Fritidshus, lantställe, semesterhus, sommarstuga eller sommartorp samt stuga kallas ett hus avsett att användas som tillfällig bostad under semester och annan fritid.
Sommarstuga avsåg i äldre tider det på en gård belägna särskilda boningshus som var oisolerat och som alla eller vissa av gårdens invånare flyttade över till på sommaren. Vintertid lämnades sommarstugan oeldad och användes ofta för förrådsändamål.
Långt in på 1900-talet var det en lyx för överklassen att äga ett sommarhus. Vanligare var att man hyrde ett sommarhus eller tog in på pensionat. I romanen Hemsöborna (1887) beskrivs hur ett jordbruk på Hemsö får ordnad ekonomi genom att hyra ut ett hus över sommaren åt en professorsfamilj.
Många svenska fritidshus har ursprungligen varit enkla bondgårdar, stugor eller torp. Industrialiseringen kom förhållandevis sent till Sverige, vilket gjorde att det fanns många små gårdar kvar i drift fram till 1940- och 1950-talen. När barnen flyttade till städer och bonden gick i pension, slogs jordbruken samman till större enheter. I bostaden bodde föräldrarna kvar till sin död, men därefter kunde permanentbostaden bli fritidsboende.
Industrialiseringen drev även fram en längtan till friluftsliv hos storstadsborna. Detta blev starten av en rörelse för så kallade sportstugor under första hälften av 1900-talet . Ordet "sportstuga" försvann under 1940-talet och ersattes då med ordet "fritidshus". På 1970-talet var innehavet av sommarstuga statussymbol.
Under senare år har ordet fritidshus sakta börjat ersättas med sommarhus, och nu senast även med weekendhus.[källabehövs] Det äldre ordet "sommarnöje" har också fått något av en renässans. Formmässigt syns två tydliga utvecklingar. Dels en utveckling av traditionella bondgårdar, lador och torp som ofta har sadeltak med rejäla takutsprång, relativt stora takvinklar och traditionell rödfärg. Dels inspiration från modernistisk arkitektur med enkla former, stora glasytor och svagt lutande tak. Det finns nu också tecken på att 1940– och 1960-talens sportstugor kommer åter, dock i ny tappning.[förklaringbehövs]
Allt fler stadsnära fritidshus bebos permanent. Orsaker kan vara bostadsbrist, men även låga priser och lugna lägen på relativt stora tomter är attraktiva. Utflyttningen till stugområden ställer på många platser ökade krav på kommunerna vad gäller vatten, avlopp, kommunikationer, skolor, daghem och annan infrastruktur. Utflyttning ger dock kommunen skatteintäkter, medan fritidsboende har viss tillgång till vård utan att betala kommunalskatt i den kommunen. Fritidshus medför också ökat behov av offentlig sjukvård under sommaren vårdpersonal vill vara lediga.
År 2007 fanns det omkring 680000 fritidshus i Sverige. 155700 av dessa bildade 1319 fritidshusområden. I Stockholms län fanns det flest fritidshusområden, 332 stycken. Det största området var på 453 hektar. Fritidshusområdenas sammanlagda areal är närmare 55000 hektar, vilket motsvarar en tiondel av tätortsytan. Omkring 55% av Sveriges befolkning uppgav 2002 att de hade tillgång till fritidshus, och omkring 20% uppgav att de själva ägde fritidshuset.
År 2026 fanns det 596 tusen fritidshus i Sverige, varav 213 tusen var byggda 1940 eller tidigare, 98 tusen på 1941–1960, 208 tusen 1961–1980, 53 tusen 1981–2000 och 25 tusen 2001 eller senare.
Fritidshus i Norge och Danmark
I Norge är det förbjudet att bo hela året i fritidshus. Man kan omdefiniera huset till året-runt-hus men då ställs vissa kvalitetskrav, såsom bättre vatten och avlopp och isolering och mycket annat, och kommunen har rätt att hindra sådana omdefinitioner. Också Danmark har restriktioner kring permanentboende i fritidshus.[källabehövs] Danmark har även ett undantag inom EU[förtydliga], som hindrar utländska medborgare att köpa fritidshus.[förtydliga]
Samtidigt finns det områden i Norge där det är krav på boende året runt i året-runt-hus (norska boplikt).
