Steadicam är ett kroppsmonterat bildstabiliseringssystem för film- och videokameror, använt inom filmproduktion sedan 1976. Operatören/fotografen bär en väst som med en ledad arm kopplas till kameran. Systemet ger operatören möjlighet att röra sig relativt obehindrat, och den ledade och fjädrande armen absorberar en stor del av de vibrationer och skakningar som operatörens rörelser innebär.
En Steadicam består av tre huvuddelar: väst, arm och släde. Västen är konstruerad av ett hårt material med vaddering närmast operatörens kropp. Armen är ledad och belastad med ett system av vajrar och fjädrar som fästs på västen. Släden hakas sedan fast på armen vid ett kullagerförsett fäste. Släden består av en stång med en kardanknut, där kameran fästs i ena änden och en motvikt – ofta i form av batteri och videomonitor – i den andra änden.
Operatören styr med ena handen kamerans rörelser i höjdled och sidled via den ledade armen och med den andra handen kan operatören tilta och göra panoreringar genom att med små rörelser vrida stången.
I samtliga rörliga leder i steadicamsystemet finns det knappt någon friktion alls. I bara armen finns över 30 kullager.
Steadicam kommer till nytta exempelvis vid filmning i ojämn terräng eller i trappor. Tidigare krävde sådan filmning ofta omfattande utläggning av räls för kameraåkningar.
Förutom i filmproduktion för film och TV används Steadicam allt oftare i direktsändningar av olika slag.
Den ursprungliga modellen av Steadicam konstruerades 1972 av den amerikanske fotografen Garrett Brown. Den första filmen där en Steadicam användes var i Woody Guthrie – Lyckans Land (1976). Med filmerna Rocky (1976) och Maratonmannen (1976) etablerades Steadicam som ett oumbärligt hjälpmedel i film- och TV-produktionssammanhang.
Den första svenska filmen att använda Steadicam var Lars G. Thelestams Hempas bar från 1977.
Sedan år 2000 ägs varumärket Steadicam av företaget Tiffen. Detta skedde efter att Cinema Products, det ursprungliga bolaget för Steadicam, lagt ner verksamheten.
Ibland används Steadicam som samlingsnamn för en rad kamerastabiliseringssystem, även om det inte är originalprodukten som avses. Under senare år har ett flertal (ofta billigare) alternativ till Steadicam lanserats. Bland dessa återfinns exempelvis Glidecam, Merlin, Steadydrive, Varizoom Flowcam, Indicam med flera.
År 2001 lanserade Sachtler tillsammans med Curt O. Schaller det kamerastabiliseringssystem som han hade utvecklat, artemis. Systemet var det första modulärt uppbyggda kamerastabiliseringssystemet i världen, och dessutom var artemis‑HD‑systemen vid denna tid de första kamerastabiliseringssystemen i världen som stödde Full HD. År 2015 utvecklade Curt O. Schaller tillsammans med Roman Foltyn systemet (artemis) Trinity. Det var det första kamerastabiliseringssystemet i världen som kombinerade ett mekaniskt stabiliseringssystem med ett elektroniskt. År 2025 tilldelades Curt O. Schaller Academy Scientific and Engineering Award av Academy of Motion Picture Arts and Sciences (AMPAS) för koncept, design och utveckling av ARRI Trinity 2‑systemet.