| Sniglar | |
 Röd skogssnigel (Arion rufus) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Blötdjur Mollusca |
| Klass | Snäckor Gastropoda |
| Underklass | Heterobranchia |
| Infraklass | Euthyneura |
| Överordning | Eupulmonata |
| Ordning | Landlungsnäckor Stylommatophora |
| Underordning | Helicina |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Sniglar är en organismgrupp med blötdjur som tillhör landlungsnäckorna (Stylommatophora). Sniglar är en allmän benämning för landsnäckor som saknar skal (hus).
Sniglarna utgör en polyfyletisk grupp av landlevande snäckor. Det vill säga att gruppen omfattar en mängd arter som inte nödvändigtvis är närbesläktade. Deras gemensamma egenskap är att de saknar synligt skal, vilket betyder att snäckorna flera gånger genom evolutionen har reducerat skalet. De flesta arterna har dock kvar skalrester i form av en platta eller korn av kalk under huden. Några fördelar för sniglarna med att inte längre ha något skyddande skal är att de inte är beroende av kalk och dessutom blir smidigare och snabbare.
Djuret är långsträckt och nästan halvcylindriskt. Huvudet är vanligtvis försett med fyra tentakler av vilka de två bakre har ögon. Manteln är framtill köttig, på sidorna fri och baktill finns en fastväxt sköld på främre delen av ryggen. På högra sidan finns en inskärning, där en rund öppning utgör andningshålet/ingången till lungan (därav namnet lungsnäckor). På samma sida sitter tarm- och genitalöppningarna. Sniglar är hermafroditer.
Sniglar förekommer i många miljöer. Dock är de känsliga mot torka och är därför framför allt nattaktiva. Dagtid gömmer de sig på svala och fuktiga platser. De flesta sniglarna äter levande eller döda växtdelar. Flera arter äter gärna as och några är rovdjur.
Av de sex ordningarna inom Pulmonata består två – Onchidiacea och Soleolifera – uteslutande av nakensnäckor. En tredje grupp, Sigmurethra, omfattar olika klader av snäckor, halvsnäckor (det vill säga snäckor vars skal är för små för att djuret ska kunna dra sig helt in i dem) och nakensnäckor.
Sniglars kroppar består till största delen av vatten, och eftersom de saknar ett fullstort skal är deras mjuka vävnader utsatta för uttorkning. De måste producera skyddande slem för att överleva. Många arter är som mest aktiva efter regn eller under natten, då marken är fuktigare. Vid torrare förhållanden söker de skydd på fuktiga platser – till exempel under trädbark, fallna stockar, stenar och människoskapade konstruktioner som blomlådor – för att bevara kroppsfukten. Liksom alla andra snäckor genomgår de torsion (en 180-graders vridning av de inre organen) under sin utveckling. Invändigt syns effekterna av denna rotation tydligt i snigelns anatomi, men utvändigt framstår kroppen som mer eller mindre symmetrisk, bortsett från andningsöppningen (pneumostomen) som sitter på djurets ena sida, vanligtvis den högra.
Sniglar producerar två typer av slem: en tunn och vattnig variant samt en tjock och klibbig. Båda typerna är hygroskopiska. Det tunna slemmet sprider sig från fotens mitt ut mot kanterna, medan det tjocka slemmet sprider sig framifrån och bakåt. Sniglar producerar även ett tjockt slem som täcker hela kroppen. Slemmet som utsöndras från foten innehåller fibrer som förhindrar att snigeln glider nedför vertikala ytor. Slemproduktionen är energikrävande, vilket gör snigelns förflyttning särskilt ineffektiv jämfört med hur andra ryggradslösa djur rör sig.
Det ”slemspår” som en snigel lämnar efter sig har vissa sekundära effekter: andra sniglar som stöter på ett slemspår kan känna igen att det härrör från en individ av samma art, vilket underlättar sökandet efter en partner. Att följa ett slemspår ingår också i jaktbeteendet hos vissa köttätande sniglar.
Sniglar är hermafroditer och har både honliga och hanliga fortplantningsorgan. När en snigel har hittat en partner cirklar de runt varandra, och spermier utbyts via deras utfällda könsorgan.
Apofallation har endast rapporterats hos vissa arter av banansniglar (Ariolimax) och en art av Deroceras. Hos banansniglar kan penis ibland fastna inuti partnerns kropp. Genom apofallation kan sniglarna skiljas åt genom att den ena eller båda sniglarna biter av den andres eller sin egen penis. När penis väl har avlägsnats kan banansniglar fortfarande para sig med hjälp av enbart de honliga delarna av fortplantningssystemet.
I tempererat klimat lever sniglar vanligtvis ett år utomhus. I växthus kan många vuxna sniglar leva längre än ett år.
Sniglar spelar en viktig roll i ekosystemet genom att äta förmultnande växtmaterial och svampar. De flesta köttätande sniglar äter ibland även döda individer av sin egen art.
|