| Sun Axelsson | |
| Sun Axelsson omkring 1960. | |
| Född | Mignon Sun Walheide Axelsson 10 augusti 1935 Göteborg |
|---|---|
| Död | 14 januari 2011 (75 år) Stockholm |
| Yrke | Författare |
| Nationalitet | Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1959–2005 |
| Genrer | artikel |
| Webbplats | http://www.estocolmo.se/dikter/sun axelsson.html |
Mignon Sun Walheide Axelsson Piper, född Axelsson den 10 augusti 1935 i Göteborg, död 14 januari 2011 i Stockholm, var en svensk författare och översättare. Hon var 1963–1974 gift med den engelske skulptören Michael Piper, född 1921.
Mest berömd är hon kanske för romanen Honungsvargar (1984), som filmatiserades 1990 av Christina Olofson.
Sun Axelsson föddes i Göteborg som yngsta dottern till stadsträdgårdsmästare Karl E. Axelsson och Mignon Axelsson. Hon växte upp i en trävilla i hjärtat av Slottsskogen. Hennes morfar George Runze var professor i filosofi, etik och teologi vid Berlins universitet, och nära vän med Nietzsche, vilken var en av de få som fick besöka denne vid hans dödsbädd i Berlin och mormodern tillhörde en adlig familj, de Grahl. Hennes mormors morfar var enligt utsago Napoleon Bonapartes livmedikus. Axelsson studerade litteraturhistoria vid Stockholms universitet och blev senare lärare och journalist på BLM och Ord & Bild samt flera dags- och kvällstidningar som Expressen, Aftonbladet och Stockholms-Tidningen.
Axelsson har varit bosatt i Sverige och Grekland men har under långa tider levt i Chile, Spanien och Frankrike; under 1960-talet arbetade hon till exempel vid universitet i Santiago i Chile. Sina intryck från Chile skildrade hon i boken Eldens vagga (1962) medan Stenar i munnen (1969) skildrar vittnesmål från den grekiska befolkningen under juntan, den senare utgiven under pseudonymen Jan Olov Hedlund. Under arbetet med den senare boken blev hon ständigt bevakad av juntans män. Tre gånger blev hon utvisad och hon blev till och med kallad till den ökända tortyrcentralen i Aten för förhör. I Evighetens stränder berättar Axelsson också hur hon efter bästa förmåga hjälpte de grannar på ön Leros som blivit satta i husarrest för sitt motstånd mot diktaturen. Där hade hon tillsammans med sin man skulptören Michael Piper varit bosatt sedan mitten av 1960-talet. Motståndshandlingen resulterade en dag i beskedet att de genast måste lämna landet och lämna det hus som de faktiskt var ägare till. Hon befann sig i Chile under militärkuppen 1973 och sammanställde vittnesmål om den i Terrorn i Chile (1974). Piper hade hon sammanförts med av Leonard Cohen på Hydra dit hon åkt för att träffa Göran Tunström.
Axelsson fick sitt stora genombrott 1978 med den självbiografiska romanen Drömmen om ett liv, som bland annat tilldelades utmärkelsen Årets bok. Boken kom senare att ingå i den uppmärksammade tetralogin Honungsvargar (1984), Nattens årstid (1989) och Evighetens stränder (2001), där framför allt de tre första böckerna beskrivits som Axelssons främsta böcker. Drömmen om ett liv utsågs 2022 till årets bok i ”Göteborg läser”, och Honungsvargar belönades redan 1984 med Svenska Dagbladets litteraturpris.
Axelsson arbetade även för Sveriges Television och gjorde dokumentärer om bland andra Artur Lundkvist och Pablo Neruda; den senare översatte hon till svenska. Hon fick flera priser; framförallt har hennes självbiografiska trilogi blivit prisad. Hon deltog i flera poesifestivaler.