Knott (insekter)
| Knott | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Tvåvingar Diptera |
| Underordning | Myggor Nematocera |
| Familj | Knott Simuliidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Simuliidae | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Knott (Simuliidae) är en familj i underordningen myggor (Nematocera) bland tvåvingarna. Familjen omfattar enligt Catalogue of Life 2026 cirka 1400 arter i 81 släkte som placeras i två underfamiljer och de förekommer över stora delar av jorden.
Utseende
Knott är små, kompakta tvåvingar som brukar bli mellan 2 och 5 millimeter långa. Till skillnad från andra myggor liknar de snarare små flugor. Deras kropp är kort, kraftig och har en tydlig puckelrygg som skapas av den kompakta mellankroppen. De är oftast svarta, mörkbruna eller grå till färgen. På det ganska lilla huvudet sitter stora fasettögon. Hos hanarna är ögonen så stora att de kan mötas mitt på huvudet, medan honorna har mindre ögon med mer avstånd emellan. Antennerna är korta och uppdelade i flera små delar. Knotten har korta ben och breda, korta vingar som kan vara helt genomskinliga eller svagt rökfärgade. När de vilar håller de vingarna platt utåt. Det är bara honorna som har mundelar gjorda för att skära och suga blod från människor och djur, en förmåga som hanarna helt saknar.
Larv
Larverna blir runt 2 till 10 millimeter långa. Deras kropp är spolformad och tjockast baktill. Ett tydligt kännetecken är det stora huvudet, som har två solfjädersformade organ för att filtrera mat ur vattnet. Larvkroppen är uppdelad i segment och saknar vanliga ben. Däremot har den en stark sugskiva i bakänden som den använder för att hålla sig fast på olika ytor i rinnande vatten. Larven kan även spinna silkestrådar för att inte spolas bort av strömmen, och den har små utskott på magen som hjälper den att krypa fram. Färgen på larverna varierar mellan grått, brunt och grönt, ibland med mörkare mönster eller ränder.
Utbredning
Knott har en världsvid utbredning, men saknas i Arktis och Antarktis.
Förekomst i Sverige
Knott finns över hela Sverige och kan bli väldigt talrika, framförallt i Lappland. I Sverige finns cirka 60 arter i sju släkten, varav det största är Simulium. Släkten förekommande i Sverige är: Cnephia, Greniera, Helodon, Metacnephia, Prosimulium, Simulium och Stegopterna.
Ekologi
Vuxna knott lever på land och håller till i närheten av de vattendrag där de en gång kläcktes. Medan hanarna främst livnär sig på nektar och växtsafter, behöver honorna dricka blod för att deras ägg ska kunna utvecklas. De biter allt från små gnagare till stora däggdjur och fåglar.
Larvera utvecklas i rinnande vatten och ömsar hud flera gånger under sin uppväxt. När de har förvandlats till puppor sitter de fast på botten tills de kläcks. Det färdiga knotten tar sig då snabbt upp till vattenytan och flyger iväg. Hur snabbt denna livscykel går beror på klimatet. I varma områden hinner flera generationer födas under ett och samma år, medan utvecklingen tar längre tid i kalla klimat. Det är genom de vuxna, flygande knotten som arten sprider sig till nya platser.
Knotten spelar en avgörande roll för ekosystem i bäckar, åar och älvar. Larverna kräver det syrerika vatten som bara finns i strömmande miljöer. De trivs bäst på stenar och andra hårda underlag där de kan suga sig fast för att inte dras med av strömmen. Beroende på art föredrar de olika temperaturer och strömhastigheter – vissa trivs bäst i kalla fjällbäckar medan andra håller till i lugnare vattendrag på låglandet.
Larverna lever på att filtrera bort plankton och dött organiskt material (detritus). Själva blir de mat åt fiskar och andra vattenlevande djur, varför knottlarverna är en viktig länk i näringskedjan. De vuxna knotten blir i sin tur mat åt bland annat fåglar.
Knotten och människan
Som plåga
Där det finns många larver kan knotten snabbt utvecklas till enorma svärmar. De blir då en stor plåga för både människor och djur. Särskilt drabbade är boskapsdjur i hagar som inte har någonstans att fly. De kan till och med döda nötkreatur och hästar om de är tillräckligt många. Förutom att orsaka smärtsamma bett kan knott även sprida sjukdomar. De kan bland annat bära på den parasit som orsakar flodblindhet, en sjukdom som främst förekommer i Afrika söder om Sahara samt i delar av Syd- och Centralamerika.
Namn
I Sverige finns ett antal äldre dialektala namn för knott. Några av dem är avaåt i Västbo härad i Småland, knatt, knätt eller oknött i Småland och krålmygga i Västerbotten och Norrbotten Trivialnamnet svidknott används för arter inom den besläktade familjen Ceratopogonidae.
Släkten
Enligt Catalogue of Life, 2026:
- Underfamilj Parasimuliinae Smart, 1944
- Parasimulium Malloch, 1914
- Underfamilj Prosimuliinae Enderlein, 1921
|
|
Referenser
Noter
- 1 2 catalogueoflife (2026). Simuliidae Newman, 1834, läst 2026-10-21
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: knott (Simuliidae), läst 2026-10-21
- ↑ Sandhall, Åke (2004). Småkryp : bestämningsbok för 445 arter. Stockholm: Bonnier. ISBN 91-0-010027-7. Läst 16 september 2019.
- ↑ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 16 , Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö1962
- ↑ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 339 Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ↑ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 353 , Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
Tryckta källor
- Knotten i Alfred Brehm, Djurens lif (andra upplagan, 1888), De ryggradslösa djuren
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör knottfamiljen.
|