Sikt

Med sikt, kontursynvidd eller visibilitet avses inom meteorologin det största avstånd på vilket ett mörkt och tillräckligt stort föremål kan avteckna sig mot himlen. Det mäts i meter eller miles beroende på land. Sikten påverkar all sorts trafik; på vägar, för båttrafik och inom luftfart. Meteorologisk sikt avser luftens transparens; i mörker är sikten densamma som för samma luft i dagsljus.

Meteorologiska världsorganisationen (WMO) ger följande definition av sikt: "Den meteorologiska sikten är det största avstånd på vilket ett svart föremål av lämplig storlek beläget nära marken kan iakttas och igenkännas när det observeras mot horisonten under dagsljus, eller skulle ha kunnat iakttas och igenkännas under natten om ljusförhållandena varit de samma som under dagtid".

Meteorologisk synvidd, meteorogical optical range, är längden av den väg i atmosfären, som krävs för att reducera ljusflödet i en parallell stråle från en glödlampa med en temperatur av 2 700 grader Kelvin till 5 procent av dess ursprungsvärde.

Tillämpning i väderprognosmodeller

Vid beräkning av horisontell sikt i numeriska väderprognosmodeller (ofta förkortat NWP efter engelskans Numerical Weather Prediction) används i regel Koschmieders formel som grund. Formeln beskriver sambandet mellan siktsträckan (V) och atmosfärens extinktionskoefficient (β):

$V={\frac {-\ln(C)}{\beta }}$

där C betecknar det mänskliga ögats minsta märkbara kontrasttröskel mot bakgrunden. Ett vanligt antaget standardvärde är C = 0,02, vilket ger approximationen:

$V\approx {\frac {3{,}91}{\beta }}$

Modellen beräknar först atmosfärens extinktionskoefficient utifrån de prognostiserade koncentrationerna av hydrometeorer (såsom regn, snö och dimdroppar) samt aerosoler, varpå siktsträckan uppskattas diagnostiskt via formeln.

Se även

Siktdjup, sikt i vatten.
Osynlighet

Referenser

↑ Koschmieder, Harald (1924). ”Theorie der horizontalen Sichtweite”. Beiträge zur Physik der freien Atmosphäre 12: sid. 33–53. https://archive.org/details/beitrgezurphys12leip.
↑ Stoelinga, Mark T.; Warner, Thomas T. (1999). ”Nonhydrostatic, Mesobeta-Scale Model Simulations of Cloud Ceiling and Visibility for an East Coast Winter Precipitation Event”. Journal of Applied Meteorology 38 (4): sid. 385–404. doi:10.1175/1520-0450(1999)038<0385:NMSMSO>2.0.CO;2.

Webbkällor

[1] Koschmieder, Harald (1924). ”Theorie der horizontalen Sichtweite”. Beiträge zur Physik der freien Atmosphäre 12: sid. 33–53. https://archive.org/details/beitrgezurphys12leip.

[2] Stoelinga, Mark T.; Warner, Thomas T. (1999). ”Nonhydrostatic, Mesobeta-Scale Model Simulations of Cloud Ceiling and Visibility for an East Coast Winter Precipitation Event”. Journal of Applied Meteorology 38 (4): sid. 385–404. doi:10.1175/1520-0450(1999)038<0385:NMSMSO>2.0.CO;2.