Stickning

Kontinental stickning

Kontinental stickning innebär att garnet matas fram från vänster hand både för räta och aviga maskor. Denna teknik är den vanligaste i Sverige, och används på många andra ställen i världen. Med den här tekniken behöver stickaren aldrig lyfta händerna från stickorna under stickningens gång. För att göra räta maskor hålls garnet bakom vänster sticka, för aviga maskor lyfter man garnet framför vänster sticka. På engelska heter denna teknik continental knitting, även termen picking används.

Norsk stickning

Norsk stickning påminner mycket om kontinental stickning. Skillnaden är att man håller garnet på baksidan av vänster sticka vid både räta och aviga maskor.

Engelsk stickning

Engelsk stickning innebär att man håller garnet i höger hand. Man sticker in högerstickan i nästa maska, sen "kastar" man garnet (kallas throwing på engelska), dvs att man virar det runt högerstickan. Här behöver stickaren lyfta högerhanden från stickan, vilket kan göra att denna teknik blir långsammare än kontinental stickning. Denna metod är vanlig i den engelskspråkiga delen av världen. På engelska refererar man ofta till metoden som throwing eller right-hand knitting.

Irländsk stugstickning

Irländsk stugstickning (engelska Irish cottage knitting, lever knitting eller pivot knitting) är en stickteknik där en av stickorna hålls stilla – ofta inklämd under armen eller mot kroppen – medan den andra stickan rör sig. Garnet matas vanligen från höger hand, på ett sätt som liknar engelsk stickning. Men handen behöver inte växla mellan att hålla stickan och lägga garnet över maskorna.

Tekniken användes traditionellt av yrkesstickare på Irland eftersom den möjliggör snabba och effektiva rörelser. Under 1900-talet blev den mindre vanlig, men har under senare år fått förnyat intresse. Förespråkare menar att den kan minska belastningen på handleder och händer eftersom färre rörelser krävs jämfört med många moderna stickstilar.

Följande film visar hur stickorna hålls och förs vid irländsk stugstickning. Genom att tydliggöra stickornas placering och rörelsemönster illustrerar den de egenskaper som ofta förknippas med teknikens snabbhet och ergonomi.

Ett äldre redskap för irländsk stugstickning är knyttepinnen eller strumpstickshållaren, som användes för att stödja den ena stickan mot kroppen istället för att ha den inklämd i armhålan. Knyttepinnen kan antingen vara utformad som ett koniskt eller rakt skaft med hål för stickan, eller som ett knyte av små träpinnar, eller hönsfjädrar bland vilka stickan förs in. I denna modell kallas redskapet på engelskspråkigt område bundlestick. Det är förutom i Storbritannien även känd i Frankrike, på Orkneyöarna, i Norge, Sverige och Danmark. Knyttepinden som redskapet kallas i Danmark finns det exemplar bevarade av från 1500-talet. I Sverige är redskapet endast känt från Skåne.

Rundstickning

För vissa plagg, som till exempel strumpor, är det fördelaktigt att använda sig av rundstickning istället för att sticka fram och tillbaka och sedan behöva sy ihop alstret. Detta går att åstadkomma genom att välja att sticka med strumpstickor, en rundsticka eller en påtram.

En strumpsticka är en kortare sticka med udd i båda ändarna istället för att ha en udd bara i ena änden och en stopp i den andra. För att kunna sticka runt används oftast fem strumpstickor; fyra fördelade på arbetet och en som den aktuella delen av arbetet stickas över till. Det går dock att sticka runt med så få som tre strumpstickor.

En rundsticka är två korta stickor som sitter ihop med en vajer. Rundstickor kan användas både för rundstickning och för stickning fram och tillbaka. Det senare har flera fördelar, som att stickaren bara behöver hålla reda på en sticka, att arbetet inte riskerar att åka av stickan lika lätt eftersom det kan dras ner på vajern samt att det inte är lika tungt för handlederna för större alster eftersom det inte ger samma hävstångseffekt som raka, fasta stickor med ett större alster på.

En påtram är en fast ram med piggar på för varje maska. Genom att dra garnet framför piggarna och fånga upp det genom de existerande maskorna en åt gången för att bilda den nya maskan som hängs upp på den aktuella piggen skapas en rundstickning.

Flerfärgsstickning

Flerfärgsstickning är en ett samlingsnamn för olika tekniker för att sticka mönster i fler än en färg. Det kan ske både genom att olika färger stickas i olika större fält (intarsiastickning) eller genom att stickaren byter mellan två eller flera färger under samma varv (Fair Isle-stickning eller norsk stickning). I den senare tekniken följer alla färgerna med under varvet på stickningens avigsida som "flotteringar" eller "flottörer". En av de största utmaningarna med Fair Isle/norsk stickning är att få rätt trådspänning på flottörerna, så att stickningen inte blir knölig men inte heller riskerar att kunna dras ut.

Dubbelstickning

Dubbelstickning är en stickteknik där både fram- och baksida stickas samtidigt som två slätstickade lager. För att dessa två lager ska bli ett sammanhängande tyg behöver stickaren byta plats på maskorna på fram- och baksidan med jämna mellanrum. De avigstickade sidorna hamnar på insidan av tyget och kommer därför inte synas.

Om två eller flera färger används uppstår ett mönster på båda sidor av tyget. Detta mönster kommer att vara färgmässigt inverterat på baksidan och framsidan, vilket ofta är den effekt man vill uppnå vid dubbelstickning.

Tvåändsstickning

Tvåändsstickning är en gammal stickteknik som har varit nära att falla i glömska. Den liknar vanlig stickning på många sätt, men stickaren matar fram nytt garn från två nystan istället för ett. Trådarna snos om varandra vid varje maska vilket medför att alstret blir tjockare och tätare. Detta gör att tekniken lämpar sig väl för plagg som vantar eller mössor, som gärna ska släppa igenom mindre blåst. Det går inte att använda mönster framtagna för vanlig stickning rakt av för tvåändsstickning då det senare resulterar i andra proportioner vad gäller masktäthet.

Skuggstickning

Skuggstickning är en mönsterprincip som resulterar i att mönstret knappt syns om man ser det stickade arbetet rakt framifrån, men där mönstret framträder om man ser arbetet i en speciell vinkel. När arbetet rör sig uppstår en skuggeffekt och mönstret byter utseende efter hur man rör på det.

Skuggstickning åstadkoms med hjälp av två olika färger där kontrastfärger ger bäst effekt. Det stickas två varv med varje färg. På rätsidan stickas alla maskor räta och på avigsidan varierar stickaren mellan räta och aviga beroende på mönstret hen vill åstadkomma. Mönstret kommer fram genom att stickaren får en mörk rätstickad del i det ljusa partiet, och en ljus rätstickad del i det mörka partiet.