Skritt

Skritt är hästens långsammaste gångart. Det är en ren, regelbunden och fyrtaktig gångart utan svävmoment, vilket innebär att hästen alltid har två eller tre hovar i marken samtidigt.

Rörelsen initieras alltid av ett bakben, och benförflyttningen sker liksidigt (lateralt) i följande ordningsföljd:

1. Vänster bakben
2. Vänster framben
3. Höger bakben
4. Höger framben

Hästen växlar under rörelsen mellan att stödja på det diagonala benparet (till exempel vänster bak och höger fram) och det liksidiga benparet (vänster bak och vänster fram). Under skritten rör sig hästens huvud och hals i en naturlig, pendlande rörelse i takt med stegen för att hjälpa hästen att hålla balansen och länga sitt steg.

Man skiljer mellan, samlad skritt som rids i långsammare tempo och med större samling som medel vid ryttarens och hästens utbildning, samt ökad skritt och fri skritt som rids i hastigare tempo och med friare hållning än samlad skritt och som används som medel för att upparbeta hästens skrittrörelse. Det finns också fri skritt, skritt på helt långa tyglar. fri skritt används i början och slutet av ett ridpass (kallas för att "skritta fram" och "skritta av" hästen) för uppvärmning och nervarvning. I dressyrprogram ingår ofta fri skritt för att visa hästens skritt, att den är avslappnad och att den lätt kan komma tillbaka till samling igen.

I så kallad spansk skritt lyfter hästen frambenen högt upp och sträcker dem rakt fram, innan de åter sätts i marken. Rörelsen anses inte tillhöra skolridning, utan kan egentligen betraktas som cirkuskonst; den används emellertid som förövning till så kallad spansk trav. Ordet betecknar inte någon rörelse, som har med spansk ridkonst att göra, utan är troligen en förvrängning av italienska spasseggio, spatsergång.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Skridt, 1904–1926.

• Gångart i Herman Juhlin-Dannfelt, Lantmannens uppslagsbok (1923)