaneter.

Seager har varit ordförande för NASA:s Science and Technology Definition-team för ett föreslaget uppdrag, Starshade, med syfte att skjuta upp en fritt svävande skiva. Denna skulle användas till att blockera ljuset från en avlägsen stjärna så att ett teleskop kan fånga upp det mycket svagare ljuset från en medföljande exoplanet belägen i stjärnans beboeliga zon.

Sedan 2020 har Sara koncentrerat sig på arbete relaterat till Venus. Det gäller mer konkret den möjliga upptäckten av fosfin, en biosignaturgas, i planetens övre atmosfär.

Seager-ekvationen

Seager har utvecklat en parallell version av Drake-ekvationen för att uppskatta antalet beboeliga planeter i Vintergatan. Istället för utomjordingar med radioteknik har Seager reviderat ekvationen till att enbart fokusera på förekomsten av det utomjordiska liv som kan observeras från jorden. Ekvationen har inriktats på sökandet efter planeter med biosignaturgaser, gaser som produceras av liv och som kan ackumuleras i en planets atmosfär till nivåer som kan observeras med fjärrstyrda rymdteleskop.

N=N∗FQFHZFOFLFS

där:

  • N = antalet planeter med detekterbara tecken på liv
  • N* = antalet observerade stjärnor
  • FQ = andelen stjärnor som är tysta
  • FHZ = andelen stjärnor med stenplaneter i den beboeliga zonen
  • FO = andelen stjärnor med observerbara planeter
  • FL = andelen planeter som har liv
  • FS = andelen livsformer som producerar planetariska atmosfärer med en eller flera detekterbara signaturgaser

Asteria-farkosten

Seager var huvudforskare för rymdsonden Asteria (Arcsecond Space Telescope Enabling Research in Astrophysics), en 6-U-kubsatellit utformad för att utföra precisionsfotometri i syfte att upptäcka exoplaneter; detta var ett samarbetsprojekt mellan MIT och NASA:s Jet Propulsion Laboratory. Asteria sköts upp i låg omloppsbana runt jorden, från den internationella rymdstationen, den 20 november 2017 och fungerade framgångsrikt fram till dess omloppsbanas sönderfall den 24 april 2020.

Venus livssökare

År 2020 ledde Seager ett arbetslag som föreslog ett uppdrag med namnet Venus Life Finder, med en liten rymdfarkost för att undersöka möjligheten av liv i Venus atmosfär. Det privatfinansierade rymdprojektet inkluderar en uppskjutning av Rocket Lab via Electron-raketen, med ett planerat uppskjutningsdatum sommaren 2026.

Utmärkelser och erkännanden

Sara Seager har blivit uppmärksammad för sin forskning av Popular Science, Discover Magazine, Nature och TIME Magazine.

Seager har tilldelats Sacklerpriset (2012) för "analys av atmosfärerna och den inre sammansättningen hos planeter utanför vårt solsystem", Helen B. Warner-priset från American Astronomical Society (2007) för att ha utvecklat "grundläggande tekniker för att förstå, analysera och hitta atmosfärerna hos planeter utanför vårt solsystem" och Harvard Book Prize in Astronomy (2004). Hon utsågs 2012 till fellow i American Association for the Advancement of Science och valdes 2013 in i Royal Astronomical Society of Canada som hedersmedlem. År 2013 tilldelades Seager en MacArthur Fellowship för sitt teoretiska arbete med att upptäcka kemiska signaturer i exoplaneters atmosfärer och med att utveckla konstnadseffektiva rymdobservatorier för studiet av planetpassager. Hon valdes år 2018 in i American Philosophical Society. Seager var 2018 Elizabeth R. Laird-föreläsare vid Memorial University of Newfoundland. Den 19 augusti 2020 medverkade Seager i Lex Fridman Podcast (#116).

