| Strandloka | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Araliaordningen Apiales |
| Familj | Flockblommiga växter Apiaceae |
| Släkte | Strandlokor Ligusticum |
| Art | Strandloka L. scothicum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ligusticum scothicum | |
| Auktor | L. |
| Synonymer | |
|
Angelica scothica (L.) Lam. Haloscias scothicum (L.) Fr. Meum scothicum (L.) Baill. Till L. s. subsp. hultenii: Angelica hultenii (Fernald) M.Hiroe Haloscias hultenii (Fernald) Holub Ligusticum hultenii Fernald Ligusticum scothicum var. hultenii (Fernald) B.Boivin Till L. s. subsp. scothicum: Apium ternatum Schltdl. ex Schult. Haloscias scothicum monstr. phyllomana Rosenv. Ligusticum biternatum Stokes Ligusticum boreale Salisb. Petroselinum ternatum Mutel | |
Strandloka (Ligusticum scothicum) är en växtart i familjen flockblommiga växter.
Strandlokan är en grov och kraftig men lågväxt ört, omkring tre decimeter hög, med fasta, glänsande blad och en skarp lukt som liknar selleri eller libbsticka. Stjälken är ofta rödbrun, och är sparsamt grenad upptill. Bladslidorna är rödkantade och bladen är en till två gånger trefingrade, samt kala och något köttiga.
Blomningen sker i juli till augusti, och de små och vanligen grönvita blommorna sitter i flockar. Frukterna är långsmala med mycket höga, skarpt kölade åsar.
Arten är till delfrukter och svepe lik björnlokan, men bladflikarnas bredd och frukternas storlek ger den ett karakteristisk utseende som gör att den knappast kan förväxlas med någon annan art. Sterila exemplar av strandloka skulle kunna misstas för unga plantor av strandkvanne.
Strandlokans ståndorter är uteslutande klippiga och steniga havsstränder, där den i Sverige förekommer från Skåne till Bohuslän och därefter längs Norges kust ända till Varanger. Den förekommer även vid ostkusten upp till södra Bottenviken, och finns även på de Brittiska öarna, vid Rysslands ishavskust, i Sibirien och i Nordamerika.
Den första fynduppgiften i Sverige publicerades av Pehr Kalm i Förtekning på några örter fundna i Bohus-Län 1742, där den uppges förekomma på flera platser i Bohuslän.
Strandlokan har två giltiga underarter:
|