En skog är ett landbaserat ekosystem som domineras av träd och där växter, djur och mikroorganismer samspelar med marken och det lokala klimatet. Till skogen räknas därför inte bara träden och undervegetationen, utan även andra organismer och de icke-levande delar av miljön som de samspelar med.
Skogar förekommer i tropiska, subtropiska, tempererade och boreala klimatområden, där skillnader i temperatur och nederbörd bidrar till att forma olika skogstyper. Skogar bidrar till klimatreglering och till markens, luftens och vattnets kvalitet samt ger människor fibrer, bränsle, livsmedel, foder och försörjningsmöjligheter.
Definition och avgränsning
Begreppet skog avgränsas på olika sätt beroende på vilka perspektiv och ändamål som ligger till grund för definitionen. För sin globala skogsresursbedömning använder FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) en enhetlig definition som är avsedd att göra länders skogsstatistik jämförbar.
Enligt FAO:s definition är skog mark på mer än 0,5 hektar med träd som är högre än fem meter och en krontäckning över tio procent, eller med träd som kan nå dessa gränser på växtplatsen; mark som huvudsakligen används för jordbruk eller bebyggelse undantas. Även områden som tillfälligt saknar träd efter slutavverkning eller naturkatastrofer räknas som skog om de förväntas återfå ett trädtäcke som uppfyller gränsvärdena inom fem år, även om en längre tidsfrist kan användas när lokala förhållanden motiverar det. Definitionen omfattar bland annat planteringar av gummiträd, korkek och julgranar, men utesluter trädplanteringar i jordbrukssystem, exempelvis frukt- och oljepalmsodlingar.
Etymologi
Den första dokumenterade förekomsten i svenskspråkig text är från 1529. I svenskan har ordet tidigare förekommit bland annat i formerna skaug, skof, skoff och skugh, från fornsvenskaskogher. Detta står i avljudsförhållande till skage, och roten till ordet är besläktat med det medeltyska (ge)sche_-n. Grundbetydelsen av ordet är "något framskjutande eller utskjutande".
Naturskog och planterad skog
Begreppet naturskog används i flera närliggande men delvis olika betydelser, från skog helt utan mänsklig påverkan till skog vars strukturer och processer inte har påverkats påtagligt av människan. FAO skiljer i sin statistik mellan naturligt föryngrad skog, planterad skog och den snävare kategorin trädplantage.
Ekologi
Skogens vegetation kan beskrivas i fyra lodräta skikt: trädskikt, buskskikt, fältskikt och bottenskikt.
Trädkronorna bildar ett krontak, och när ett eller flera stora träd dör kan luckor öppnas som ger förändrade ljusförhållanden och utrymme för ny vegetation. Skogsmarken innehåller bland annat rötter, förna, humus och död ved; dessa komponenter bidrar till markens struktur och näringsomsättning och skapar livsmiljöer för många organismer.
Skogens levande samhälle består av samspelande växter, djur och mikroorganismer. Svampar verkar i skogen bland annat som mykorrhizabildare, nedbrytare och sjukdomsalstrare och utgör föda för många djur.
Genom fotosyntesen binds kol från atmosfärens koldioxid i växternas biomassa, medan nedbrytning av dött organiskt material återför kol till atmosfären och återcirkulerar näringsämnen i marken. Skogar påverkar vattenkretsloppet genom reglering av avrinning, grundvattenbildning och återföring av vatten till atmosfären via evapotranspiration.
Efter en störning kan föryngring och succession bygga upp ett nytt växtsamhälle, medan konkurrens om resurser och enskilda träds död fortsätter att förändra skogens struktur. Brand, storm, översvämning och insektsangrepp är naturliga störningsprocesser som kan ändra skogens artsammansättning, struktur och funktion och inleda nya successionsförlopp.
Tropiska regnskogar är varma och fuktiga och får regn året om. Vegetationen är tät och bildar flera skikt. Tempererade regnskogar kännetecknas också av riklig nederbörd men har måttligare temperaturer; de förekommer bland annat i nordvästra Nordamerika, Chile, Nya Zeeland och södra Australien.
Tajgan, eller den boreala skogen, är ett huvudsakligen barrträdsdominerat bälte över norra Nordamerika och Eurasien och utgör världens största landbiom. Skogsbrand är en dominerande naturlig störningsprocess i tajgan.
Mangroveskogar består av salttåliga träd och buskar i tidvattenpåverkade tropiska och subtropiska kustmiljöer. Rötterna bromsar tidvattnets vattenrörelser, fångar sediment och bidrar till att minska kusterosion. Många mangrovearter bildar groddplantor som börjar utvecklas medan de ännu sitter fast på moderplantan och därefter kan spridas flytande i vattnet. Mellan 2000 och 2020 minskade den globala mangrovearealen netto med 284000 hektar, samtidigt som förlusttakten avtog under perioden.
Förändringar och påverkan
Skogar förändras genom både naturliga störningar och mänsklig påverkan. Bränder, stormar, insektsangrepp och sjukdomar är återkommande störningsprocesser i många skogsekosystem, även om de också kan orsaka omfattande skador. Enligt FAO innebär avskogning att skog omvandlas till annan markanvändning; begreppet omfattar inte avverkning där skogen förväntas återbildas. Klimatförändringar kan öka risken för störningar genom stormar, bränder, skadegörare och sjukdomar samt påverka skogars tillväxt och produktion.
