Syrisk-ortodoxa kyrkan

För Syrisk-ortodoxa kyrkan i Jönköping, se Syrisk-ortodoxa kyrkan, Jönköping.
Syrisk-ortodoxa kyrkan
Emblem
GrundarePetrus (traditionellt)
Självständighetcirka 40, åtskild från Antiokias kyrka sedan 518
PatriarkIgnatius Aphrem II
HuvudkvarterAntiochia vid Orontes (tidigare)
Damaskus, Syrien Syrien
TerritoriumSyrien Syrien
Libanon Libanon
Israel Israel
Turkiet Turkiet
Irak Irak
Iran Iran
UtbredningÖstra Medelhavsområdet
USA USA
Kanada Kanada
Storbritannien Storbritannien
Västeuropa
Sydamerika
Australien Australien
SpråkSyriska (liturgiskt)
Turoyo
Arabiska
Turkiska
Engelska
Malayalam
Nederländska
Svenska
Tyska
Population5,6 miljoner Tomaskristna, 1 000 000 runtom i världen, med cirka 300 000 i diaspora (80 000 i USA 80 000 i Sverige, 70 000 i Tyskland.)

Syrisk-ortodoxa kyrkan (syriska: ܥܕܬܐ ܣܘܪܝܝܬܐ ܬܪܝܨ ܫܘܒܚܐ; translitteration: ʿidto suryoyto trīṣ šubḥo) är en orientalisk ortodox kristen kyrka baserad i Syrien.

Kyrkan håller de kristologiska läror som kyrkofäderna höll före kyrkomötet i Chalkedon år 451 och som definierades i det första kyrkomötet i Efesus år 431, och avvisar de kristologiska läror som fastställdes vid kyrkomötet i Chalkedon.

Tidigare även benämnd jakobitisk efter en av dess främsta företrädare och biskopar, Jakob Baradaeus, som anses ha räddat kyrkan från förfall. Jacob är ett av de viktigaste helgonen och personligheterna inom den Syrisk-ortodoxa kyrkan.

Kyrkan gör anspråk på att vara apostolisk och att ha aposteln Petrus som sin första patriark. Huvudsätet för kyrkan låg tidigare i Antiokia, men residerar numera i Damaskus.

Historia

Syrisk-ortodoxa kyrkans historia går tillbaka till biblisk tid och församlingen i Antiokia som var en av de första och viktigaste utanför Palestina. Med tiden blev även Edessa en av den syriska kristenhetens huvudstäder. Efter den arabiska erövringen, korstågen, mongolernas erövringar och den turkiska folkvandringen reducerade kyrkan kraftigt i antal.

Förföljelser i det moderna Turkiet har lett till att de allra flesta idag utvandrat till Europa och USA. Totalt finns det ungefär ett par miljoner syrisk-ortodoxa kristna assyrier/syrianer med rötter i Mellanöstern kvar i världen. Av dem bor ca 80 000 enligt siffror från 2007, i Sverige (främst i Södertälje, Västerås, Örebro, Jönköping, Linköping, Norrköping, Göteborg och Stockholm).

Sedan 1665 finns även en grupp syrisk-ortodoxa, med drygt två miljoner troende i Indien, en del av de syriska kristna i Indien anslutit sig efter en schism med den Romersk-katolska kyrkan och kallas syro Malabar (se tomaskristna).[källa behövs] Sedan början av 1900-talet är de uppdelade i två samfund.

Högsta ledning är patriarken av Antiochia, residerar sedan 1960 i Damaskus, och den Heliga synoden (kyrkans ärkebiskopar).

Syrisk-ortodoxa i Sverige

Till Sverige kom de första syrisk-kristna invandrarna år 1967 från Libanon. De är organiserade i Assyriska riksförbundet och Syrianska riksförbundet.

Benämningarna assyrier och syrianer är föremål för en het konflikt som lett till att delegationer från Damaskus varit tvungna att åka till Sverige för att medla. I praktiken finns det två syrisk-ortodoxa stift i Sverige.

Det syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Skandinavien har ett tjugotal församlingar i Sverige, och det Patriarkaliska ställföreträdarskapet för Syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige har också ett tjugotal församlingar.

Kyrkan har omkring 50 präster samt två biskopar som residerar i Södertälje.

Syrisk-ortodoxa kyrkan har vid flera tillfällen fått uppmärksamhet i svenska medier, bland annat för assyrisk-syrianska namnkonflikten mellan assyrier och syrianer, flickan Samiras påstådda helbrägdagörelser och för begravningen av en biskop som skedde genom att man murade in hans döda kropp i väggen i en kyrka, vilket är vanligt efter Syriskt kristen tradition.

Se även

Källor

  1. ↑ Gall, Timothy L. (ed). Worldmark Encyclopedia of Culture & Daily Life: Vol. 3 – Asia & Oceania. Cleveland, OH: Eastword Publications Development (1998); pg. 720–721. Arkiverad 29 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ↑ ”Adherents.com”. Arkiverad från originalet den 4 april 2016. https://web.archive.org/web/20160404181351/http://www.adherents.com/Na/Na_622.html. Läst 9 december 2009.
  3. ↑ Bishop, Peter & Michael Darton (editors). The Encyclopedia of World Faiths: An Illustrated Survey of the World's Living Faiths. New York: Facts on File Publications (1987); pg. 85. Arkiverad 29 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ↑ ”AINA Estimates”. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120808055558/http://www.aina.org/brief.html. Läst 31 juli 2012.
  5. ↑ Spence, Hartzell. The Story of America's Religions; New York: Holt, Rinehart and Winston (1960) [första tryckningen, 1957]; pg. 117. Arkiverad 29 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ↑ "Religionswissenschaftlicher Medien- und Informationsdienst e.V. " [REMID: Religious Studies Media and Information Service, Marburg, Germany]; web page: "Informationen und Standpunkte " (läst 2 augusti 1999). Arkiverad 29 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ↑ Sebastian P. Brock & George A. Kiraz, Gorgias Concise Syriac-English, English-Syriac Dictionary (Gorgias Press, 2015) http://sedra.bethmardutho.org/lexeme/get/3451
  8. ↑ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 april 2016. https://web.archive.org/web/20160404181351/http://www.adherents.com/Na/Na_622.html. Läst 9 december 2009.
  9. ↑ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_411397.svd
  10. ↑ http://feed.ne.cision.com/wpyfs/00/00/00/00/00/10/C3/BC/wkr0011.pdf

Nya Testamentet har enligt den Syrianska kyrkan endast 22 böcker. Saknas gör Andra Petrusbrevet, de andra och tredje Johannesbreven, Judas brev och Johannes uppenbarelse.

Vidare läsning

Externa länkar