En stenmur är en mur uppbyggd av stenar som lagts ovanpå varandra. I det svenska odlingslandskapet har stenmurar framför allt använts som hägnader och för att markera gränser mellan fastigheter, åkrar och andra markområden. Stenmurar är även viktiga inslag i landskapets kulturmiljö och fungerar som livsmiljöer för växter och djur.
Sten har under lång tid använts som byggnadsmaterial för hägnader i jordbrukslandskapet. Äldre stensträngar kan visa spår av förhistorisk markanvändning. Före skiftesreformerna användes stenmurar bland annat mellan inägomark och utmark samt längs fägatar.
Många av de stenmurar som finns kvar i dagens odlingslandskap anlades under 1800-talets andra hälft. I samband med förändringar av markindelningen rensades åkrar från sten, som sedan användes till murar längs nya fastighetsgränser och vägar samt mellan olika markslag. Murarna kunde även hålla boskap borta från åkrar och grödor.
Stenmurar finns i dag både i odlingslandskap och i skogsmark. Många har blivit kvar som synliga spår av äldre markanvändning, även där den ursprungliga jordbruksfunktionen har upphört.
Stenmurar förekommer i flera delar av Sverige och är särskilt framträdande i vissa äldre jordbrukslandskap. De har uppförts där sten från markröjning har kunnat användas som byggnadsmaterial. Enligt en publikation från Jordbruksverket finns många stenmurar även i skogsmark.
Stenmurar är viktiga inslag i odlingslandskapets biologiska mångfald. De erbjuder skydd, födosöksplatser och övervintringsplatser för olika djur. Sprickor och håligheter mellan stenarna kan användas av bland annat insekter och spindlar. Stenmurar kan även erbjuda boplatser åt fåglar, exempelvis stenskvätta.
Miljön kring stenmurar är ofta varm och solbelyst, vilket kan gynna blommande växter och insekter. Nyttodjur som lever i eller vid murarna kan bidra till pollinering och äta skadeinsekter i odlingar.
Stenmurar fungerar dessutom som långsträckta landskapselement som kan gynna spridning av arter i landskapet.
Stenmurar i jordbruksmark omfattas av generellt biotopskydd i Sverige. Skyddet syftar till att bevara småbiotoper som har betydelse för växt- och djurlivet i ett landskap som har förändrats genom ett mer storskaligt jordbruk.
Stenmurar som omfattas av skyddet får inte tas bort eller skadas utan att reglerna för biotopskydd följs. Jordbruksverket rekommenderar bland annat att murarna hålls solbelysta och att sly röjs bort när det behövs. En brukningsfri kantzon med kort och tät vegetation kan också gynna växt- och djurlivet.
Skötseln behöver ta hänsyn till både murens naturvärden och dess kulturhistoriska betydelse. Att bevara stenmurar bidrar därmed till att skydda såväl biologisk mångfald som äldre landskapsstrukturer.