

Solkors, även kallat hjulkors, solhjul, cirkelkors eller ringkors, är en geometrisk symbol som består av ett likarmat kors inskrivet i en cirkel. Symbolen förekommer i arkeologiska fynd och bildframställningar från flera delar av världen och har särskilt förknippats med förhistoriska kulturer i Europa. Den har ofta tolkats som en avbildning av solen eller ett hjul, men motivets innebörd har varierat och är inte alltid möjlig att fastställa.
I den nordiska bronsåldern förekommer motivet bland annat på hällristningar och föremål som förknippas med föreställningar om solens färd över himlavalvet. Hjulformade solmotiv förekommer även i andra europeiska forntida kulturer och har bland annat satts i samband med den keltiska åskguden Taranis.
I modern tid används solkorset bland annat inom nyhedniska religioner, däribland asatro och andra former av nordisk hedendom, som en symbol med anknytning till solen och den förkristna nordiska religionen. Det har även tagits upp av politiska rörelser, däribland fascistiska och nynazistiska organisationer. Symbolens innebörd varierar således beroende på sammanhang och användare.

Kors-i-cirkel-motiv förekom i Europa redan under bronsåldern. De är kända från arkeologiska fynd och hällristningar i flera delar av Europa och förekommer bland annat på keramikkärl, metallföremål och kultföremål. Motiven har ofta tolkats som avbildningar av solen, men kan även ha haft andra religiösa eller symboliska betydelser.
I den skandinaviska bronsåldern bildvärld förekommer solkors och andra hjulformade motiv i samband med framställningar av solen och dess färd över himlavalvet. På hällristningar förekommer solkors ibland med dubblerade linjer. Även hjul med flera ekrar, enkla eller koncentriska cirklar och spiralfigurer har tolkats som solmotiv. Solhjul förekommer också avbildade på skepp och vagnar, vilket har satts i samband med föreställningar om solens färd över himlavalvet.
Solen kunde även framställas som en skiva som transporterades av en häst eller ett skepp. Ett välkänt exempel på denna föreställningsvärld är Trundholmsvagnen, ett danskt bronsåldersföremål från omkring 1400-talet f.Kr. Även hällristningar och dekorerade rakknivar från perioden innehåller motiv som har tolkats i samband med solens dygnsresa.
Tolkningen av hjulkorsen är dock inte entydig. De kan ha avbildat solen, men även hjul eller delar av vagnar. Det är inte alltid möjligt att skilja mellan en symbolisk solbild och en avbildning av ett konkret föremål.

Kors-i-cirkel-motivet förekommer även på föremål som inte direkt föreställer hjul eller solskivor. Det har därför föreslagits att symbolen också kan ha haft en skyddande eller religiös funktion. Dess exakta betydelse kan ha varierat mellan olika områden och sammanhang.
Under järnåldern och antiken förekommer hjulmotiv i flera europeiska kulturer. I keltisk mytologi har hjulet förknippats med åskguden Taranis, som i vissa framställningar avbildas med ett hjul. Ett exempel är en gudagestalt på Gundestrupskitteln, vilken har tolkats som Taranis. Hjulmotiv förekommer även på andra föremål och kultbilder från områden med keltisk befolkning.
Efter kristendomens införande fortsatte kors-i-cirkel-motivet att användas, men fick även kristna betydelser. I medeltida kyrkor förekommer det bland annat som invigningskors, det vill säga kors som markerar de platser där kyrkobyggnaden smordes med helig olja vid invigningen. Sådana kors kunde ristas, målas eller huggas in i kyrkornas väggar.
Ett exempel finns i Slidredomen, en stenkyrka från 1100-talet i Vestre Slidre i Norge, där flera medeltida invigningskors har bevarats på väggarna. Ett av dem har formen av ett kors inskrivet i en cirkel.
Motivet förekommer också i folklig bildkonst och på föremål som bomärke och sigill. I dessa sammanhang kunde det fungera som ett enkelt kännetecken, men det är inte alltid möjligt att fastställa vilken symbolisk innebörd det hade.

Ett hjulkors förekommer i Ibestads kommunvapen i Troms i Norge. Motivet hämtades från en stensarkofag som påträffades under golvet i Ibestad kyrka vid en restaurering 1967. Kyrkplatsen har sannolikt anor från 1200-talet, och sarkofagstenen har daterats till 1200- eller 1300-talet. Den är försedd med ett hjulkors i relief. Motivet kom senare att användas i kommunvapnet, som har silverfärgat hjulkors med utåtböjda armar mot blå botten. Vapnet ritades av Steinar Hanssen och fastställdes genom kunglig resolution den 19 december 1986.
Solkorset förekommer även inom modern nyhedendom, däribland rörelser med anknytning till asatro och annan nordisk hedendom. Där används det bland annat som en symbol med koppling till solen och föreställningar om förkristen europeisk religion. Symbolen förekommer också i andra nyhedniska sammanhang, exempelvis inom miljöer med intresse för keltisk, nordisk och germansk religion. Betydelsen och användningen varierar mellan olika grupper och utövare.
Symbolen har använts av olika nazistiska rörelser. Bland annat av norska Nasjonal samling, svenska Nordiska rikspartiet och Sverigepartiet, samt polska National-radikala lägret och ryska Rörelsen mot illegal invandring.