Taki

För kommunen i Mie prefektur, Japan, se Taki, Mie.
Taki
Status i världen: Sårbar
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
UnderordningIdisslare
Ruminantia
FamiljSlidhornsdjur
Bovidae
UnderfamiljCaprinae
SläkteBudorcas
Hodgson, 1850
ArtTakin
B. taxicolor
Vetenskapligt namn
§ Budorcas taxicolor
AuktorHodgson, 1850
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Taki eller oxgems (Budorcas taxicolor) är ett partåigt hovdjur som tillhör underfamiljen Caprinae. Djuret har tidigare ansetts vara myskoxens närmaste släkting, men senare forskning baserad kring mitokondriellt DNA visar på närmare släktskap med får. Takin är Bhutans nationaldjur.

Kännetecken

En taki på Högholmens djurgård i Helsingfors (Finland).

Djuret har en grov kroppsbyggnad och liknar mera ett nötkreatur än en get. Kroppslängden ligger mellan 1 och 2,3 meter, och därtill kommer en 7 till 12 centimeter lång svans. Mankhöjden ligger mellan 70 och 140 centimeter och vikten mellan 150 och 400 kilogram. Pälsens färg varierar beroende på utbredningsområdet mellan ljusbrun, rödaktig, gulaktig och svartbrun. På djurets rygg finns en längsgående smal strimma som är mörkare. Extremiteterna är jämförelsevis korta och hovarna breda. Hos bägge kön finns kraftiga horn. De växer först till sidan och sedan uppåt och bakåt.

Utbredning och habitat

Takin lever i bergsregioner öster om Himalayas huvuddel. Utbredningsområdet sträcker sig över nordöstra Indien, Bhutan och norra Myanmar samt över sydvästra Kina, alltså östra Tibet och delar av provinserna Gansu, Shaanxi, Sichuan och Yunnan. Arten vistas i höjder mellan 1000 och 4250 meter över havet men vanligen i närheten av trädgränsen. Under vintern vandrar den vanligen till lägre regioner med tätare växtlighet.

Levnadssätt och föda

Takier letar vanligen på morgonen och senare på eftermiddagen efter föda, vid kallt väder även mitt på dagen. Under sommaren bildas stora flockar av upp till 200 individer som består av honor, ungdjur och unga hannar. Äldre hannar lever ensamma och ansluter sig till en av flockarna bara för parningen, som sker under sensommaren. Under vintern delas flocken i mindre grupper med fyra till tjugo individer.

Födan utgörs på sommaren av blad från träd och buskar; under vintern av kvistar och barr.

Fortplantning

Efter dräktigheten som varar i sju till åtta månader föder honan vanligen bara ett ungdjur, tvillingar förekommer sällan. Ungdjuret följer modern redan efter några dagar och efter ett till två månader börjar ungdjuret med fast föda. Efter ungefär nio månader slutar honan att ge di och efter cirka 2,5 år är ungarna könsmogna.

Takin och människan

Det största hotet utgörs av förstöringen av levnadsområdet samt av jakt. IUCN listar arten som sårbar (vulnerable) och två av artens fyra underarter som starkt hotade (endangered).

I några avhandlingar förekommer påståendet att det gyllene skinnet som blir omnämnt i grekisk mytologi syftar på päls från en taki. Teorin uppkom troligtvis på grund av den gyllene pälsen som finns hos en av underarterna. Å andra sidan är det inte sannolikt att grekerna redan vid denna tid hade kännedom om dessa djur från östra Asien.

Systematik

Artens ställning i underfamiljen är inte utredd. På grund av överensstämmelser i kroppsbyggnaden och skallens form anses ibland myskoxen som artens närmaste släkting, men teorin är omstridd.

Inom arten skiljs mellan fyra underarter.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 5 september 2008.

Noter

  1. ↑ Budorcas taxicolor på IUCN:s rödlista, auktor: Song, Y.-L., Smith, A.T. & MacKinnon, J. (2008), besökt 1 februari 2023.
  2. 1 2 3 taki i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 25 februari 2016.
  3. ↑ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.8, läst 2018-09-28.
  4. ↑ Groves, Pamela; Shields, Gerald F (1997-12). ”CytochromeBSequences Suggest Convergent Evolution of the Asian Takin and Arctic Muskox”. Molecular Phylogenetics and Evolution 8 (3): sid. 363–374. doi:10.1006/mpev.1997.0423. ISSN 1055-7903. http://dx.doi.org/10.1006/mpev.1997.0423. Läst 7 januari 2019.

Externa länkar