| Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |


Snapsvisor, supvisor, brännvinsvisor eller nubbevisor, med flera, är moderna skålvisor, ämnade att sjungas direkt innan ett middagssällskap utbringar nästa skål, och dricker snapsen. Snapsvisorna härstammar från 1800-talet, med anor i den äldre traditionen av dryckesvisor. Snapsvisor sjungs gärna vid kräftskivor, studentikosa fester samt vid jul- och midsommarfirande.
Snapsvisan i snäv mening är inte bara typiskt svensk, utan unikt svensk. Det är bara i Sverige och i svenska Finland som man fortsätter att skapa och sjunga snapsvisor enligt den modell som blivit så vanlig: en känd melodi med nya ord som passar till snapsarnas numeriska ordning. En av förutsättningarna för snapsvisans fortlevnad har varit det nära sambandet med svensk matkultur, inte minst smörgåsbordet.
I vissa sällskap, kanske främst körer och ordenssällskap, förväntas nyskrivet eller åtminstone eget material till varje middag. Andra sammanslutningar, däribland många studentkårer och studentnationer, håller sig med tryckta sångböcker som innehåller snapsvisor för sina middagar.
En sentida tradition är tävlingen SM i nyskrivna snapsvisor som arrangeras av Spritmuseum sedan 1995. Numera anordnas även ett världsmästerskap med bidrag från Sverige och Finland.
I den svenska försvarsmakten är det vanligt att varje arméregemente har sin egen traditionella snapsvisa, kallad regementets snapsvisa. Flertalet av dessa gavs ut 1995 av Försvarsmakten i en bok kallad Sång och spel från mäss och hed: Arméns visor under 100 år (sammanställd och framställd av Christian Braunstein). Dessa spelades in och gav ut i ett album samma år av Olle Persson, Egon Kjerrman och Olle Hermansen.
Det finns även andra (mer eller mindre formella) snapsvisor i samma anda.