Sultan Sahak (kurdiska: سوڵتان سەھاک), även Sultan Ishaq Barzancî, född okänt år i Barzinjah, var en religiös ledare inom yarsanismen. Han reformerade tron, och anses av de troende vara den fjärde av sju inkarnationer av Gud. Under sitt liv hade han rollen att övervaka de religiösa instruktionerna från sina änglar och lärjungar. Många efterföljande kurdiska ledare – både inom och utom yarsanismen – har uppgivits vara ättlingar till Sultan Sahak, såsom sheykh Mahmud Barzanji.
Det råder stor osäkerhet kring när Sultan Sahak egentligen levde, och dateringar från modern forskning skiljer sig kraftigt från de som traditionellt hävdas inom yarsanismen. Vissa äldre källor placerar honom långt tidigare i historien, ibland redan under tidig medeltid eller slutet av 700-talet. Flera moderna forskare konstaterar dock att den interna litteraturen (Kalâm-e Saranjâm) och de historiska vittnesmålen bäst passar in i en senare medeltida kontext, och många moderna studier daterar därför Sultan Sahaks levnadstid till sent 1300-tal eller tidigt 1400-tal – alltså i övergången från den sena mongoliska eran till Timur Lenks uppgång.
Ett av skälen till denna senare datering är muntliga och skriftliga traditioner som förbinder Sultan Sahak med händelser och personer från denna tid (i vissa berättelser förekommer till och med möten med Timur Lenk), samt stil- och språkliga drag i de bevarade Yarsan-texterna som forskare brukar placera i denna epok. På grund av traditionell hävd och bristen på samtida oberoende dokument har dock inget absolut datum kunnat fastställas.
Sultan Sahak var en dervischhövding och hade 12 000 anhängare enbart i Hawraman. Bland sina anhängare valde han ut fyra (Benyamin, Piri Musi, Dawud och Razbar) att utföra religiösa handlingar. Dessa fyra lärjungar betraktas som änglar inom yarsanismen. Yarsanismens viktigaste religiösa skrift är Kalâm-e Saranjâm, och skrevs under tiden Sultan Sahak bodde i byn Sheykhan, vid floden Diyala/Sirvan, den by där han senare även dog.