| John Lawrence, 1:e baron Lawrence | |
| | |
| Född | 4 mars 1811 Richmond, North Yorkshire |
|---|---|
| Död | 27 juni 1879 (68 år) London |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | East India Company College |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Ledamot av Kronrådet Ledamot av Brittiska överhuset (–) | |
| Politiskt parti | |
| Liberal Party | |
| Maka | Harriette Katherine Hamilton (g. 1841–) |
| Barn | Alice Margaret Lawrence Catherine Letitia Lawrence (f. 1843) Harriette Emily Lawrence (f. 1844) John Lawrence, 2nd Baron Lawrence (f. 1846) Henry Arnold Lawrence (f. 1848) Mary Emma Lawrence (f. 1852) Charles Lawrence, 1st Baron Lawrence of Kingsgate (f. 1855) Edith Lawrence (f. 1860) Herbert Lawrence (f. 1861) Maude Lawrence (f. 1864) |
| Föräldrar | Alexander William Lawrence Catherine Letitia Knox |
| Släktingar | George St Patrick Lawrence (syskon) Henry Montgomery Lawrence (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Riddare med storkors av Bathorden | |
| Redigera Wikidata | |
John Laird Mair Lawrence, 1:e baron Lawrence, född den 4 mars 1811, död den 27 juni 1879, var brittisk vicekung i Indien 1864–1869.
John Lawrence var bror till George St Patrick och Henry Montgomery Lawrence.
John Lawrence inträdde 1829 i Brittiska Ostindiska Kompaniets tjänst och visade stor duglighet som uppbördsman i olika trakter av Delhi. Han insattes 1849 jämte brodern Henry Montgomery i förvaltningskommissionen i Punjab samt blev 1852 överkommissarie i denna viktiga besittning.
Han vidtog energiska åtgärder till hela förvaltningens ordnande på grundvalen av sträng rättvisa mot befolkningen, och hans bemödanden i detta avseende fick under upproret 1857 positiva följder, då han såg sig i stånd att inte bara upprätthålla lugnet inom sitt eget förvaltningsområde, utan även låta starka truppsändningar avgå till rörelsens huvudhärd. Han betraktades därför inte utan skäl som det brittisk-indiska väldets räddare och belönades bland annat med värdigheten av baronet.
1859–1863 vistades Lawrence i Storbritannien som speciell rådgivare för ministeriet för Indien. 1864–1869 utövade han som vicekung i Indien en välgörande verksamhet i samma anda som förut samt befordrade ivrigt, men på ett klokt sätt, kristendomens framsteg. Beskyllningar att han inte visat tillräcklig handlingskraft under den stora hungersnöden i Orissa 1866 föranledde hans återkallande. Vid sin hemkomst till England erhöll han dock peervärdighet såsom lord Lawrence av Punjab. 1870–1872 var han president i Londons skolråd.