Gautama Buddha, vanligen kallad Buddha och även känd som Shakyamuni, är den historiska lärare som buddhismens traditioner utgår ifrån. Enligt senare tradition hette han Siddhartha Gautama (pali: Siddhattha Gotama) före sin upplysning. Hans levnadstid är omtvistad.
Buddhismen uppstod i ett samhälle präglat av hinduisk syn på reinkarnation, alltså upprepad återfödelse i olika kroppar. Det sågs därmed som självklart att en människa kunde ha levt många gånger tidigare i olika gestalter.
Buddha är en titel för den som enligt buddhistisk lära genom egen insikt har nått fullständig upplysning och befrielse från lidande och återfödelse. Detta tillstånd kallas buddhaskap.
Historisk bakgrund
Kunskapen om Buddhas liv bygger huvudsakligen på buddhistiska texter som först förmedlades muntligt och nedtecknades flera århundraden efter hans död. Texterna skiljer sig åt, och forskare gör olika bedömningar av hur mycket av Buddhas egna uppfattningar som kan urskiljas bakom senare bearbetningar och tolkningar.
Han sägs enligt traditionen ha levt i 80 år, men när detta skedde är omtvistat. Buddhisterna i Sri Lanka, Thailand, Myanmar och Kambodja placerar hans död vid år 543 f.Kr., medan indiska och västerländska historiker placerar hans död någon gång mellan 486 f.Kr. och 368 f.Kr.
I historiska framställningar beskrivs Siddhartha Gautama som medlem av en välbärgad och inflytelserik familj inom shakyaklanen, i området kring den nuvarande gränsen mellan Indien och Nepal. Tillnamnet Shakyamuni betyder ”den vise av shakyaklanen”. I dåtidens norra Indien fanns kringvandrande asketer som sökte vägar till befrielse från lidande och ifrågasatte de vediska skrifternas auktoritet.
Vid en utgrävning av stupan i Piprahwa i norra Indien 1898 påträffades ett relikfynd med en inskrift som hänvisar till Buddhas kvarlevor. Fyndet väckte stort intresse men också debatt om tolkningen.
Traditionell levnadsberättelse
De buddhistiska levnadsberättelserna har bearbetats under lång tid och förmedlar religiösa ideal genom skildringen av Buddhas liv. De kan bevara historiska uppgifter, men det är ofta svårt att skilja dessa från senare tillägg. Buddhas undervisning förmedlades först muntligt och nedtecknades flera århundraden efter hans död; den bevaras bland annat i texter på pali och i kinesiska översättningar av indiska texter.
Enligt berättelsen födde Māyā sin son Siddhartha i Lumbini i nuvarande Nepal, stående under ett śālaträd. Berättelsen säger att Māyā dog sju dagar senare och återföddes i tusitahimmelen. Barnet fick heta Siddhartha, vilket betyder "han vars syfte är avklarat". Siddhartha hade inga minnen av sina tidigare liv, men hans far fick ta del av flera profetior om Siddharthas framtid. Enligt dessa var två vägar möjliga för Siddhartha: antingen skulle han bli en mycket mäktig kung, eller så skulle han bli en buddha. När hans far hörde dessa profetior bestämde han sig för att hans son skulle bli en mäktig kung. Därför såg han till att Siddhartha aldrig skulle ha anledning att vara olycklig och missnöjd med sitt liv: han skulle vara skyddad från allt som var otillfredsställande och fult, såsom ålder, sjukdom och död. Siddhartha gifte sig med en ung och vacker kvinna vid namn Yaśodharā, och fick en son vid namn Rāhula.
Upplysningen
Den traditionella levnadsberättelsen skildrar hur Siddhartha en dag begav sig utanför palatset och i tur och ordning stötte på en gammal man, en mycket sjuk man och en död man. Dessa möten var mycket omskakande för honom. I Sukhamālasutta (Anguttara Nikaya 3.39) skildras en liknande insikt från hans ungdom: även han själv var underkastad åldrande, sjukdom och död och borde därför inte känna avsky inför andra som drabbades; insikten sägs ha fått hans berusning av ungdom, hälsa och liv att upphöra.