År 2020 utnämndes Seager till Officer of the Order of Canada. Hon vann 2020 Los Angeles Times-priset för vetenskap och teknologi, för boken The Smallest Lights in the Universe. Hon var hedersstudent vid sitt alma mater, University of Toronto, under Spring 2023 Convocation. År 2024 tilldelades Seager Kavlipriset i astrofysik.

Asteroiden 9279 Seager är uppkallad efter henne.

Publikationer

Böcker

  • Deming, Drake; Seager, Sara (2003). Scientific Frontiers in Research on Extrasolar Planets. ASP Conference Proceedings (Volume 294). "294". San Francisco. ISBN 1-58381-141-9. Bibcode: 2003ASPC..294.....D. 
  • Seager, Sara (2010). Exoplanet Atmospheres: Physical Processes. Princeton University Press. ISBN 9781400835300. 
  • Seager, Sara (2010). Exoplanets. University of Arizona Press. ISBN 978-0-8165-2945-2. 
  • Seager, Sara (2020). The Smallest Lights in the Universe: A Memoir. Crown. ISBN 978-0-5255-7625-9. 

Tidskriftsartiklar

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sara Seager, 22 september 2025.

Noter

  1. ↑ läs online, pantheon.world .[källa från Wikidata]
  2. 1 2 3 läs online, www.saraseager.com .[källa från Wikidata]
  3. ↑ läs online, www.saraseager.com , läst: 18 november 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1424844747749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  5. ↑ läs online, physics.mit.edu .[källa från Wikidata]
  6. ↑ läs online, aas.org .[källa från Wikidata]
  7. ↑ läs online, www.aaas.org .[källa från Wikidata]
  8. ↑ Declan Butler, Erika Check Hayden, David Cyranoski, Eugenie Samuel Reich, Jeff Tollefson, Ewen Callaway & Nicola Nosengo, 365 days: Nature's 10, vol. 480, 7378, Nature, 21 december 2011, s. 437-445, 10.1038/480437A, PubMed-ID: 22193082.[källa från Wikidata]
  9. ↑ Sara Seager (på engelska), John D. and Catherine T. MacArthur Foundation, läs online, läst: 25 februari 2018.[källa från Wikidata]
  10. ↑ läs online, www.gg.ca .[källa från Wikidata]
  11. ↑ läs online, www.amphilsoc.org .[källa från Wikidata]
  12. ↑ läs online, www.kavliprize.org .[källa från Wikidata]
  13. 1 2 3 Jones, Chris (7 december 2016). ”The Woman Who Might Find Us Another Earth”. The New York Times Magazine. https://www.nytimes.com/2016/12/07/magazine/the-world-sees-me-as-the-one-who-will-find-another-earth.html.
  14. ↑ Cohen, Anne (27 september 2013). ”Four Jews Win MacArthur 'Genius' Awards”. The Forward. https://forward.com/news/breaking-news/184606/four-jews-win-macarthur-genius-awards/.
  15. ↑ Dashefsky, Arnold; Sheskin, Ira (2014). American Jewish Year Book 2014: The Annual Record of the North American Jewish Communities. Springer. Sid. 868. ISBN 978-3-319-09623-0. https://books.google.com/books?id=CHV3BQAAQBAJ&pg=PA868. Läst 10 juni 2017.
  16. ↑ Michael D. Lemonick (2012). Mirror Earth: The Search for Our Planet's Twin. Bloomsbury Publishing. Sid. 65. ISBN 978-0-8027-7902-1. https://books.google.com/books?id=gjSWGMFkN8gC&pg=PT65. Läst 10 juni 2017.
  17. ↑ Back to the thesis: Sara Seager på Youtube
  18. ↑ Smith, Kerri; Baker, Noah (2016). ”Back to the thesis: Late nights, typos, self-doubt and despair. Francis Collins, Sara Seager and Uta Frith dust off their theses, and reflect on what the PhD was like for them.”. Nature 535 (7610): sid. 22–25. doi:10.1038/535022a. PMID 27383967. Bibcode: 2016Natur.535...22S.
