Magnetit, är en gråsvart järnoxid med formeln Fe3O4. Magnetit kallas ibland svartmalm.
Magnetit tillhör det kubiska kristallsystemet och är till strukturen en spinell där två av järnatomerna har laddningen 3+ och en har laddningen 2+. Formeln skrivs därför ibland Fe2+Fe3+2O4.
Magnetit bildas huvudsakligen under högt tryck och hög temperatur och nybildas inte i någon stor utsträckning på jordytan. Det bildas dock till exempel i samband med korrosion av stål, och ingår därför ofta i rost.
Mushketovit är magnetit som ersatt tidigare existerande hematit, det vill säga en pseudomorf av hematit.
Etymologi och historia
Mineralet var känd sen antiken och har troligen sitt namn efter en fyndort Magnesia i Mindre Asien. Namnet magnesia användes även för brunsten och magnesiumoxid/magnesiumkarbonat. Namnet magnetit gavs av Wilhelm von Haidinger.
Egenskaper
Magnetit innehåller teoretiskt 72,4% järn. Tidigare redovisades detta som 31% FeO + 69% Fe2O3.
Magnetit är naturligt magnetiskt (ferrimagnetiskt). Det gör malmen lätt att skilja ut från omgivande gråberg.
Elektronmikroskopbild av Magnetospirillum gryphiswaldensev som innehåller en rad magnetitkristaller. Nedre delen av bilden är en delförstoring.
Magnetitkristaller förekommer i några bakterier och djur.
Svenska fyndplatser
Kirunagruvan, massiv och i kristallform. Utgör malmen i de flesta gruvorna i området.
Malmberget, som upp till 2 cm stora kristaller i druser (i renare form än Kirunagruvan då den innehåller lägre halter Fosfor).
Smålands Taberg, en stor förekomst av varianten titanomagnetit med upp till 6% TiO2.
Bergslagen, förekommer i många gruvor som fina kristaller i talkhaltiga bergarter.
Övriga fyndigheter
I Norge förekommer talrika fyndigheter från Trondheim till Tromsø, liksom i Sydvaranger.
Bland andra områden, som är rika på magnetit, kan nämnas Uralbergen och många ställen i Nordamerika.
Närbesläktade mineral
Ett närbesläktat mineral är maghemit γ-Fe2O3, en gulaktig järnoxid som framförallt förekommer i tropikernas jordar sedan allt järn oxiderats till Fe3+, och ingår även i rost. Även maghemit är ferrimagnetiskt.
Hematit som ersatt magnetit men behåller magnetitens yttre form kallas för martit.
↑Robert C. Weast, (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990, ISBN 0-8493-0470-9, Sid B-121
↑Hedin, Lars-Håkan; Mikael Jansson(2007).Mineral i Sverige. Borlänge: Förlags AB Björnen. ISBN 978-91-88528-58-2 sid 84
↑ magnetit i Store norske leksikon, läst 2021-08-19