När han sedan såg en vandrande asket, bestämde sig Siddhartha för att själv bli asket. I detta syfte lämnade han hemmet vid 29 års ålder, och följde olika lärare. Han tillbringade först en tid med olika meditationsmästare, men efter att ha bemästrat de meditationsformer de lärde ut, kände han att han trots detta inte hade funnit lösningen på det mänskliga lidandet. Då valde han att följa en grupp mycket strikta asketer, där han åt så lite att han blev extremt mager. Trots detta mycket strikta utövande, fann han inte vad han hade letat efter.
I berättelsen om upplysningen återfick Siddhartha sin styrka, satte sig under ett bodhiträd och bestämde sig för att sitta kvar där tills han antingen dött eller nått buddhaskap. Den onda kraften Mara försökte hindra honom, men Siddhartha övervann hindren och nådde enligt berättelsen upplysning under bodhiträdet. Därmed blev han Buddha, ”den uppvaknade”, och befriades enligt buddhistisk tradition från kretsloppet av födelse och död.
Verserna 153–154 i Dhammapada, som traditionen knyter till upplysningen, skildrar hur husets byggmästare upptäcks och husets bärande delar bryts sönder. Huset symboliserar tillvaron i återfödelsens kretslopp och byggmästaren begäret.
Lärarverksamhet
Efter upplysningen verkade Buddha enligt levnadstraditionen i omkring 45 år som kringvandrande lärare i nordöstra Indien. Hans första predikan förläggs till hjortparken i Sarnath nära Benares och riktas till fem asketer som tidigare varit hans följeslagare. Berättelsen fortsätter med att lärjungaskaran växer till sextio munkar, som han sänder ut för att sprida läran till gudars och människors välgång.
Under regnperioden uppges han vanligen ha stannat på en plats, bland annat i lundar som anhängare upplåtit åt honom och munkarna. Kung Bimbisara av Magadha skildras som en anhängare som skänker honom lunden Veluvana vid Rājgīr.
I berättelsen om återbesöket i Kapilavastu förebrår fadern honom för att tigga mat, men blir sedan övertygad av hans undervisning; även Yasodhara ansluter sig till läran. I paliversionen av Vinaya berättas att Rahulas mor skickar honom till Buddha för att begära sitt arv, varpå Buddha uppdrar åt Śariputra att ta upp honom i munkgemenskapen. Religionsforskaren Bhikkhu Anālayo framhåller att berättelsen om Rahulas inträde återfinns i flera versioner av Vinaya och tillhör ett tidigt skikt av den buddhistiska litteraturen.
Till de främsta lärjungarna räknas Śariputra och Maudgalyāyana. I Mahāparinibbānasutta framträder Ananda som Buddhas följeslagare, vilken han berömmer för långvarig och hängiven tjänst. Traditionen skildrar också konflikter inom munkgemenskapen: Buddhas kusin Devadatta försöker överta ledningen och orsakar en splittring.
Buddhas död
I Mahāparinibbānasutta skildras Buddhas sista tid; han uppges där vara 80 år gammal. Under regntiden i Beluva blir han svårt sjuk men återhämtar sig. I Pava äter han hos smeden Cunda och drabbas därefter av en svår sjukdom. Maträtten benämns sukara-maddava, ett omstritt ord som har tolkats som bland annat fläsk eller en svamprätt. Berättelsen slutar med att han lägger sig mellan två salträd nära Kushinagar, där han dör. De ord som tillskrivs honom vid döden återges i palitraditionen som: "Vayadhammā saṅkhārā, appamādena sampādethā". Innebörden är: "Alla sammansatta ting (fenomen) har en natur av att brytas ned; sträva framåt med vaksamhet/medvetenhet (utan att vara oaktsam)."