  19. ↑ Seager, Sara (1999). Extrasolar giant planets under strong stellar irradiation (PhD thesis). Harvard University. Bibcode:1999PhDT........18S. OCLC 43085140. ProQuest 304503987.
  20. ↑ ”MIT Corporation grants tenure to 50 faculty”. MIT News Office. 14 November 2007. http://web.mit.edu/newsoffice/2007/tenure-tt1114.html.
  21. ↑ ”Corporation announces faculty promotions and appointments”. MIT News Office. 29 december 2010. http://web.mit.edu/newsoffice/2010/faculty-promotions-appointments.html.
  22. 1 2 ”Curricula Vitae – Professor Sara Seager”. Curricula Vitae – Professor Sara Seager. 2013. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304100429/http://seagerexoplanets.mit.edu/SeagerCV2013.pdf. Läst 4 oktober 2025.
  23. ↑ ”AAS Fellows”. American Astronomical Society. https://aas.org/grants-and-prizes/aas-fellows.
  24. ↑ Seager, Sara (14 januari 2013). ”So Many Exoplanets... So Few Women Scientists”. The Huffington Post. http://www.huffingtonpost.com/sara-seager/women-in-science_b_2471980.html.
  25. ↑ ”Obituary: Michael Wevrick”. Ottawa Citizen. 13 augusti 2011. http://www.legacy.com/obituaries/ottawacitizen/obituary.aspx?n=Michael-Wevrick&pid=153066177#fbLoggedOut.
  26. ↑ Rodriguez, Joshua (3 oktober 2008). On a quest for astronomy's holy grail. NASA. https://exoplanets.nasa.gov/news/67/planet-hunters-on-a-quest-for-astronomys-holy-grail/. Läst 12 juni 2017.
  27. ↑ ”Of Gas Dwarfs and Waterworlds”. Of Gas Dwarfs and Waterworlds. Celestia forum. 15 juni 2004. http://216.231.48.101/forum/viewtopic.php?f=7&t=5228&start=0.
  28. ↑ ”StarGen – Solar System Generator”. StarGen – Solar System Generator. 2003. http://www.eldacur.com/~brons/NerdCorner/StarGen/StarGen.html.
  29. ↑ ”Exoplanet Interior Composition” (på amerikansk engelska). Sara Seager. Arkiverad från originalet den 2024-02-26. https://web.archive.org/web/20240226054053/https://www.saraseager.com/exoplanet-interior-composition/. Läst 4 oktober 2025.
  30. ↑ Kramer, Miriam (March 24, 2014). "Incredible Technology: Giant Starshade Could Help Find an Alien Earth", Space.com. Hämtad 12 juni 2023.
  31. ↑ Grossman, Lisa (25 september 2013). "NASA revives Starshade to let Earth-like worlds shine", New Scientist. Läst 12 juni 2023.
  32. ↑ Anderson, Paul Scott (2020). ”Possible life signs in the clouds of Venus”. EarthSky. https://earthsky.org/space/phosphine-disequilibrium-venus-atmosphere-pioneer-venus-1978.
  33. 1 2 Powell, Devin (4 september 2013). ”The Drake Equation Revisited: Interview with Planet Hunter Sara Seager”. Astrobiology Magazine. https://www.space.com/22648-drake-equation-alien-life-seager.html?cid=51463011558824.
  34. ↑ Seager, Sara (Jan/Feb. 2021). "My satellite would fit in a small suitcase. But it could help us find other worlds" (excerpt from book The Smallest Lights in the Universe (2020).) MIT News, pp. 12-17. Hämtad 20 maj 2023.
  35. ↑ ”Venus Life Finder Mission Study”. Venus Cloud Life. MIT. 10 December 2021. 15–23. Arkiverad från originalet den 8 februari 2024. https://web.archive.org/web/20240208215328/https://venuscloudlife.com/wp-content/uploads/2021/12/VLFReport_12092021.pdf. Läst 4 oktober 2025.
