Solstads gruva, eller Solstadsnäs Koppargruva, eller Prins Gustafs Gruva, var en svensk koppargruva vid ostkusten i Oskarshamns kommun.
Brytningen påbörjades på 1630-talet av holländska gruvarbetare, som var verksamma vid Gladhammars gruvor genom den förste Louis De Geers försorg. Schaktet bröts genom tillmakning ned till omkring 13 meters djup, innan brytningen upphörde. Gruvan låg därefter öde fram till 1740-talet, då Johan Olofsson återupptog brytningen, denna gång med krut. Olofsson anlade också 1740 Mörtfors kopparverk, dit malmen forslades med pråm från Solstads gruva via Solstadströmmen till en brygga i Mörtfors. År 1747 var man nere på 32 meters djup och 1754 på 76 meters djup. Ett 40-tal personer var då sysselsatta, och både handpumpar och pumpar drivna med hästar användes för att dränera gruvan.
Olofsson sålde gruvan på 1750-talet, och efter ett par ägarbyten övertogs gruvan och kopparverket 1767 av Peter Christoffer Cederbaum på Helgerum, som sedan tidigare var ägare till Gladhammars koppargruva och till Tunabergs koppargruva i Södermanland. Han moderniserade gruvan med nya pumpar med en av landets största hästvindor, vilken kunde pumpa upp 57 liter i minuten. Uppfordringen av malm mad hjälp av hästar var en av de största i landet. Också Mörtfors kopparverk moderniserades med moderna högugnar. Under Cederbaums tid öppnades två nya schakt: Konstschaktet och Liljenbergsgruvan, båda belägna strax söder om Prins Gustafs Koppargruva. År 1769 var Prins Gustafs Koppargruva omkring 125 meter djup, Konstschaktet 25 meter och Liljenbergsgruvan 27 meter. Mot slutet av 1700-talet minskade malmbrytningen, och driften där och i Mörtfors lades ned något år efter Cederbaums död 1797.
Gruvdriften återupptogs 1860 av Frans Henrik Kockum, som anlade ett nytt kopparverk vid gruvan. Han sålde verksamheten 1863 till det brittiska bolaget The Swedish Copper Company Ltd, som fram till 1870 bröt rikliga malmtillgångar, vilka huvudsakligen skeppades till Storbritannien. För pumpning och uppfordring användes en ångmaskin på 30 hk. Kopparmalm hittades på 167 meters djup och under 1865 bröts nästan 550 ton kopparmalm. Efter 1870 började dock tillgången på malm sina, och 1877, då gruvan med 165 meter var landets djupaste, upphörde malmutvinningen.
1895 bildades Solsta Gruvaktiebolag, som under geologen Eugène Svedmark arbetade med sju anställda arbetade i den 45 meter djupa Gustaf Adolfsgruvan, där orter drevs och malmen undersöktes. År 1895 bröts 19 ton malm och 1896 11 ton malm, varefter försöket lades ned i brist på kapital. Ett sista försök med gruvdrift gjordes 1917, men gruvan lades definitivt ner 1921.