Inom buddhismen förstås hans död som parinirvāna, den slutliga befrielsen från återfödelse. I samma text berättas att mallafolket i Kushinagar hedrar kroppen under sju dagar och sedan kremerar den med ceremonier som för en kung. Relikerna delas i åtta delar; shakyaklanen får en del som läggs i en stupa i Kapilavastu.
Undervisning
Den undervisning som tillskrivs Buddha brukar benämnas dharma och syftar till befrielse från lidande. Den sammanfattas ofta i de fyra ädla sanningarna: att tillvaron präglas av dukkha (lidande eller otillfredsställelse), att lidandet har sin grund i begär och fasthållande, att det kan upphöra och att det finns en väg till dess upphörande. Den ädla åttafaldiga vägen förenar förståelse och avsikt med etiskt handlande och meditativ träning. Den omfattar bland annat rätt tal, rätt handling och rätt försörjning samt övning i medveten närvaro och koncentration.
Centrala läror är förgänglighet och icke-själv: kroppsliga och mentala företeelser förändras och utgör inget beständigt jag. Läran om betingad uppkomst förklarar lidandet genom orsaker och villkor, där okunnighet och begär bidrar till fortsatt återfödelse. Karma avser avsiktliga handlingar vars följder påverkar framtida erfarenheter och återfödelser. Målet är nirvana, befrielse från lidandet och återfödelsens kretslopp, samsara.
Buddha i buddhistisk tradition
Berättelserna om Buddhas tidigare liv framställer vägen till upplysningen som en utveckling över många liv, där han stegvis förvärvar de egenskaper som krävs för att bli en buddha.
Tidigare liv
I jātakaberättelserna skildras hur den blivande Buddha genom generositet och självuppoffring förbereder sig för upplysningen. En blivande buddha kallas bodhisattva. De egenskaper som utvecklas kallas perfektioner (pāramitā) och omfattar bland annat generositet, tålamod och visdom.
Ett exempel är berättelsen om asketen Sumedha, även kallad Megha, som framställs som Gautama Buddha i ett tidigare liv. När Sumedha möter den tidigare buddhan Dīpaṃkara, beslutar han sig för att själv bli en buddha och börjar utveckla dessa egenskaper.
Inför sitt sista liv sägs den blivande Buddha ha vistats i tusitahimmelen, en himmelsk värld. Där väntade han enligt berättelsen på rätt tid att återfödas som Siddhartha Gautama.
Andra buddhor
Historiskt växte buddhismen fram kring Gautama Buddhas undervisning och hans efterföljare. I buddhistisk tradition betraktas han samtidigt som en i en följd av buddhor under olika tidsåldrar. Läran framställs då som något som återupptäcks: i Nagara sutta sägs Gautama Buddha ha funnit samma väg till befrielse som tidigare buddhor hade följt. Berättelserna om tidigare buddhor hör till buddhismens religiösa föreställningsvärld och utgör inte i sig historiska belägg för att buddhismen fanns före Gautama Buddha.
Enligt denna tradition var Kasyapa Buddha en buddha i en tidigare tidsålder, medan Maitreya väntas bli buddha i framtiden. Inom mahayana finns även föreställningar om buddhor som verkar i andra världar.
Nio pilgrimsplatser förknippade med Gautama Buddhas liv
Berättelsen om apan som ger honung till Buddha. Målning från ett kloster i Laos
Viktiga händelser i de traditionella berättelserna om Gautama Buddhas liv förknippas med särskilda platser, som också blivit pilgrimsplatser för buddhister. I Mahāparinibbānasutta tillskrivs Buddha en uppmaning att besöka fyra platser: Lumbini, Bodh Gaya, Sarnath och Kushinagar. De nio pilgrimsplatserna förknippas med följande berättelser:
Trädgården i Lumbini, Nepal, där Siddhartha föddes.
Kapilavastu, en stad som ligger nära Lumbini, där Siddhartha växte upp.
