Studsare (av tyska: Stutzen) är kulvapen avsedda för jaktbruk, ibland även kallade jaktkulvapen. Kulvapen avser framför allt gevär utformade för att skjuta kulammunition, det vill säga ett tvåhandsvapen som avfyrar endast en projektil per avlossat skott – jämför hagelgevär som skjuter flera projektiler per skott.
Studsare har traditionellt en gevärsstock och förekommer framför allt med räfflat lopp i modern tid.
Uttrycket studsare stammar från tyskans ”stutzen” och betyder kapa, klippa, beskära. Alltså att reducera något i storlek. Till exempel gjordes de första klockorna som var menade att ta med sig på resa i mindre format, och dessa kallades också studsare. Jaktvapnen gjordes lite kortare och mer hanterliga än de militära musköterna, därav det tyska namnet Stutzen. I den tyska vapenkatalogen Frankonia Jagd 1998/1999, används beteckningen Stutzen endast om jaktvapen med helstock och en piplängd runt 50–52 cm. På svenska är det dock vanligt att kalla alla kulgevär avsedda för jakt för studsare, oavsett piplängd.
I början av 1700-talet skulle officerare och ibland underofficerare i den svenska armén och flottan skaffa sig studsare som prickskyttevapen med lika Caliber som musqueter. Ibland utrustades studsarna även med bajonett som för Södermanlands Äntergastebataljon år 1719.
Kulgevären delas in i olika typer beroende på vilket sätt man laddar om vapnet: