
Sjul, även Sjur eller Sjurd (tidigare Siuhl, Siurd, Siwrd, Siwrdh; jämtska: Sjúł; färöiska: Sjúrður, /sjurur/; nederländska: Sjoerd, Sjoert), är en senmedeltida utveckling av det forngermanska mansnamnet Sigurd (fornnordiska: Sigurðʀ) med varianten Sigvard (fornnordiska: Sigvarðr; fornfrisiska: Sieuwerd), i grunden bestående av förleden Sig- (”seger”) och -vǫrðr (”vard, väktare, vakt”).
Det förekommer både i Sverige och Norge, med analoga varianter på Färöarna och i Nederländerna.
|
|
Namnet var förr i synnerhet vanligt i Norrland, Värmland och Dalarna. I Roland Otterbjörks Svenska förnamn (1964) står att namnet då enbart brukades som samiskt förnamn, men att det tidigare var mera spritt. Namnet Sjul bärs i dag (2021) av 15 personer, och efternamnet Sjulsson av 9 personer. I Norge bärs varianten Sjur av 1312 personer och i Sverige av 20 personer. Varianten Sjurd bärs i Norge av 16 personer.
Sjul, särskilt formen Gammel-Sjul (norska: Gamle-Sjur), även Sjule, Sjulen eller Sigurd, och så vidare, är gamla noanamn för djävulen, särskilt i Jämtland.
På motsvarande sätt finns Sigurrä i Sörmland, en gammal elak kvinna, möjligen en femininbildning till ett Sigurd av samma betydelse som Sjul.