Bodhiträdet i Bodh Gaya i norra Indien, där Siddhartha nådde buddhaskap.
Hjortparken i Sarnath, där Buddha höll sin första predikan.
Shravasti, en antik stad som låg i det nutida indiska distriktet Shrawasti, där Buddha sägs ha utfört magi
Sankassa, en antik stad som låg i det nutida indiska distriktet Farrukhabad, där Buddha steg ned från ett himmelrike, där han hade vistats en tid för att predika inför ett antal gudar och sin döda mor.
Rājgīr, Bihar, Indien, där det bland annat sägs att Buddha tämjt en elefant, samt fått kungen Bimbisara och guden Indra att konvertera till buddhismen.
Vaishali i Bihar, Indien, där Buddha sägs ha mottagit en gåva av honung från en apa, och sagt till sina anhängare att han avser att lämna den här världen.
Marco Polos beskrivning av Buddha
Marco Polo (1254–1324) inbegrep en skildring av Buddhas leverne i sitt verk Marco Polos resor - den första skrivna berättelsen om Buddha som nådde Europa.
”
[..] På så sätt hade han aldrig sett en död man och inte heller någon som inte var frisk och sund, ty hans fader tillät aldrig någon åldring eller sjuk att komma i hans närhet. Emellertid hände det en dag, att den unga mannen tog en ridtur, och vid sidan av vägen såg han en död man ligga. Denna syn gjorde honom mycket förskräckt eftersom han förut aldrig sett något sådant. Han frågade genast sina följeslagare vad detta kunde vara, och de talade då om för honom att det var en död man. "Vad, skall då alla män dö?" frågade konungasonen. "Ja, säkert", svarade de. [...]
„
–Marco Polo om Buddhas första möte med det onda i världen.
Efter Buddhas död spreds hans lära i Indien och vidare till stora delar av Asien. Religionen delades upp i flera grenar, delvis baserade på olika skrifter om Buddhas liv och lära. Buddhismen är en världsreligion som ofta räknas som världens fjärde största religion. Antalet anhängare är omtvistat men uppskattas till 400–500miljoner. Nära 99% finns i Asien-Stillahavsregionen.
Galleri
Målning från Indien som skildrar berättelsen om Siddharthas mirakulösa födelse.
Målning från Myanmar av Siddhartha när han följde de mycket strikta asketerna.
↑K. M. Srivastava(1980).["Archaeologicalhttps://poj.peeters-leuven.be/content.php?url=issue&journal_code=JIABS&issue=1&vol=3 ”Archaeological Excavations at Piprāhwā and Ganwaria and the Identification of Kapilavastu.”]. Journal of the International Association of Buddhist Studies 3(1). sid.103-110. "Archaeologicalhttps://poj.peeters-leuven.be/content.php?url=issue&journal_code=JIABS&issue=1&vol=3.Läst 17 september 2026.
Lamotte, Étienne, Sara Webb-Boin (översättning), Jean Dantinne (översättning) (1988) History of Indian Buddhism. Peeters Press Louvain-Paris ISBN 90-6831-100-X
Hirakawa, Akira (1990) A History of Indian Buddhism: From Sakyamuni to early Mahayana. University of Hawaii Press ISBN 0-8248-1203-4
Gethin, Rupert (1998) The Foundations of Buddhism. Oxford University Press ISBN 0-19-289223-1
Strong, John S. (2001) The Buddha: A Beginners Guide. Oneworld Publications, Oxford. ISBN 978-1-85168-626-1
Buswell, Robert E.; Lopez, Donald S. (2014) The Princeton Dictionary of Buddhism. Princeton University Press ISBN 978-0-691-15786-3
Polo, Marco(1982).Marco Polos resor i Asien 1271-1295. övers. Thordeman, Bengt. FORUM. ISBN 91-37-08045-8
.jpg)
,_Kamakura_period,_13th_century,_wood_-_Tokyo_National_Museum_-_DSC05096.jpg)
