 Test av en RS-25 | |
| Ursprung | USA |
|---|---|
| Första flygning | 12 april 1981 |
| Tillverkare | Rocketdyne |
| Föregångare | HG-3 |
| Bränsle | |
| Bränsle | Flytande väte och flytande syre (LOX) |
| Konfiguration | |
| Dysans proportion | 69:1 |
| Prestanda | |
| Dragkraft (vac.) | 2 279 kN |
| Dragkraft (SL) | 1 860 kN |
| Throttle range | 67-113% |
| Dragkraft/vikt | 73.1 |
| Brännkammartryck | 20,6 MPa |
| Isp (vac.) | 452 sec |
| Isp (SL) | 366 sec |
| Vektoriserad dragkraft | 10,5° |
| Dimensioner | |
| Längd | 4,3 m |
| Diameter | 2,4 m |
| Tom vikt | 3 527 kg |
| Används av | |
| Space Shuttle, Space Launch System | |
RS-25, även benämnd Space Shuttle Main Engine (SSME), är en raketmotor som förbränner flytande väte och flytande syre. De kan startas och stoppas flera gånger och är återanvändbar. Under åren har den genomgått flera modifieringar. RS-25 var huvudmotorerna på den amerikanska rymdfärjan Space Shuttle. Varje rymdfärja var bestyckad med tre stycken RS-25. Space Launch System använder fyra RS-25 på dess Core Stage.