  36. ↑ ”"Newer, nimbler, faster:" Venus probe will search for signs of life in clouds of sulfuric acid”. MIT. 10 december 2021. https://news.mit.edu/2021/newer-nimbler-faster-mission-venus-search-signs-life-clouds-sulfuric-acid-1210.
  37. ↑ ”Rocket Lab Probe”. Venus Cloud Life. MIT. 7 mars 2023. Arkiverad från originalet den 8 februari 2024. https://web.archive.org/web/20240208040505/https://venuscloudlife.com/small-mission/. Läst 4 oktober 2025.
  38. ↑ ”Rocket Lab Mission to Venus”. Venus Missions. https://www.morningstarmissions.space/rocketlabmissiontovenus.
  39. ↑ ”The Fifth Annual Brilliant 10”. Popular Science. 13 september 2006. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131031050745/http://www.popsci.com/scitech/article/2006-09/fifth-annual-brilliant-10?page=0%2C8. Läst 14 februari 2015.
  40. ↑ ”20 Best Brains Under 40”. Discover Magazine. 20 november 2008. http://discovermagazine.com/2008/dec/20-best-brains-under-40.
  41. ↑ Hand, Eric (21 december 2011). ”Sara Seager: Planet seeker”. Nature. http://www.nature.com/news/365-days-nature-s-10-1.9678.
  42. ↑ Bjerklie, David (2012). ”The 25 Most Influential People in Space”. TIME Magazine. Arkiverad från originalet den 15 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130515121347/http://www.amesteam.arc.nasa.gov/NewsArticles/TIME_Space_Allamandola_25MostInfluentialPeopleinSpace.pdf. Läst 14 februari 2015.
  43. ↑ ”Sara Seager Named Co-Winner of the 2012 Sackler Prize”. MIT News Office. 18 april 2012. http://web.mit.edu/newsoffice/2012/seager-sackler-prize.html.
  44. ↑ ”Helen B. Warner Prize”. Helen B. Warner Prize. American Astronomical Society. 5 februari 2007. http://web.mit.edu/newsoffice/2007/seager-award.html.
  45. ↑ ”Bok Prize Recipients”. Bok Prize Recipients. Harvard University Department of Astronomy. http://astronomy.fas.harvard.edu/book/bok-prize-recipients.
  46. ↑ ”MacArthur Fellows: Meet the Class of 2013: Sara Seager”. MacArthur Foundation. 24 september 2013. http://www.macfound.org/fellows/903/. Läst 14 februari 2015.
  47. ↑ ”Election of New Members at the 2018 Spring Meeting”. American Philosophical Society. https://www.amphilsoc.org/blog/election-new-members-2018-spring-meeting.
  48. ↑ Foss, Kelly (20 september 2018). ”Holy Grail” (på kanadensisk engelska). Gazette – Memorial University of Newfoundland. https://gazette.mun.ca/public-engagement/holy-grail/.
  49. ↑ ”#116 – Sara Seager: Search for Planets and Life Outside Our Solar System”. Lex Fridman. 16 augusti 2020. https://lexfridman.com/sara-seager/.
  50. ↑ ”Governor General Announces 114 New Appointments to the Order of Canada”. Governor General of Canada. 27 november 2020. https://www.gg.ca/en/activities/2020/governor-general-announces-114-new-appointments-order-canada.
  51. ↑ Pineda, Dorany (17 april 2021). ”Winners of the 2020 L.A. Times Book Prizes announced” (på amerikansk engelska). Los Angeles Times. https://www.latimes.com/entertainment-arts/books/story/2021-04-16/winners-of-the-2020-l-a-times-book-prizes-announced.
  52. ↑ ”Spring 2023 Convocation”. Spring 2023 Convocation. 15 juni 2023. https://governingcouncil.utoronto.ca/convocation/ceremonies?page=2.
  53. ↑ ”Home”. www.kavliprize.org. https://www.kavliprize.org/?et_cid=5243269.
  54. ↑ ”Minor Planet Center 9279 Seager” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=9279. Läst 13 mars 2021.

Externa länkar