Sjundby

	Sjundby gård
	Sjundby slott
	Herrgård
	Sjundby gårds huvudbyggnad från 1560-talet.
Land	Finland
Region	Nyland
Kommun	Sjundeå
Byggherre	Jacob Henriksson Hästesko
Ägare	Privat
Färdig	1560-talet
Byggnadsmaterial	Gråsten
	Webbplats: www.sjundby.fi

Sjundby gård eller Sjundby slott är en by, egendom och karaktärshus i Sjundeå kommun, Finland. Gråstenshuset byggdes cirka 1560 under Jacob Henriksson (Hästesko) vid Sjundbyforsen i Sjundeå å. Gården har ägts av familjen Tott för att 1698 övergå i familjen Adlercreutzs ägo. Gården är i privat ägo och är inte öppen för allmänheten.

Slottet bildar en värdefull byggd kulturmiljö av riksintresse och är därmed skyddat enligt lag.

Historia

1400-1500-talen

Sjundby omnämns första gången år 1417 som sätesgård. Gården låg vid Sjundbyforsen vid Sjundeå ås nedre lopp mellan Tjusträsk och Vikträsk, ägd av Lasse Skytte. Mellan 1555-58 var Sjundby kungsgård, från vilket Sjundbygårds län, omfattande Ingå, Sjundeå och Kyrkslätt förvaltades.

Jacob Henriksson (Hästesko) lät cirka 1560 påbörja bygget av Sjundbyhus i gråsten. Genom giftermål övergick egendomen till släkten Tott, ägt bland annat av Henrik Klasson Tott gift med Sigrid Vasa och senare deras son fältmarskalken Åke Henriksson Tott. Denne lät utföra byggnadsarbeten vid gården som leddes av Murmästaren Lars Grot, också verksam på Totts herresäte Ekolsund i Uppland.

1600-talet

På 1600- och 1700-talet var herrgården obebodd och utsattes för skadegörelse under Stora ofreden.

Åke Tott ägde en annan gård i Satakunda som också hette Sjundby (Sjundeby) enligt en bevarad ägokarta från 1600-talets senare hälft i Nationalmuseum, Stockholm. Denna synes dock vara sätesgården Irjanne-Sjundeby. Släkten Tott lämnade Sjundby 1652, och för en period hade gården ett flertal ägare, bland annat drottning Kristina. 1698 kom gården i släkten Adlercreutzs ägo.

1800-1900-talen

Under 1800-talets första år, då lagman Carl Henrik Adlercreutz var ägare, byggdes det nuvarande taket, fönstren förstorades och man förnyade interiörerna i nyklassicistisk anda.

I början av 1900-talet var egendomens totalareal cirka 4 000 ha. Sedan 39 självständiga hemman bildats reducerades gården betydligt på 1920-talet. Huset blev illa åtgånget under Porkalaparentesen 1944-56, då det fungerade som de sovjetiska truppernas stab. Efter grundliga reparationer under 1950- och 60-talen fungerar slottet fortsättningsvis som privathem.

Sjundby i konst

Sjundby slott var konstnären Helene Schjerfbecks morföräldrars hem. Sjundby slott förekommer i Schjerfbecks tidiga konst ända från början, och finns med i teckningar från hennes barndom redan år 1875. Schjerfbeck målade flera olika variationer av Sjundby slott. Den mest kända av dessa är Den gamla herrgården (1901), men även de vackra tidiga oljemålningarna Båten i näckrosdammen (1883) och Parkbänken (1883), målad i Sjundbys parkmiljö, tillkom i Sjundeå.

I Schjerfbecks äldsta skissböcker från 1872–1880 finns flera blyertsteckningar bevarade där hon avbildar Sjundby slott och livet där. I teckningarna skymtar gestalter som hennes mormor Sofia Printz och Henrik Adlercreutz. På Sjundby slott finns än i dag Karin Månsdotters sängkammare, som Schjerfbeck målade som en interiörbild i olja på trä år 1890.

Dessutom har slottet målats av bland annat Sigrid Schauman.

Byggnader

Huvudbyggnaden

Huvudbyggnaden har två våningar plus vind och under byggnaden finns sex källare med tunnvalv. Byggnaden täcks av ett valmat säteritak från början av 1800-talet. Herrgårdens stora sal finns i andra våningens hörn mot gårdsplanen. Salens tak är klätt med segeldukar från sjöslaget vid Svensksund.

Övriga byggnader

Till herrgårdsmiljön hör ett gråstensstall och bryggeri från 1760-talet samt invid bron ett spannmålsmagasin av sten från början av 1800-talet. I den tidigare kvarnbyggnaden finns ett kraftverk. Kraftverket som byggdes år 1997 producerar idag elektricitet till gårdens byggnader.