Allergen immunterapi (AIT), tidigare hyposensibilisering och specifik immunterapi, är en metod för att förebygga uppkomst av symtom vid IgE-förmedlade allergiska sjukdomar genom att minska känsligheten för allergen via tillförsel av mycket låga doser av allergenet.
Historik
År 1911 publicerades en artikel i The Lancet av den brittiske läkaren Leonard Noon som beskriver den första lyckade desensibiliseringen mot hösnuva. År 1915 använde amerikanen Robert Anderson Cooke pricktest av huden för att diagnostisera allergi. År 1921 visade tyskarna Carl Prausnitz och Heinz Küstner, genom överföringstest från individer som var allergiska enligt pricktest, att det finns en faktor i serum som gör att mottagaren får en lokal allergisk reaktion mot det allergen som givaren är allergisk mot. Ämnet fick namnet "reagin" som senare, år 1966 och 1967, av japanske Kimishige Ishizaka och hans fru Teruko Ishizaka parallellt och oberoende av svenskarna S.G.O. Johansson och Hans Bennich, upptäcktes vara antikroppen IgE. År 1954 publicerade britterna William Frankland och Rosa Augustin den första dubbelblindadeplacebo-kontrollerade studien på allergen immunterapi.
Typer
Vid subkutan immunterapi (SCIT) tillförs allergenet som injektion subkutant (under huden). Till en början ges injektionerna varje vecka under en uppdoseringstid på sju till femton veckor. När slutdosen uppnåtts sker underhållsbehandling med injektioner ungefär varannan månad. Behandlingen sträcker sig ofta över 3–5 år. Det används vid allergisk astma och allergisk rinokonjunktivit.
Vid sublingual immunterapi (SLIT) tillförs allergenet i en tablett som läggs sublingualt (under tungan). Tabletten tas varje dag och behandlingen pågår i 3år. Det används vid allergisk astma och allergisk rinokonjunktivit.
Vid oral immunterapi (OIT) tillförs allergenet i mycket små doser via munnen, vilket används i vissa fall av jordnötsallergi.
Indikationer
För att immunterapin över huvud taget skall komma i fråga måste det föreligga en IgE-medierad reaktion, det vill säga positivt pricktest och/eller positivt IgE-test (RAST eller motsvarande). Det bör också finnas ett övertygande samband mellan patientens symtom och exponering för allergenet i fråga. Det finns sällan anledning att överväga immunterapi hos patienter med lindrig allergi, eftersom de flesta får god effekt av de tillgängliga läkemedlen mot hösnuva och astma.
Man kan överväga specifik immunterapi vid medelsvår eller svår allergi om
patienten är känslig för sådana allergen som är svåra att undvika eller sanera bort
patienten har dagligt medicineringsbehov under längre perioder eller under hela året
patienten har otillräcklig effekt av farmakologisk behandling,
patienten får biverkningar vid farmakologisk behandling. Astmasymtom stärker indikationen för immunterapi vid hösnuva. Livshotande reaktion efter bi- eller getingstick är en absolut indikation. Specifik immunterapi mot pälsdjur som patienten har i hemmet görs inte.
Biverkningar
Eftersom man injicerar det som patienten är allergisk för, kan allergiska reaktioner uppkomma:
Lokal inflammation vid injektionsstället
En kraftigare lokal hudreaktion med svullnad och klåda upp till 2 dygn efter injektion
Allmän utmattning under dagen på grund av belastningen på immunsystemet
Nässelutslag, astma och anafylaktisk chock (mycket ovanligt numera).
Genom att man följer de riktlinjer för försiktighetsåtgärder som finns, är riskerna för patienten obetydliga.