Spruthus är förvaringslokaler för brandbekämpningsmaterial, vilka är föregångare till brandstationer. De är oftast små och enkla, lätt tillgängliga byggnader, där ortens eller bygdens vattensprutor och annan brandsläckningsutrustning förvarades.
En mindre svensk ort som Halmstad fick sin första frivilliga brandkår 1839, men sin första brandstation fick Halmstad 1903 vid Lilla Torg. Dessförinnan fanns sedan längre tillbaka fyra lokala spruthus: ett vardera för varje rote, varav ett vid Hamngatan uppfördes 1794. Enkla spruthus var användbara under den tid som brandförsvar var ett mycket lokalt ansvar. Lunds domkyrka hade till exempel fram till 1836 ett eget spruthus omedelbart utanför huvudingången, vilket inrättades 1775.
