| Stassa Wahlgren | |
| Stassa och August Wahlgren, 1889 | |
| Född | Anna Kristina Constance Persson 14 januari 1858 Göteborg, Sverige |
|---|---|
| Död | 9 oktober 1929 (71 år) Stockholm, Sverige |
| Aktiva år | 1880–1920 |
| Make | August Wahlgren (1886–1908; hans död) |

Anna Kristina Constance (Stassa) Wahlgren, född Persson den 14 januari 1858 i Göteborg, död den 9 oktober 1929 i Stockholm, var en svensk revyskådespelare och operettsångare.
Scendebuten ägde rum 1880 i rollen som den unge markisen i Hvita nejlikan på Stora Teatern, Göteborg. Hon fick därefter engagemang hos Thérèse Elfforss 1880–1882, Frithiof Carlberg 1882–1886, vid Vasateatern 1886–1887, hos Mauritz Fröberg 1887–1889 och åter vid Stora Teatern 1889–1890. Hon gifte sig 1886 med skådespelaren August Wahlgren och de uppträdde tillsammans som varietéartister 1890–1897. Därefter var hon vid Lombergska sällskapet 1897–1899, vid Folkteatern, Göteborg 1900–1901, hos Albert Ranft 1901–1903, hos Mille Strömberg 1904–1905, hos Oskar Textorius 1905–1906, hos Albert Ranft 1906–1911, hos Carl Deurell 1911–1912, hos Anton Salmson 1912–1913, vid Södra Teatern 1914–1916, vid Skådebanan 1917–1918, på privat konsertturné 1918–1919 och åter vid Stora Teatern 1919–1920.
Makarna är begravda på Sandsborgskyrkogården i Stockholm, där även parets son, predikanten Olof A. Wahlgren (1887–1959) och hans fruar vilar.
Stassa Wahlgren utmärkta sig inte minst i en rad Emil Norlander-revyer där hon ofta fick spela "burlesk Stockholmsmadam" och framförde klassiska Norlanderkupletter som "Spiskroksvalsen" och "Balen på bakgården". Den senare, en duett med Victor Sonnander ur nyårsrevyn Tokiga Amelie från 1910, ingick även bland det knappa halvdussin 78-varvarsidor hon spelade in för Gramophone vid denna tid. Wahlgren och Sonnander genomförde även gemensamma turnéer i landsorten som "duettistpar".
Stassa Wahlgren medverkade också i några av de allra tidigaste svenska försöken att spela in ljudfilm. Dessa filmer, vilka spelades in av Charles Magnussons bolag Svenska bio i Kristianstad 1909–1910, var dock endast "ljudfilmer" i så måtto att man spelade in stumma treminuters filmer med kända artister sjungande "playback" till sina egna grammofoninspelningar. Därefter spelades film och skiva upp synkront. Ingen av dessa filmer har sparats till eftervärlden, men de är dokumenterade genom bevarade tryckta programblad.
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1886 | Paradiset (Das Paradies) Leon Treptow och Louis Herrmann | Vasateatern | ||
| 1887 | Paola | Prinsessan af Trebizonde (La Princesse de Trébizonde) Jacques Offenbach, Charles-Louis-Étienne Nuitter och Étienne Tréfeu | Vasateatern | |
| Modern | Rosen på Tistelön Emelie Flygare-Carlén | Vasateatern | ||
| 1901 | Javette Bergamotte | Bellevilles mö (Die Jungfrau von Belleville) Carl Millöcker, Richard Genée och Friedrich Zell | Axel Bosin | Södra Teatern |
| 1903 | Mucki von Rodenstein | Vagabonderna (Die Landstreicher) Carl Ziehrer, Leopold Krenn och Carl Lindau | Axel Bosin | Djurgårdsteatern |
| 1906 | Titta Grå | Hin och smålänningen Frans Hedberg | Östermalmsteatern | |
| 1907 | På hafvets botten (Un drame au fond de la mer) Ferdinand Dugué | Justus Hagman | Östermalmsteatern | |
| Fru Letrinquet | Familjen Bolero (La Famille Boléro) Maurice Hennequin och Paul Bilhaud | Djurgårdsteatern Flyttad till Södra Teatern | ||
| 1910 | Eulalia | Sparlakanssängen (Das Himmelsbett) Fritz Lehner och Heinz Reichert | Djurgårdsteatern | |
| 1912 | Stockholmsgreker, eller Olympen-Stadsgården-Stadion, revy Emil Norlander | Axel Ringvall | Kristallsalongen | |
| 1913 | Tjusiga Magnusson, eller En Venustävlan på Munkbron, revy Emil Norlander | Axel Ringvall | Kristallsalongen |