

Sportpalast, eller Berliner Sportpalast, var en evenemangsbyggnad på Potsdamer Strasse, i hörnet av Pallasstrasse i stadsdelen Schöneberg i Berlin som stod klar 1910 och revs 1973. Här arrangerades flera olika evenemang och byggnaden blev även plats för politiska möten, bland annat hölls Sportpalatstalet av Joseph Goebbels här 1943.
Byggnaden började uppföras 1909 och färdigställdes 13 månader senare. Arkitekten var Hermann Dernburg och vid invigningen i november 1910 var byggnaden en sensation med världens största konstisbana. Hallen var med sin kapacitet på 10 000 åskådare länge den evenemangshall som hade störst kapacitet i Berlin. Det första evenemanget i Sportpalast var en konståkningsshow. Under första världskriget användes byggnaden som vapenarsenal, och efter kriget fick Sportpalast ett uppsving som boxningsarena, eftersom boxning vid denna tid blivit en trendig sport efter att ha varit förbjuden under Kejsardömet Tyskland. Under 1920-talet upplevde Sportpalast en storhetstid med bland annat boxning och cykeltävlingen Sechstagerennen. Isbaneaktiviteterna fortsatte också, och bland annat spelades ishockey, som tidigare inte förekommit i Tyskland. Arenan användes även som biograf. Runt 1930 hade Sportpalast blivit lika känt som Palais des Sports i Paris och Madison Square Garden i New York.
Under Weimarrepubliken höll samtliga politiska partier i Tyskland stora möten i Sportpalast, vilket var en välkommen intäktskälla för byggnadens ägare under Den stora depressionen. Under Tredje riket höll Hitler och Goebbels flera välkända tal här, Goebbels bland annat Sportpalatstalet om det totala kriget 1943.
Sportpalast närmast totalförstördes genom flygbombning 30 januari 1944. Byggnaden återuppfördes i enklare form under tidigt 1950-tal, inledningsvis utan tak. Sportpalast återfick dock aldrig sin tidigare popularitet under efterkrigstiden. Svag ekonomi och ägarens oväntade död innebar att fastigheten såldes 1973 och byggnaden kort därefter revs för att ge plats åt ett höghuskomplex, idag under namnet Pallasseum men ofta kallat Sozialpalast.