


Skeppsvarv är en skyddad arbetsplats, där det utförs reparationer eller nybyggnader av fartyg.
Det äldsta varvet i världen har ansetts var en anläggning från omkring 2400 i hamnstaden Lothal i nuvarande Gujarat i Indien.
Vad som kan ha varit det äldsta stora varvet i Västerlandet har hittats vid den antika staden Pityussa på ön Dana utanför Turkiets medelhavskust. Under utgrävningar sedan 2015 har 274 slipar identifierats på ön. Denna siffra antyder att Danaöns varv kan ha varit det största varvet i världen i äldre tider. Bakom sliparna fanns verkstäder där utrustning för fartyg tillverkades, boendeutrymmen för skeppsbyggare och soldater, militära och religiösa byggnader, administrativa byggnader, stall för djur som behövdes för fartygsdragning och livsmedelsbehov, järnsmältning och gjuterier, bad, pirer samt vakttorn. Materialen i dessa strukturer återanvändes materialen från dessa strukturer i byggnader på annat håll under modern tid.
I Arsenale di Venezia i den venetianska republiken i dagens Italien massproducerades fartyg genom sammansättning av förproducerade komponeter. När den var som störst på 1500-talet sysselsatte Arsenalen närmare 16.000 personer.
Under vikingatiden byggdes fartyg lokalt på många platser runt kusterna. En industriell tillverkning påbörjades av Kronan 1522, då kung Gustav Vasa etablerade Stockholms skeppsgård utanför slottet Tre kronor som örlogsbas och skeppsvarv för krigsfartyg.
Sverige var under en tid under 1900-talet en av världens största varvsnationer, med storvarv som Eriksberg, Götaverken och Lindholmen i Göteborg, Uddevallavarvet i Uddevalla och Kockums i Malmö.