| Sky Shark | |
| Utvecklare | Toaplan Software Creations Bitwave Games |
|---|---|
| Utgivare | Taito Taito Bitwave Games Romstar Kaneko |
| Genre | verikalt scrollande skjutspel |
| Antal spelare | enspelarspel |
| Format | ZX Spectrum Nintendo Entertainment System Atari ST Commodore 64 Amstrad CPC Commodore Amiga DOS arkadmaskin Nintendo Switch Playstation 4 Microsoft Windows Mac OS Linux X68000 FM Towns |
| Arbetslag | |
| Musik | Tatsuya Uemura Masahiro Yuge |
Flying Shark (känd som Hi Sho Zame (飛翔鮫, ”Flying Shark”) i Japan och som Sky Shark i Nordamerika) är ett militärtematiskt, vertikalt scrollande shoot 'em up-spel utvecklat av Toaplan. Spelet utgavs som arkadspel av Taito i Japan den 14 mars 1987 och samma år internationellt av Romstar i Nordamerika och Electrocoin i Europa.
Spelaren styr ett dubbeldäckat stridsflygplan och bekämpar vågor av mark- och luftmål med kanoneld och bomber. Flying Shark var Toaplans tredje shoot 'em up och deras åttonde spel totalt. Spelet porterades därefter till ett flertal hemdatorer och konsoler, däribland NES, och fick en uppföljare i form av Fire Shark (Same! Same! Same!) 1989. Rättigheterna till spelet ägs numera av det japanska företaget Tatsujin, grundat av Masahiro Yuge.
Utvecklingen av Flying Shark har i efterhand beskrivits av kompositörerna Masahiro Yuge och Tatsuya Uemura i flera japanska intervjuer och retrospektiva artiklar. Grundstrukturen byggde vidare på Toaplans tidigare shoot 'em up Slap Fight, med fokus på känslan av att skjuta och väja undan projektiler. Bombsystemet togs fram för att ge spelaren en ”stresslättande” åtgärd när situationen blev överväldigande.
Teamet eftersträvade ett realistiskt krigstema som skulle engagera spelaren känslomässigt; stämningen i filmen Apocalypse Now nämndes som en viktig inspirationskälla. Personalen reste även till Thailand och använde landets landskap och miljöer som förebild för bakgrunderna. Beslutet att låta bakgrunden även scrolla något i sidled togs för att förstärka känslan av att flyga över verkliga terränger, och utvecklarna hade egentligen velat göra banorna ännu längre.
Flying Shark var Toaplans första projekt som använde Motorola 68000-processorn. Den kraftigare hårdvaran gjorde det möjligt att visa fler sprite:ar på skärmen, men förde också med sig problem, bland annat svårigheter med FM-syntes i ljudet och med att få fiendens skott att sikta korrekt på spelaren. Enligt utvecklarna ville man skapa ett spel som kunde klaras genom att spelaren lärde sig mönster och ”trick” över tid, snarare än genom ren tur.
Även om spelet gavs ut av Taito fick Toaplan tydligt erkännande som utvecklare i arkadmaterialet, något som inte alltid var självklart i samtida samarbeten.
Flying Shark är ett vertikalt scrollande shoot 'em up med militärtema. Spelaren styr ett dubbeldäckat stridsflygplan genom fem allt svårare banor, där målet är att bekämpa olika typer av fiendeförband – bland annat tankar, slagskepp, flygplan och artilleri – samtidigt som man undviker deras projektiler och olika hinder i terrängen.
Flygplanet har två huvudvapen: ett standardskott som skjuts rakt framåt över skärmen och en begränsad uppsättning bomber. Bomberna rensar en stor del av skärmen från fiendeprojektiler och skadar eller förstör fiender inom sprängradien.
Genom att skjuta ner särskilda formationer av fiendeplan kan spelaren få olika föremål: ”S”-ikoner fungerar som power-up och ökar eldkraften, medan poängbonusar och extraliv kan samlas för att öka överlevnadsförmågan.
Markfiender kan ibland lämna ”B”-ikoner efter sig som fyller på bombförrådet. Varje gång spelaren landar på en bana (runway) efter den första starten räknas kvarvarande bomber om till poäng – varje bomb ger 3 000 poäng.
Spelet använder ett klassiskt checkpointsystem: vid förlust av ett liv kastas spelaren tillbaka till den senast passerade kontrollpunkten. Spelaren börjar med tre liv, och extraliv delas ut vid 50 000 poäng och därefter. När planet skjuts ner återställs eldkraften till grundnivån. När alla liv är slut är spelet över om inte nya krediter läggs i arkadmaskinen. Efter att den sista banan har klarats börjar spelet om i en andra ”loop” med högre svårighetsgrad, bland annat med snabbare projektiler.
Spelet presenterar ingen detaljerad berättelse, men både utvecklarna och marknadsföringsmaterialet beskriver Flying Shark som ett krigsspel där spelaren deltar i intensiva luftstrider mot en större militärmakt. Stämningen förstärks av bakgrunder inspirerade av sydostasiatiska landskap och av musikspåret, som skrevs för att passa det mer realistiska krigstemat.
Enligt Tatsuya Uemura blev Flying Shark ett av Toaplans största arkadframgångar och var i praktiken mer populärt än Twin Cobra. I Japan listades spelet som det fjärde mest populära arkadspelet i tidskriften Game Machine i april 1987, och blev senare det näst mest inkomstbringande bordskabinett-spelet 1987 (efter Arkanoid) och det fjärde mest inkomstbringande ”conversion kit” 1988.
Samtida arkadrecensioner var i huvudsak positiva: Nick Kelly i Commodore User gav arkadversionen 9 av 10, Computer and Video Games gav ett överlag positivt omdöme, och Tim Rolf i Sinclair User beskrev spelet som svårt men ”fantastiskt spelbart”.
Hemdator- och konsolversionerna fick mer blandade omdömen. Flera brittiska och franska tidskrifter gav höga eller goda betyg till versionerna för ZX Spectrum, Commodore 64, Amiga, Amstrad CPC och Atari ST, ofta i spannet 70–90 procent. Andra, exempelvis tyska Aktueller Software Markt och den svenska tidskriften Datormagazin, var betydligt mer kritiska till vissa portar, särskilt Amiga-versionen.
I en senare retrospektiv artikel i tidskriften Edge berömdes arkadversionens spelkänsla, grafik och musik, och man hävdade att Toaplan ”i praktiken fulländade den vertikala shoot 'em up-genren” med Flying Shark, även om man beklagade att spelet aldrig fått en ”riktig” modern konvertering. Kompositören Manabu Namiki har senare nämnt spelet som en av sina personliga favoritshoot 'em ups.